FAST VÄRDEBAS

En skatt ska drabba alla lika
”Vars och ens äganderätt till sitt eget arbete är urgrunden för all annan äganderätt; den är därför den heligaste och mest okränkbara av alla rättigheter.
En fattig mans arvegods ligger i hans händers duglighet och styrka. Att hindra honom från att begagna denna duglighet och styrka på det sätt han finner för gott utan att skada sin nästa, är en uppenbar kränkning av denna allra heligaste rättighet” 

Adam Smith, född 1723 i Skottland

VAD ÄR EN FAST VÄRDEBAS?
Ett mätsystem får inte variera som dagens ekonomi gör i varje minut, varje sekund, året runt. Under sådana premisser kan inget planeras, förutses eller beräknas, om man inte sitter som spindeln i nätet och bestämmer vilka regler och basvärden som skall gälla i varje stund.

Därför har vi en ekonomisk kris, som tillsammans med dagens politik bidrar till en kamp mellan olika särintressen. Det råder en herre på täppan-mentalitet i världsekonomin, vilket är så långt bort man kan komma från socialt ansvar, samhällsanda, beräkningsbarhet och uthållig planering.

Det som kallas meter (av grekiska metron = mått) är ursprungligen den längdenhet som motsvarar en fyrtiomiljontedel av jordklotets omkrets över polerna, vilket beslutades i Frankrike 1791 och genomfördes successivt efter 1799. Detta visar att man då, och faktiskt även långt tidigare, förstått vikten av att använda värdebaser med korrektiv i naturkonstanter, eller naturförhållanden, som är fixerade. Än i dag har man inte förstått detsamma inom humaniora och särskilt inte inom de s.k. samhällsvetenskaperna: statskunskap, juridik, ekonomi och politik.

I dag är metern definierad som längden av den sträcka som ljuset tillryggalägger i vakuum under tiden 1/299792458 sekund, vilket betyder 1/ljushastigheten och tecknas som 1/c. Metern är indelad i 100 centimeter = 1000 millimeter samt ännu mindre delar med prefixen mikro-, nano-, piko- osv.

Metoden är att integrera en naturkonstant i skattesystemet och därmed i hela ekonomin, varvid dessa två först nu verkliga system blir förutsebara, planeringsbara och beräkningsbara, i likhet med alla andra objektiva fysiska system, som bygger på naturlagar och naturvetenskap. På köpet får vi rättvisa i ekonomin att flätas samman med rätten och bildar en del av en ny objektiv rättsgrund. Det låter enkelt, eller hur? Det är också så enkelt att man förbluffas över att ingen kommit på detta tidigare. Anledningen är troligen att man aldrig tidigare lyckats identifiera det verkliga systemfelet ”avsaknaden av en värdebas som absolut korrektiv i ekonomin”.

Tiden som värdebas – denna ovillkorligt absolut oföränderliga värdebas – är naturkonstanten för TID. Ett mänskligt känt mått och en värdebas (den cykliska tiden), som består av dygnets 24 timmar, vilket är det enda som är absolut lika för alla människor, på hela jorden. Svårare än så är det inte.

VAD ÄR TIDSKATT?
Några ord om begrepp. Begreppet tidskatt och tidskattesystem förefaller besynnerligt för många, trots att det utsäger precis vad det handlar om. Ordet tidskatt kan betraktas som en förkortning av tid-faktor-skatt. Faktor är en beteckning som innebär att storheten skall multipliceras eller divideras med något, i det här fallet med en variabel (timlönen). Man kan alltså tala om tidfaktor-lön (den vanliga lön vi har i dag: arbetstimme gånger timlön) och tidfaktor-skatt (förkortat tidskatt), vilket är det nya. Dessa två uttryck sammanfattar förslaget om det nya skattesystem som kallas tidskattesystemet. För första gången i historien kan samma princip tillämpas för både lön och skatt.

Om vi betalar skatt efter samma princip som vi får lön, dvs ett visst antal skattetimmar gånger vår timlön – lika många timmar för alla, har vi infört tidsberäknad skatt och därmed lagt grunden till det tidskattesystem som presenteras i denna bok.

Det betecknande för naturlagar och naturlagsekvivalenta eller analoga system är att de fungerar oavsett om man känner till dem eller inte, oavsett om man förstår dem eller inte. När det gäller tidskattesystemet räcker det med att man accepterar det rimliga i att vi skall ha samma princip för skatt som för lön: lön per timme och skatt per timme.

Enligt min mening bör vi byta ut den gamla beteckningen skatt mot den nya beteckningen samhällsavgift. Detta för att understryka att skatt är ett obestämt och subjektivt godtycke i ett rättslöst klassamhälle. Ordet samhällsavgift täcker bättre vad det hela bör handla om, nämligen: en årligen fastställd samhällsavgift mätt i tid, vilken skall täcka kostnaderna för våra gemensamma åtaganden. Denna skattetid skall vara exakt lika lång för alla. På detta sätt fås en samhällsavgift som belastar alla exakt lika mycket i en objektiv konstant, nämligen lika många timmar, men olika vad gäller den subjektiva delen, nämligen timlönen som varierar. I det nya skattesystemet finns bara en enda avgift, tidskatten, som jag alltså vill ge beteckningen samhällsavgift. (Alla andra skatter avvecklas successivt, utom diverse utsläppsskatter som blir kvar en tid).

TIDSKATTEN – EN LÖSNING PÅ ORÄTTVISAN I DAGENS SKATTEPOLITIK
Alla skall i samhällsavgift betala lika många timmar gånger sin timlön, lika många timlöner av den tid som alla har lika mycket av, nämligen dygnets 24 timmar och en arbetsdag på för närvarande 8 timmar, men som i det nya tidskattesystemet genast skulle kunna sänkas till 7 timmar.

I skattehänseende blir då tidfaktorn den konstant (antalet skattetimmar) som skall multipliceras med en variabel (timlönen), för att beräkna tidskatten (samhällsavgiften). Lika många timmar för alla ggr timlön är en lika ensartad som rättvis beräkningsgrund för våra samhällsskyldigheter. Resultatet blir att alla skall betala lika lång tid av sina liv i skatt årligen, varken mer eller mindre, men olika summor beroende på den timlön vi tar ut.

På lönesidan finns tidfaktorn sedan gammalt och uppfattas som helt naturlig; vi får dubbelt så mycket betalt för två timmars arbete som för en timmes arbete. Variabeln timlön avspeglar måttet på vår kompetens eller rättare sagt andra människors värdering av våra varor och tjänster genom marknadsmekanismen tillgång och efterfrågan. Konsekvensen av denna enkla operation och förändring av skattesystemet blir de mest förbluffande verkningar i hela ekonomin.

Den grundläggande principen i tidskattesystemet är alltså att ingen skall behöva arbeta längre tid än någon annan för att betala skatten. Detta kan ske utan att staten behöver förlora skatteintäkter, vilket är lätt att räkna ut.

NATURENLIGT SYSTEM GER PRECISION
En av ekonomins hörnstenar – skattesystemet – kan nu få samma lagbundenhet som andra vetenskapliga system, med fasta regler och således lika villkor för alla. Det enda vi behöver göra är att införa en naturkonstant (tidfaktorn) som värdebas. Denna är dessutom en mänsklig värdebas som fungerar som absolut korrektiv i tidskattesystemet. Mätsystemet för skatt är därmed naturlagsanalogt, till viss del även naturlagsekvivalent.

Genom att förvandla den gamla skattemodellen till ett naturenligt skattesystem, betalar ingen varken mer eller mindre skatt än någon annan – räknat i tid. Man betalar olika penningbelopp beroende på den timlön man har, vilket kan liknas vid en proportionell skatt, men bara inom normaltidsarbetet, som för närvarande är 8 timmar/dag. När den enskilde individen fullgjort sin tidskatt, som alltså är lika lång för alla varje enskilt år (exempelvis 4 timmar/dag), är alla arbetstimmar därutöver skattefria. Detta innebär bättre självfinansiering, mindre lånebehov och sjunkande ränta. I och med att arbetslösheten därmed snabbt försvinner får staten in mer skatt än tidigare. Skattetrycket kan då principiellt sänkas.

ÖVERTIDSARBETE
Övertidsarbete blir i tidskattesystemet helt skattefritt och tillfaller till 100% den som uppoffrar sig. Övertid är tid utanför normaltidsarbetet = 1870 tim för närvarande i Sverige, men som avses att kunna sänkas till 1600 tim/år.

Dagens skattetryck plus alla synliga och dolda räntor och avgifter motsvarar mer än 7 tim av arbetsdagens 8 timmar, för den lågavlönade. Med en timmes skattefri övertid/dag, skulle låglönaren således kunna höja sin köpkraft med 50–100 % redan från början. De dolda räntor som finns inbakade i hyror, varupriser och tjänster kan sedan successivt avskaffas i och med att människors köpkraft och självfinansieringskapacitet ökar. Att övertiden är skattefri kommer att få sin största betydelse i tidskattesystemets inledningsfas, för att successivt och spontant planas ut när basbehoven och grundtryggheten konsolideras.

Strävan efter livskvalitet kommer därefter att inrikta sig på kortare arbetstid, vilket också fungerar som konjunkturregulator. Om man betraktar de totala årsintäkterna, innebär detta att skatten beräknad på årsinkomst successivt sjunker när man fullgjort sin tidskatt, jämfört med den gamla modellen.

SKATTEÖVERVÄLTRING = SKATTEINCIDENS
Skatteövervältring är en gammal känd orättvisa, som ingen ideologi eller politiskt parti tidigare brytt sig om att tillrättalägga. Förhållandet finns beskrivet i äldre upplagor av Svensk Uppslagsbok liksom i Nordisk Familjebok. I senare upplagor är artikeln borttagen. Titta på ord som börjar med skatt-! Den tidigare beskrivna formen av skatteövervältring elimineras omedelbart av tidskattesystemet.

Skatteplanering, som i praktiken endast är tillgänglig för Höglön, är ett fristående privilegium som inte har med skatteincidensen att göra, men naturligtvis kan samverka med denna, och göra saken ännu värre. Parallellt med detta kommer vi till rätta med en mängd andra fel i det gamla ekonomiska systemet: den nya ekonomin kan stabiliseras, ingen inflation, skatteplanering blir ej möjlig, självfinansieringen förbättras, räntan sjunker, köpkraften och efterfrågan ökar, lägre ränta ger nya investeringar som skapar nya företag, arbetslösheten försvinner, transfereringarna minskar, arbetslöshetsunderstöd m.m. blir obehövligt och skattetrycket minskar (fler personer i arbete som betalar skatt), men statens skatteinkomster ökar. Statsskulden kan amorteras och människors livskvalitet ökar (mindre stress och psykosomatiska sjukdomar). Systemet är globalt giltigt.

FÖRENKLAD DEKLARATION
Det tidskattesystem som här förespråkas är självreglerande till mer än 95 procent. Det enda som behövs som deklaration i samband med det nya skattesystemet, inskränker sig till att uppge timpenningen, som individuell och officiell deklaration, samt redovisa arbetstider, vilket det senare sker automatiskt.

Varje löntagare deklarerar sin timlön vid början av varje år och erhåller ett timlönekort från skatteverket, som bekräftelse på deklarationen. Inget deklarationsförfarande utöver detta är principiellt nödvändigt. Deklarationen är en offentlig handling och en timlönekalender som omfattar alla skattskyldiga upprättas regionvis. All bearbetning av uppgifterna sker i datorer och resultatet blir en dramatisk förbättring av människors livskvalitet, samtidigt som statens inkomster och soliditet stärks.

Finansdepartementet fastställer landets medeltimlön med ledning av deklarationerna och beräknar hur många medeltimlöner som måste tas ut det aktuella året för att täcka statsbudgeten. Det skulle exempelvis kunna vara 724,5 timmar per person och år. Dessa beräkningar tar inte mer än några sekunder med hjälp av datorer. Hela befolkningen får då omedelbar information om statsbudgetens omfattning och landets ekonomiska status, i termer som alla kan begripa. Genom att vi använder tidfaktorn som beräkningsgrund underlättas förståelsen enormt. Var och en kan då på ett helt annat sätt än i dag relatera siffrorna till sin egen livssituation och vinner på så vis också klarhet i de egna utgifter man kommer att ha under året. Därmed kan alla planera sin ekonomi och göra upp hållbara planer för investeringar etc.

Det ovan nämnda timlönekortet är nyckeln till arbetet. Ingen löntagare kan, utan att ändra sin deklarationsuppgift, ta ut högre timlön än den han redovisat för det arbete han normalt utför. Man kan däremot ha flera timlönekort (A,B,C…)om man arbetar på flera ställen. Varje kort är dock endast gångbart på sin specifika arbetsplats och inget följande kort får överstiga A-kortets timlön. A-kortet tillhör den arbetsplats där individen tillbringar den mesta arbetstiden.

Det går inte att fuska i systemet, spekulation försvåras, alla får behålla rättvis del av sitt arbetes resultat, räntan sjunker mot noll, investeringarna ökar, arbetslösheten upphör, skattetrycket minskar samtidigt som staten ändå får högre skatteinkomster (fler i arbete), statsskulden kan amorteras, arbetstiden skulle kunna sänkas betydligt, m.m. I kombination med en ny lagstiftning om äganderätt skulle dessutom alla som vill, ha möjlighet att bli delägare i sina arbetsplatser och därmed kunna förbättra sina levnadsvillkor.
Kan det vara sant? Döm själv! Det är inte sant för att jag påstår det, utan därför att det går att bekräfta med kausal vetenskaplig metod.

KONTROLLMÖJLIGHETER
Tidsredovisning är den mest effektiva kontrollmetod som finns, eftersom personlig fysisk närvaro är nödvändig och mätsystemet är neutralt, omanipulerbart, globalt giltigt och naturanalogt. Timlönekortet kan, om det visar sig nödvändigt, vara utrustat med ett flertal identifikationsmöjligheter, exempelvis klassiska identitetsdata, finger- och handavtryck, DNA-identifikation, röstanalys, biometrisk analys, iriskontroll eller andra praktiska och säkra lösningar.

Vissa människor har uttryckt oro för att tidskattesystemet, med de kontrollmöjligheter som kan tillämpas vid tidskatteförfarandet, skulle kunna leda fram till en superkontrollerad polisstat. Denna risk förefaller mig ytterst liten och föreligger i långt högre grad i dagens samhällsformer, där den ofta är en konsekvens av svag samhällsanda till följd av bl.a. sociala missförhållanden, som orsakas av för stora fiskala krav och påfrestningar på individerna. Och det är ju just dessa missförhållanden som tidskattesystemet är till för att upphäva.

Det mest önskvärda vore naturligtvis om vi kunde slippa kontroller helt, och att alla individer visade självdisciplin, fyllde sina åtaganden och upptäckte att det lönar sig bättre att vara konstruktiv än destruktiv. Detta tillstånd har stora möjligheter att uppkomma i tidskattesystemet, eftersom dess konsekvenser är så attraktiva för gemene man. Det lönar sig helt enkelt bättre att vara skötsam än att bryta mot reglerna. De kontrollmöjligheter som skissats här är endast en expansionsreserv som skulle kunna tillämpas, men troligen inte blir nödvändigt.

Det finns ett alternativt scenario, där individen kan vara helt avidentifierad gentemot staten. Om företaget garanterar tidskatten till staten, så behövs i princip inte individuell tidsredovisning till skatteverket. Det är fullt tillräckligt att tidsredovisningen sköts internt på företaget och skatteinbetalningen från företaget motsvarar den, genom timlönedeklarationen och antalet löntagare beräknade skatten, som i förväg är känt.

SPARKASSA
Företagets alla inkomster går in på sparkassans skattefria konto, från vilket alla anställda och även företagsledaren får sin lön. Vid löneuttag betalas också den tidskatt som är gällande för aktuellt budgetår. Denna tidsredovisning är kontrollinstrumentet för såväl företagets bokföring som skatteverkets kontroll. Eftersom timlönedeklarationen är offentlig handling, vet alla företagets status i detta avseende, liksom de anställdas timlöner. Skatten kommer dessutom in samtidigt med löneutbetalningarna.

Skatteverket vet hur mycket skatt som normalt kan förväntas från varje företags medarbetare tillsammans, liksom varje individs andel i det totala skattebeloppet. Detta framgår av tidsredovisningen, som alltså måste stämma med deklarationen och med det beräknade slutbeloppet. Sjukfrånvaro och andra giltiga bortovaroskäl tidsredovisas och bbt korrigerar den ekonomiska ställningen i enlighet med de belopp som gäller för individen, (bbt = basbehovstäckningsgaranti, se längre fram)

SVARTARBETE INTE LÄNGRE MÖJLIGT
I dagens skatteläge kan många inte leva av sitt arbete, i synnerhet om man har låg lön. Mer än 7 timmar av 8 timmars arbete avhändes låglönaren, om man räknar med synliga och dolda skatter, avgifter och räntor. Det som blir över skall man leva på och det räcker inte för ett drägligt liv. Många kommer därför underfund med att om man jobbar svart, kan man avsevärt stärka sin köpkraft i dagens ekonomi. Det svarta arbetet utföres som regel till lägre timlön, men ger ändå ett avsevärt tillskott till kassan. Den som anlitar svart arbetskraft får betydligt lägre utgift och får ett arbete utfört som han annars inte skulle ha råd med. Svartjobbet begränsar inte den ordinarie arbetsmarknaden, eftersom svartarbetet aldrig skulle bli utfört till ordinarie pris. Svartarbetaren förbättrar sin försörjningsförmåga och slipper anlita socialhjälp, varför staten får lägre utgifter.

I tidskattesystemet varken får eller kan arbetsgivare anställa arbetskraft som saknar timlönekort. Löntagare får inte heller arbeta utan ett dylikt. Företagets alla inkomster går in på ett skattefritt konto i en sparkassa, varur pengar till löner och investeringar tas ut vid behov. Dessa uttag redovisas automatiskt och tidskatt betalas i samband med löneutbetalningar. (Sparkassan kan fungera som factoringbolag, till självkostnadspris.) Svartjobb omöjliggörs därför att arbetsgivaren inte kan beordra en löneutbetalning från ovannämnda konto utan att lönen kvitteras med en löntagares timlönekort.

Om löneuttag från kontot ändå på något obegripligt vis skulle lyckas utan en samtidig kvittering, betraktas det hela automatiskt som ett uttag av lön till arbetsgivaren själv. Denne får då tidsredovisningen registrerad på sig, och får själv betala skatten. Detta förlorar alla parter på. Arbetsgivaren har med stor sannolikhet företagets högsta timlön, varför uttaget från företagets konto blir största möjliga, samtidigt som arbetsgivaren inte själv tillgodogör sig denna lön. Det hela blir i stort sett detsamma som att arbetsgivaren tar pengarna ur egen ficka för att betala svartlön, men då dessa pengar redan är skattade för, finns det ingen anledning för någon (utom arbetsgivaren förstås) att visa sura miner.

Inte heller för den som jobbar svart finns något att vinna. Eftersom svartjobbaren inte får någon tid redovisad på sig via sitt timlönekort, så minskar hans chanser att nå den skattefrihetsgräns där han fullgjort alla sina skattetimmar för året och därefter kan arbeta och tjäna pengar helt skattefritt. Svartjobberiet upphör.

Saken syns även dagligen hos skatteverket, och om förhållandena avviker från det beräknade, kan verket göra en revision. Datorn ger signal om redovisningen inte överensstämmer med den förprogrammerade kalkylen. I datorn är alltså varje löntagares timlön noterad, arbetstiden redovisas dagligen och det blir en summa som redan tidigare är känd. Om denna avviker från det normala ger datorn signal. Det är hur enkelt som helst.
(texten tagen ur Karl Gustafson:s bok)

————————————————————————————————————————————————————Boken finns endast på svenska (Deus ex machina) och kan köpas via:
Adlibris
Bokus
CDON