TIDSKATT

– en vision om ett bättre samhälle för människan

EKONOMISK OLYDNAD EN VÄG TILL MORALISK EKONOMI

Utdrag ur Leif B Frid:s bok

Boken kom ut i maj 1993. På varje sida står det; EN INRE EKONOMISK MORAL ÄR NÖDVÄNDIG

Behovet av räntan är en officiell lögn. En annan är att arbetslösa, långtidssjukskrivna och förtidspensionärer belastar vårt välfärdssystem. Ledande politiker och andra makthavare är alla överens om att löntagarna måste dra åt svångremmen för att klara Sverige ur krisen. De påstår att vi måste få det sämre för att få det bättre. Hur kan något bättre växa ur det som är sämre?

Vad har då dessa beslutsfattare gemensamt? 
Hög inkomst som innebär möjlighet till många avdrag. Höginkomsttagare kan dra av kostnader, innan skatten beräknas, som löntagaren inte kan. De som skriker högst om den offentliga sektorns kostnader betalar minst i förhållande tills in lön.

ETC nr 1 1993 skriver Johan Ehrenberg om hur skattesystemet gynnar höginkomsttagare:
Man skulle kunna höja skatten för höginkomsttagare. Idag betalar en sådan familj 75% i skatt efter att det nödvändiga utgifter (hyra, mat osv) har betalats. Men en arbetarfamilj betalar 95% i skatt.
JO, det är sant. Siffrorna kommer från Konsumentverket, när vi räknar bort det vi alla måste betala, alltså maten, bostaden, bilen och kläderna, så betalar ändå låginkomsttagaren betydligt mer i skatt än höginkomsttagaren. Fast det i rättvisans namn borde vara tvärtom.

Det är alltså löntagarna som betalar mest, i förhållande till sin lön, till den offentliga sektorn. Då ska vi ha rätt till den också. Nu börjar vi upprepa en sanning: Det är löntagarna som finansierar den offentliga sektorn! Vi tar en officiell lögn till: Arbetsgivaravgiften är för hög! Är det arbetsgivaren som med pengar ur egen ficka betalar till den gemensamma sektorn?
Nej! Utan arbetare blir det ingen arbetsgivaravgift. Det rätta namnet borde vara löneskatt. Kostnaderna lägger arbetsgivaren på priset när han säljer sin tillverkade produkt. Löneskatten är en dold skatt som höjts med ungefär 25 procentenheter sedan början på 70-talet. Jag undrar om borgerliga politiker vet vad de gör när de vill införa redovisning av ”arbetsgivaravgiften” på lönebeskedet. Ett är säkert, de som skriker mest om kostnaden för den offentliga sektorn blir tysta när de upptäcker hur lite de betalar i förhållande till sin lön. Det nuvarande ekonomiska systemet är så krångligt att nästan ingen förstår hur det fungerar. När vi nu tar saken i egna händer och skapar ett nytt ekonomiskt system – måste det vara lätt att förstå. Vem som helst av oss skall kunna förklara vårt ekonomiska system för en förstaklass.

Tid är inte dyrbar! Det som inte går att köpa kan inte kosta något. Vi vet alla att vi inte kan köpa en enda sekund för att förlänga våra liv. Men ändå kan tiden vara det som räddar oss.

Ett fullständigt genialiskt ekonomiskt system har skapats av Karl Gustafson från Sollentuna. Han borde få Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Han har nämligen gjort ekonomin till en naturvetenskap. Till skillnad från den samhällsvetenskapliga dit vi får räkna ekonomin idag. Samhällsvetenskap styrs av värderingar, som styrs av den rådande politiken. I naturvetenskap kan inte känslor styra. Den styrs av måttenheter som är likadana oavsett politik. Karl Gustafsons idé om ekonomi är att den skall vara knuten till ett fast omanipulerbart värde. Det enda han kunde komma på som var lika för alla var tiden; för alla människor på jorden). För alla är en timme en timme. Han kallar sin ekonomi Tidfaktorekonomi. För drygt 20 år sedan kom Karl Gustafson på att tiden var den bästa lösningen för att få en absolut rättvis värdebas.
Jag presenterade mitt ekonomiska systemförslag för en kompis. Han begrep det genast, så jag trodde att alla andra skulle göra det också.”
Men det blev Kalle snart varse att så var det inte. Radioprogram som gjordes om hans ekonomiska systemidé stoppades. Tidningar tog inte in hans debattartiklar. Men han har oförtrutet kämpat vidare, för att han förstår att hans systemförslag snart blir förstått även av makthavare. Ett politiskt parti; Enhet inre gemenskap, har Tidfaktorekonomi med i sitt partiprogram.

Frågan är varför inget annat parti tagit denna ekonomiska modell i sitt partiprogram? Är det för att i en Tidfaktorekonomi behövs ingen ränta? Troligen.

Kapitalismen koncentrerar pengarna, socialismen konfiskerar – medan Tidfaktorn får pengarna att cirkulera. Pengar som cirkulerar skapar välstånd över hela världen. Tidfaktorekonomi går att successivt införa utan några men för samhället. Tvärtom! Det blir ett lyft. Vi slipper efterhand att se bilder där svältande barn kryper under väntande gamar.

Fotosyntesen verkar 24 timmar dygnet runt, år ut och år in. Ingen skulle komma på tanken att kritisera en enkel växt för att den jobbar sämre med att fixera solenergi och skapa grönmassa, än en mer avancerad växt. Växterna jobbar dygnet runt och gör så gott de kan med sina förutsättningar.

Skillnaden mellan växter och människor är att människorna organiserat sig i samhällen och gör skillnad på det privata och det gemensamma. Vi har gemensamma åtaganden som skola, omsorg och vägar. Om vi precis som växterna bidrar med betalning (i en tidfaktorekonomi) till det gemensamma efter förmåga – och betalar i tid gånger timlön, blir betalningen lika för alla i tid. 

Den timpenning vi har är ett uttryck för marknadskrafterna. Bara för att någon har en mer efterfrågad kompetens och därmed högre timlön skall väl den personen inte bidra mindre till det gemensamma? Marknadskrafterna kan då råda och är ett uttryck för våra värderingar. Det blir en verklig marknadsekonomi. Idag har vi en ränteekonomi – som många kallar marknadsekonomi. Det rättvisa med tiden som värdebas ligger i att vi alla arbetar lika många timmar för det vi bestämt skall vara gemensamt.

Tiden som värdebas i halva det ekonomiska systemet (dagens system):
Vi får betalt i lön gånger de timmar vi arbetar. I den andra halvan av ekonomin, skatten, betalar vi i procent, på slutlön.

Låt oss ta ett exempel:
Jag tjänar 300 kr i timmen och arbetar i 10 timmar.
Lön 3 000 kr
Du tjänar 60 kr i timmen och arbetar 50 timmar.
Lön 3 000 kr
Om skatten är 50 % betalar både Du och jag 1 500 kronor i skatt.

Nu kommer orättvisan:
För att betala denna skatt behöver jag bara arbeta 5 timmar, men Du behöver arbeta 25 timmar. I realiteten kan Du aldrig nå samma levnadsstandard som jag kan – genom arbete. Jag ligger före Dig med 20 timmar som jag kan använda till personlig utveckling eller att tjäna ännu mer pengar. Dessutom kan jag skatteplanera och minska min insats med kanske ännu ett par timmar.

Med tidfaktorn som betalningsmodell betalar vi båda lika många timmar till det gemensamma. Säg att det behövs 5 timmar. 
Då betalar jag 5 x 300 kr – som blir 1 500 kr. Du betalar 5 x 60 kr – som blir 300 kr.
Nu har både Du och jag lika många timmar fritt att använda för det vi vill. Du kan välja att arbeta över. Då Du inte längre betalar skatt på övertidsarbete har Du nu möjlighet att spara till en segelbåt eller starta ett eget företag. Du kan bli självförsörjande istället för låneberoende.

Tidfaktorekonomin är till en början ”bara” bra för 90% av befolkningen – men på sikt för alla. De 10 procenten som förlorar på detta är dem som idag tjänar den ränta som 80% av befolkningen betalar i inlåningsräntor och investeringsräntor – dold ränta – i priserna när vi handlar, resterande 10  procent.
De högavlönade förlorar sin möjlighet till skatteplanering. Fast å andra sidan har de pengar så de klarar sig.  De som har en miljard på banken kan handla för 39 000 kronor varje dag i 70 år. Tetra Packs grundare Hans och Gad Rausing har 45 miljarder, de kan alltså leva i 3 150 år om de handlar för 19 500 kronor om dagen. Sultanen av Brunei är god för 160 miljarder.

Svältande barn skulle få drägligare levnadsförhållanden om inte pengar var en lagervara! Ligger bytesmedlet fast i värde får även Tredje Världens befolkning möjligheter att bygga upp sina samhällen. Det är rätt logiskt att om ett bytesmedel cirkulerar så kommer det fler till del.
Hur mycket pengar finns i pensionsfonder, multinationella företag, banker eller investeringsfonder världen över? De som samlar pengar på hög behöver få insikten att de för sin egen skull behöver dela med sig.

Silvio Gesell, en tysk ekonom, funderade på pengar i slutet av 1800-talet. Han funderade över varför köpkraften varierade. Sambandet han fann var räntenivå och köpkraft. Insikten han fick var att människors köpkraft hade mycket lite med behov att göra. Det hade med pengarnas pris – räntan – att göra. Gesell insåg också att räntenivån styrdes av kapitalägarnas intresse att låna ut pengar. Silvio Gesell drog slutsatsen att pengar måste ”rosta”. Istället för att betala ränta till dem som redan har kapital skulle människor som höll pengar utanför cirkulationen betala en liten avgift. Användaravgiften skulle vara statens inkomstkälla. Därmed skulle människorna slippa skatter.
Tyvärr är Gesell bortglömd. Det är kanske dags att damma av hans böcker. Trots att hans tankar är hundra år gamla – är de nya. Det är helt enkelt nödvändigt att hitta ett ekonomiskt system som gör att pengar cirkulerar, för att komma alla till del. Den enda vettiga modellen är tidfaktorekonomin. 

Miljöekonomer har hittat på en ekonomisk modell som bygger på kunskap om materiens minsta byggdelar – bits. En oerhört krånglig och svårförklarad ekonomisk modell. Bits-modellen ger bara nya makthavare som skall räkna på hur vi skall hantera pengar. 

Nej, tidfaktorn har alla kvalitéer för att vi skall kunna använda den; Lätt att införa, lätt att förklara, rättvis och skapar ingen maktelit och den är demokratisk.

Det existerar endast en tid, den kosmiska. Men vi har konstruerat en tid, politisk tid, som är inrättad enbart för kontroll av lönearbete. Nu kan vi äntligen få en vettig användning för den politiska tiden som ett medel att betala till den gemensamma sektorn.

Med tidfaktorn betalar alla lika många timmar till det gemensamma. Alla människor får då lika mycket tid att använda för sitt privata liv. Den som har fullgjort sina samhällstimmar kan välja att arbeta med 0 procent i marginalskatt, eller att tillbringa tiden med familjen. Avsaknaden av marginalskatt ger varje människa möjligheten att spara och finansiera sin verksamhet. Detta system gynnar småskalighet och pressar sakta ner räntorna. De stora multinationella företagen avvecklas av sig själv då pengar inte längre är målet för verksamheten. Storskalighet leder till centralstyre – medan småskalighet leder till lokalstyre och personliga möjligheter till påverkan.

Fackföreningar blir omöjliga som enbart lönehöjande. De får helt enkelt börja arbeta med sådant de skulle ha gjort på trettiotalet; se till arbetets innehåll och mening. Det är inte säkert att fackföreningarna kommer att ha någon funktion. Fackföreningarna är starka så de kan nog i början försöka hindra utvecklingen.

I takt med att vi inför tidfaktorekonomin inser vi att det är grödan från marken som är viktig, inte att den genererar pengar. Detta kommer även att förändra jordbruket mot småskalighet. Naturligt med tanke på överskottet, som vi betalar via skatten. Fler människor kommer att behövas inom skördesektorn. Folk från skatteförvaltningen som efterhand blir arbetslösa kanske kan hitta jobb där istället. Småskalighet ger oss möjlighet att forma en naturlig ekonomi. En naturlig ekonomi är baserad på små kretslopp vilket innebär att även storskaligheten vad gäller sophantering försvinner. Idag finns det dem som lever på att vi ger ifrån oss så mycket sopor som möjligt, så de är nog inte intresserad av förändringen.

I en tidfaktorekonomi betalar alla sina samhällsavgifter via tidsberäkningen. Allt vi behöver deklarera är timlönen. Finansministern stora uppgift blir då att räkna ut medeltimlönen för att kunna beräkna hur stor samhällsinsats vi behöver göra i timmar.

Moms och alla avgifter på lönearbete försvinner. Arbetskraften blir därmed billigare och priserna sjunker. Även detta gynnar småskaligheten. Hantverket kommer åter att blomstra. Ekonomins utveckling blir kvalitativ eftersom investeringar i vackra hållbara ting bevarar sitt värde. Då börjar vi förstå vad frihet är. Balansen mellan fritid och arbete blir viktig för oss att finna. Säkert kommer många människor att fortsätta att leva som nu, men då det yttre tvånget att betala ränta försvinner kommer säkert fler och fler människor till insikt om vad de tycker är viktigt i livet. Vi skapar vårt eget liv. 

Idag styrs vi av krav på avbetalningar och lever för att arbeta. I en tidfaktorekonomi blir vi efterhand så fria att vi kan arbeta för att leva.

Småföretag kan utveckla uppfinningar som svarar mot lokala behov. När räntan pressats till noll procent blir ekologiskt riktiga investeringar ingen förlustaffär. Detta skapar en positiv drivkraft för förbättringar då vi människor gärna gör goda gärningar om vi inte förlorar på det.

Hela spekulationsmarknaden försvinner i en tidfaktorekonomi. Till välgärning för lojala skattebetalar, utan avdrag, som då inte behöver betala spekulationsförluster genom högre räntor och priser. Efterhand som tidfaktorekonomi införs i alla delar av det ekonomiska systemet pressas inflation och ränta mot noll procent. Då har vi en värdebeständig krona.”

SLUT CITAT ur Leif B Frid:s bok från 1993