Skapa fonder

för lokal utveckling

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

eller

Spararens guide

till en annan värld


 

 

 

Förord

För att utveckla en lokal ekonomi behövs både socialt kapital, kunskapskapital och finansiellt kapital. Forskare pekar på betydelsen av det lokalas betydelse för ekonomisk tillväxt (Lokal ekonomi för hållbar tillväxt, Nutek B 2004:3). I  projektet lokalekonomi.nu ligger fokus främst på det finansiella kapitalet. Det handlar om att belysa finansiella problem och dess orsaker, men också att påvisa vilka möjligheter som finns för komplement till eller ersättning av traditionella finansieringskanaler. T ex hur man lokalt eller regionalt kan arbeta tillsammans och pröva olika vägar för att utveckla och finansiera lokala företag och samhällsprojekt. För att stimulera lokalt företagande, lokal utveckling och uthållig tillväxt har projektet i de tre pilotstudierna Garantipiloten, Mikropiloten och Fondpiloten studerat kompletterande kapitalförsörjningssystem. Rapporterna från de tre piloterna finns på hemsidan www.lokalekonomi.nu.

Vår förhoppning är att Fondpilotens studie ’Skapa fonder för lokal utveckling……eller Spararens guide till en annan värld’ skall öka insikten och berika debatten kring vad vi som enskilda individer gör …eller skulle kunna göra med våra sparpengar. ”Den sparare som låter bli att försöka styra sina placeringar överlåter i praktiken makten till den som slussar vidare sparandet, till exempel banken eller fondbolaget, som får ökat utrymme att agera efter sina värderingar.”

I avsnittet Lokala fonder för lokal utveckling ges en kort översikt som visar hur gruppen ser på dagens finansiella infrastruktur. Den har underlättat för stora företag och är ett viktigt led i globaliseringen, men den har varit negativ för de lokala ekonomierna. Där tvingas man nu skapa nya alternativ för att kompensera för det man har förlorat. Följande avsnitt Fallstudier beskriver fyra exempel på hur man har försökt att lösa sina finansiella behov på nya sätt. I Brister i den nuvarande finansiella infrastrukturen diskuterar gruppen den uppkomna situationen mer i detalj för att i avsnittet Investeringar är det som förändrar världen - vilken värld vill vi ha? komma in på studiens egentliga budskap; att man kan använda lokala fonder för att lösa många av de finansieringsproblem som den moderna storskaliga infrastrukturen inte längre klarar av.

Avsnittet Lokala fonder förklarar gruppen vad en lokal fond är, presenterar en checklista för lokalt sparande och visar på ytterligare praktiska fall där man lyckats lösa sina finansieringsproblem med hjälp av lokala fonder. I det sista avsnittet Som man bäddar får man ligga finns en kort summering samt ett antal rekommendationer. Bl.a. rekommenderar gruppen en satsning på utbyggnad av den finansiella infrastrukturen. Sverige behöver lokala banker!  

Fondpilotens projektgrupp Oscar Kjellberg, utvecklingschef JAK Medlemsbank och projektet lokalekonomi.nu, Jörgen Andersson, ÅreArenan och Kåre Olsson, ordförande JAK Medlemsbank svarar för innehållet i studien. För arbetet med studien har gruppen engagerat frilansjournalist Maria Lövfors. 

 

Ulla Herlitz

Projektledare lokalekonomi.nu

Styrsö 2005-11-01   

 

 

 

Copyright: Föreningen kooperativ utveckling i Sverige, 2005.

Kopiera och sprida gärna studien vidare, med angivande av källan. 


 

Skapa fonder för lokal utveckling

 

eller

Spararens guide

till en annan värld

 

 

 

 

 

 

 

 

Innehållsförteckning

 

Lokala fonder för lokal utveckling                                                   5

 

Fallstudier                                                                                              8

                      Trönöbygden                                               8

                      Lärjeåns trädgårdar                                                11

                      Fjällbete                                                                         15

                      Fattiga Riddare                                                    18

 

Brister i den nuvarande finansiella

Infrastrukturen                                                                                        21

 

Investeringar är det som förändrar världen                               27

 

Lokala fonder                                                                                        34

 

Som man bäddar får man ligga                                                 47

 

Referenser                                                                                           49

 

Bilaga 1 JAK Medlemsbank                                                                51

 

Bilaga 2 Ekobanken Medlemsbank                                                                53

 

Bilaga 3 Rekommendationer                                                      56

 


Hushåll, Finansiella tillgångar


Ställningsvärde, miljoner kronor

 

 

2005

Tillgångar

kv2

kv1

Sedlar, mynt

76 990

76 246

Bankinlåning

589 402

569 824

därav företagare

92 496

87 277

IPS[1]

3 054

3 015

Allemans- och riksgäldsspar

21 697

21 224

Obligationer

105 239

97 173

Riksgäldskonton

7

11

Premieobligationer

38 712

33 936

Privatobligationer

66 520

63 228

Aktier

529 788

461 448

Svenska börsaktier

465 747

402 947

Utländska aktier

64 041

58 501

Fondandelar

432 459

404 248

därav IPS[1]

34 605

31 190

Aktiefonder

278 779

255 621

Räntefonder

17 512

16 881

Andra fonder

49 825

45 403

Utländska fondandelar

86 343

86 343

Bostadsrättsandelar

650 048

670 152

Lån till finanssektorn

5 273

5 158

därav värdepappersbolag

3 498

3 506

Försäkringssparande, individ

650 771

646 362

Svenskt

614 473

610 063

därav unit linked

..

..

Utländskt

36 298

36 299

Försäkringssparande, kollektivt

717 443

698 679

Övriga finansiella tillgångar

1 288

760

Summa finansiella tillgångar för hushåll

3 780 398

3 651 274

Finansiella tillgångar för HIO[2]

178 947

165 485

därav bankinlåning

35 351

34 286

svenska fondandelar

36 735

33 816

utländska fondandelar

23 113

22 533

svenska börsaktier

83 748

74 850

Finansiella tillgångar totalt

3 959 345

3 816 759

 

1) IPS = Individuellt pensionssparande.
2) HIO = Hushållens icke vinstdrivande organisationer.

Som fondandelar räknas fonder registrerade i Sverige. Övriga fonder ligger

under utländska fonder. En andel i en bostadsrätt ses enligt finansräken-

skaperna som en finansiell tillgång vilket är förklaringen till att bostadsrätts-

andelar ingår men ej egna hem. Se även mer om statistiken.

 

Källa: Finansinspektionen   Producent: SCB

www.scb.se, Sparbarometern, 2005-10-30


 

”Allting går. Och det finns pengar.”

Lokalekonomiskt valspråk, myntat i Trångsviken, Jämtland

 

 

Lokala fonder för lokal utveckling

Det behövs nya typer av finansiering för den lokala ekonomin i Sverige idag – vårt samhälle har inte längre en finansiell infrastruktur som svarar mot människors behov. Allt fler får känna på ett finansiellt utanförskap och det kan vara svårt att finansiera verksamheter som ger en mer ekologiskt och socialt uthållig ekonomi. Bakgrunden är att kapitalmarknaden har undergått en genomgripande förändring under de senaste 15 – 20 åren. Teknisk utveckling, globalisering och koncentration är en sida av saken, kommersialisering en annan. Flertalet sparbanker och samtliga gamla kooperativa banker har gått upp i ett av de fyra stora bankaktiebolagen. Två nya kooperativa banker har bildats, de fristående sparbankerna fortsätter att minska i antal. Därmed har bankväsendet på kort tid fått en mycket annorlunda karaktär. Som en reaktion på denna utveckling kan vi se exempel på hur man lokalt på olika håll i landet börjar bygga upp nya egna finansieringsformer.

Under senare tid har det varit vanligt att försöka finansiera lokal utveckling med bidrag. Det passar bra för vissa typer av verksamheter men inte alla. Dessutom är det troligt att möjligheterna att söka EU-bidrag kommer att vara mindre efter 2006.  Här vill vi visa på olika sätt att bygga upp egna lokala fonder som alternativ till att förlita sig på bidrag. Istället för att anpassa sig till olika bidragsgivares prioriteringar, hävdar vi att alla lokala gemenskaper på olika sätt kan samla lokalt kapital. Makten stannar då lokalt, och man slipper anpassa sig eller redovisa till andra än de lokalt boende.

Svenska hushåll har nästan 500 000[1] miljoner kronor i sparpengar, enbart på banken. Om exempelvis 1 % av dessa besparingar sattes i lokala fonder skulle 5 000 miljoner göras tillgängligt för lokal utveckling. Eller om spararna låter 90 % var kvar i den ”gamla” banken och för över 10 % till en lokal fond knuten till ”nya” banken kan hela 50 000 miljoner kronor användas lokalt.

Lokala fonder kan vara allt från små minnesfonder som finansierar bygdeföreningens ungdomsverksamhet till hela lokala banker med ett brett utbud av produkter.

Att kommersiella banker väljer att inte ha så många kontor på landsorten beror på att det lönar sig sämre. Ändamålet med ett bankaktiebolag är att bereda vinst åt ägarna och de minst lönsamma kontoren drar ner den genomsnittliga avkastningen på eget kapital. och andra finansinstitut är så ointresserade av lokala utvecklingsprojekt[2] skylls oftast på att avkastning på lån i kronor räknat skulle vara för låg. Ur aktieägarnas synvinkel är det antagligen helt korrekt. Den samhällsekonomiska och privatekonomiska nyttan för många kan dock vara av tillgång till finansiella tjänster är dock stor. När denna tillgång försämras drabbas både hushåll och företag. Effekten blir en fortsatt uttunning av den lokala ekonomin i landets glesbygdskommuner.

Orsaken till de kommersiella bankernas tillbakadragande från de mindre lönsamma marknadssegmenten är inte att de är olönsamma utan att lönsamheten är lägre än vad man kräver på börsen. Problemet är att de ideella bankerna, sparbanker och föreningsbanker, valde


att kommersialiseras och gå samman till ett storföretag. Denna privatisering gynnade bankledningar och aktieägare men drabbade landet som helhet.

För landsbygdens hushåll och småföretag likaväl som för sparbanker och medlemsbanker är lönsamheten fullt tillräcklig. De har förlorat stora delar av den förnämliga finansiella infrastruktur som var tillgänglig till för endast femton år sedan. Denna brist är ett stort så

kallat ”marknadsmisslyckande. Där marknaden misslyckas skapa ett utbud som motsvarar efterfrågan tvingas den offentliga eller den ideella sektorn[3] skapa det istället. Här behövs lokala fonder i bred bemärkelse. Det finns faktiskt avkastning att hämta för den som placerar i småföretag och på landsbygden idag.

Småskaliga placeringar går ofta att räkna hem rent ekonomiskt även på kort sikt för en lokal, småskalig placerare men det beror naturligtvis på hur man räknar. Ekonomer har, till exempel, i två hundra år varit mystifierade av hur bönder räknar. Knepet är att inse Detta beror på att placeringarna också ger en avkastning som är platsbunden, det vill säga ger ett högre värde till en placerare på orten, eller ibland ger ett värde enbart för en lokal placerare. Dessutom kan den lokale placeraren räkna med multiplikatoreffekter som på lite längre sikt ger ekonomiska vinster, genom att orten exempelvis får en mer livaktig lokal ekonomi. Slutligen kan placeringarna även ge en avkastning som är icke-monetär, det vill säga som inte utfaller direkt i pengar utan i andra värden och nyttigheter som kommer placeraren tillgodo. Det krävs en viss kritisk massa av personer, funktioner, service, relationer och transaktioner mm för att den lokala ekonomin skall fungera väl. Många lokala utvecklingsgruppers ansträngningar går ut på att förhindra att man kommer under denna kritiska gräns eller bidrag till att man åter tar sig upp till den.

Det kommersiella, storskaliga kapitalet befinner sig på för stort avstånd och saknar både kunskap och organisationsformer för att tillgodogöra sig dessa typer av avkastning. Detta på grund av att de kommersiella finansinstituten är byggda för att dra nytta av stordriftsfördelar, och saknar lokal kunskap i sina centraliserade organisationer. De har helt enkelt valt bort allt som är smått.

Det betyder inte att alla svenskar önskar göra detsamma. Idag finns redan ett stort antal innovativa sätt att mobilisera lokalt sparande och bygga lokala fonder, anpassade för de småskaliga investeringar som hushåll och småföretag behöver göra.

Det lokalekonomiska perspektiv vi använder oss av kan förklara detta. Med en lokalekonomisk ansats ses platsen som möjlig att använda som grund för utveckling. Vi går längre än så, och hävdar dessutom att mer hållbar mänsklig välfärd produceras med lägre insats av naturresurser/pengar då människor hjälps åt bättre lokalt. Det vill säga att en levande lokal ekonomi är en effektivare ekonomi – och här passar den ursprungliga betydelsen av ordet ”ekonomi”, hushållning.

Det växer nu fram en teori som knyter samman moderna forskares beskrivningar av skillnaderna mellan det lokala – småskaliga, brödfödeinriktade, nära och platsbundna[4] – och  det globala – storskaliga, på monetär tillväxt inriktade, avlägsna och mobila. I boken ”Lokal ekonomi för hållbar tillväxt[5]” finns en introduktion och översikt över detta fält.

Lokalt sparande är en social sak. Många gånger måste de lokala initiativtagarna börja med att bygga upp det sociala kapitalet[6], de goda relationerna och förtroendet människor emellan. Det kan inte göras av någon utomstående. En utomstående kan bara bidra med stöd och erfarenheter till dem som driver processen.

Den som vill förverkliga en idé om en social eller kommersiell verksamhet behöver tre slag av kapital för att det skall fungera, socialt kapital, kunskapskapital och finansiellt kapital, det vill säga pengar. Det sociala kapitalet är inget som kan kommenderas fram, eftersom ingen äger det, utan det existerar i relationerna människor emellan. Däremot kan det sociala kapitalet, som i hög grad handlar om tillit, växa i takt med att verksamheterna utvecklas i enlighet med befolkningens önskemål.

Kunskapskapitalet är mångfacetterat. Det handlar både om att se möjligheterna och att veta hur man förverkligar dem. Tillsammans med det sociala kapitalet bildar det ett intelligent kapital i förhållande till det finansiella. Pengar representerar som bekant inte någon intelligens.

Om det finns för lite socialt intelligent kapital och kunskapskapital så är det inte lönt att skjuta till pengar. Risken är då stor att man inte, till rimliga kostnader, kommer att kunna lösa problem som uppstår på vägen. Men om det sociala kapitalet är tillräckligt så kan projektet motivera människor att spara lokaltstyra sitt sparande dit (förutsatt att projektet känns angeläget, är tillräckligt litet, konkret och överblickbart).

I vissa situationer kan lokalt sparande till en början vara enda sättet att ordna en finansiering över huvud taget, men genom den stärkta lokala ekonomi och det sociala kapital som ofta skapas i processen, förbättras möjligheterna till att skaffa även andra former av finansiering.

Erfarenheter tyder på att den viktigaste förutsättningen för att lyckas är att projekten inte är för stora och att det finns tillräckligt med engagemang bland människor kring projekten. Finns det ett socialt intelligent kapital, verkar det kunna omvandlas till finansiellt kapital som kan frigöras för lokala investeringar.

 


Fallstudier

 

Trönöbygden

Trönöborna plockade fallfrukt i sina trädgårdar i höstas och en bybo designade etiketten för flaskorna, man transporterade frukten till saftfabriken i Hå som tillverkade äppelmusten. Planen var att sälja musten och låta överskottet gå in på det lokala sparkontot, så att pengarna skulle kunna användas om igen för nya projekt.

Men det här var inte en idé som dök upp över en natt. Här är historien om hur flera eldsjälar med hjälp av idéer hämtade från olika håll har vänt känslan i en avfolkningshotad bygd så att en del av bygdens invånare idag börjat placera sparande i sin egen bygd.

Det hela startade när deltidsbrandkåren i Trönö – som ligger i Söderhamns kommun i Hälsingland – hotades av nedläggning. Det väckte en stark opinion. Brandmännen ville driva verksamheten vidare som frivilligt brandvärn, och med det stora stödet från befolkningen bildade man Trönöbygden ekonomisk förening år 2001. Den skulle först och främst driva Trönö Brandvärn, men utvidgade genast sin verksamhet till bygdeutveckling i stort.

Söderhamns sparbanksstiftelse gav ett startbidrag på 100 000 kronor och föreningen fick snabbt två tredjedelar av befolkningen som medlemmar. Med ett EU-bidrag Mål 3 på 100 000 kronor drog man igång en samverkan mellan bygdens företag, föreningar och enskilda och genomförde en lokalekonomisk analys, för att tydliggöra styrkan i bygden. För styrelsen var redan från början inställd på att inte enbart förlita sig på bidrag.

Projektet kallades Trönökraft och drog igång hösten -01, med en projektledare som ställde upp ideellt, och en av arbetsförmedlingen anställd person. Man öppnade ett kontor, en utställningslokal, en loppisförsäljning, och startade en väntjänstservice för bygdens äldre.

Trönöborna fick reda på vad som hände vid de naturliga mötesplatserna, som charkdisken i lanthandeln och på puben. Dessutom började man ge ut en bygdetidning fyra gånger per år.

Bygdetidningen görs ideellt av tre – fyra personer. Föreningen köpte en begagnad kopiator, och tryck, häftning och utdelning görs också ideellt av föreningsmedlemmar. Tidningen säljer kopierings- och IT-tjänster som tillsammans med de lokala annonserna ger ett överskott på 2000 kronor per nummer.

För att få en bild av bygdens tillgångar gjordes en lokalekonomisk analys[7] med hjälp av SCB:s och kommunens statistik. Detta kompletterades med rundfrågor bland grannar och bekanta. Dessutom försökte man uppskatta den informella sektorn, arbetsbyten och ideellt arbete i och åt föreningar och lokala företagares hjälp till föreningarna.

Med denna information gavs egna Gula sidor ut i form av en bilaga till bygdetidningen, och så här säger projektledaren:

”Vi trodde ju att det var bra information, men att det skulle ge sådant gensvar som det gjorde var något överraskande. ’Va, har vi så många företag och föreningar!’ . Det här fick till resultat att de Trönöbor som jobbar i centralorten kände en stolthet över att bo i Trönö. Så hade det inte varit tidigare i en kommun med storföretag och stora industrier där Trönö betraktats som efterblivet och ”bonnigt”. ’Är du dum eller är du från Trönö?’ brukade det heta.”

 

Genom stormöten, seminarier och studieresor till Svågadalen och Trångsviken samlade projektet in Trönöbornas synpunkter, och prioriteringen löd: lanthandeln, skolan, energifrågor, utveckla centrum och kommunikation. Ur detta arbetades ett handlingsprogram för perioden 2003–2008 fram, där man betonade nyföretagande och turism. En hel del konkreta projekt genomfördes 2001–2002:

·        man anordnade en knuttimringskurs och tillverkade två informationstavlor till Trönö centrum, timret skänktes av bygdens skogsägare, arbetet gjordes ideellt

·        man anlade en park i centrum, arbetet gjordes ideellt med visst stöd från kommunens tekniska kontor

·        återvinningsstationen flyttades och snyggades upp i samarbete med kommunen

·        mark röjdes av frivilliga och planeringsarbete gjordes ideellt, varefter två företagare, tillika eldsjälar, bredvid projektet fraktade hem en begagnad minigolfbana som gjordes i ordning av arbetslösa i samarbete med arbetsförmedlingen

 

Från Svågadalen beställde man mineralvattenflaskor med etiketten ”Släck törsten – Trönö brandvärn”, vilka spreds i hela kommunen. Allt fick bred uppbackning i lokalpressen och känslan av stolthet, sammanhållning och samarbete stärktes.

Under 2002 var stämningen sådan att föreningarna tävlade med varandra om att anordna olika arrangemang, och tre nya företag startades! En enmansföretagare inom byggbranschen fick ett JAK-lån[8] för att bygga ett vandrarhem. Lanthandlaren pensionerades och efterträdarna har stridit för sina idéer om att behålla en manuell charkdisk trots att den inte bär sig ekonomiskt enligt ICA, och att saluföra en del lokala produkter. Man gick samman om att begära in offerter från elleverantörer och ett 70-tal abonnenter bytte till Storuman Energi AB, som både gav ett bra pris och lät det mesta av pengarna stanna i Norrland.

Man började också utveckla idéer om att producera egen kraft, av biobränsle, vindkraft, vattenkraft och biogas från vallgrödor. Trönö har även som en av 14 bygdeutvecklingsgrupper i projektet Hållbara Bygder[9] fått LBU-medel från länsstyrelsen för projektledning och administration (538 000 kronor fördelat på två halvår).

 

En ny stolthet växer fram

Så mycket hände så snabbt att projektledningen insåg att risken var stor att Trönöborna inte hann smälta allt. Inte många kände till begreppet social ekonomi, eller visste att brandmännen arbetade ”gratis”. En del började undra om allt detta skulle hålla i längden. Så man ägnade tid åt att förankra.

Från att ha haft ett tråkigt vi och dom-förhållande till kommunen, där kommunledningen var vana att se storindustrier som enda utvecklingsmöjligheten, började byarna i Söderhamns kommun nu få gehör för sin positiva utveckling. Bygdernas lyckade projekt sammanföll i tid med att flera storindustrier flyttade från kommunen, där bruksorterna har sagts lida av en ”kollektiv depression”. Trönö har blivit det positiva exemplet, och man delar med sig till andra delar av kommunen genom samarbetsorganisationen ”Aktiv Levande Landsbygd i Söderhamn” med 13 bygdeföreningar som medlemmar.

Senaste delen av arbetet i Trönö har gått ut på att visa att landsbygdsutveckling inte är en hobby för några eldsjälar, utan att den har stor betydelse för samhällsekonomin.

Ortens småföretagare jobbar numera ofta tillsammans och fungerar lite som en koncern. Man samlas till företagarluncher på puben sista fredagen i varje månad – där var och en betalar – och diskuterar något förbestämt tema. Bönderna har man börjat kalla ”mångfunktionella lantbruksföretag”, något som stärker deras självbild - många av dem har knappast ens sett sig som företagare tidigare.

En annan utvecklingsmöjlighet som man i Trönö helt nyligen blivit medveten om, är att man kan utnyttja sitt ”symboliska kapital”, i form av berättelser om vad man lyckats åstadkomma, något som man nu tänker börja ta betalt för. Här finns redan påbörjade samarbeten med till exempel Sveriges lantbruksuniversitet, Vuxenskolan, Folkrörelserådet, Hushållningssällskapet och konsultföretaget Scanagri.

 

Lokalt sparande

Det fattades lokaler i Trönö för den växande verksamheten, och föreningen erbjöds köpa 

”gamla kiosken” och bygga om den till bystuga. Detta var hösten 2003 och den revisor som

 

Lokalt sparande i Trönö samverkar med:

·        banker lokalt: Trönöbygden ek. för. fick ett startbidrag på 100 000 kronor av Söderhamns sparbanksstiftelse. Lokalt sparande samlas genom stödsparande i JAK Medlemsbank.

·        företagarorganisation: Trönö-projektet har tagit initiativ till att ortens småföretagare numera samlas till företagarluncher en gång i månaden och planerar att börja marknadsföra sina produkter under gemensamma märken med lokal förankring.

·        utvecklingsgrupper: Trönö deltar i samarbetsorganisationen ”Aktiv Levande Landsbygd i Söderhamn” med 13 bygdeföreningar som medlemmar. Man samarbetar med Lokalt resurscentrum för kvinnor på landsbygd (LRC), som startat en förening i Trönö och Norrala.

·        organisationer: Trönö samarbetar med SLU, Vuxenskolan, Folkrörelserådet, Hushållningssällskapet, konsultföretaget Scanagri.

·        andra intresserade: skogsägare i Trönö bidrog med kapital i form av timmer för gemensamma ändamål på orten.

 

granskade kalkylen sa att det inte skulle gå ihop. Men projektledaren hade en alternativ kalkyl med sig, där ett stödsparande i JAK Medlemsbank[10] ingick. Om man fick ihop 200 000 kronor i stödsparande senast inom ett år, så skulle det fungera. Det fick även revisorn att ändra åsikt. Köpet genomfördes och man tog först ett vanligt JAK-lån. Bystugan hyrdes snabbt ut till två kontor och ett behandlingsrum där tre kvinnliga företagare samsas. Bygdens konsthantverkare har startat en ideell förening som har en försäljningslokal i huset. Snart ska den nybildade ungdomsföreningen också flytta in, liksom en fotvårdsmottagning.

I december 2004 var stödsparandet uppe i 254 000 kronor, och målet hade därmed uppnåtts med råge. Föreningen la om lånet och fick betydligt lägre månadsbetalningar genom att man nu enbart behöver amortera på lånet.

 Att det är många sparare som bidrar är en fördel, enligt projektledaren, det ökar samhörighetskänslan. Och det finns ingen gräns nedåt, små slantar är också värdefulla. Kontot administreras av föreningsstyrelsen och i takt med att detta första lån amorteras blir det utrymme för andra projekt eller företagare i bygden att ta lån utan vare sig ränta eller det eftersparande som JAK Medlemsbank annars kräver.

I Trönö har man gjort erfarenheten att det är en fördel att det lokala sparandet kanaliseras via en bank, eftersom banksekretessen gör att stödspararna slipper ge grannarna någon insyn i sin privatekonomi. De äldre kommer fortfarande ihåg hur det var i jordbrukskassorna med ”en massa avundsjuka och skitsnack”.

Äppelmusten, då? Jo, en helg i höstas kom folk från alla håll i bil och på cykel med påsar och kartonger med äpplen. Några ringde och tipsade om trädgårdar som ingen tagit hand om. Vid 1,6 ton äpplen satte man stopp, lite osäkra om hur mycket must som skulle kunna säljas. Det räckte till 120 backar, med 20 flaskor i varje. Musten såldes under namnet ”Trönögummans” i lanthandeln och puben för 12 kronor flaskan och tog slut redan till jul, sånär som på några undanstoppade representationsbackar.

Vinsten i pengar räknat blev 7000 kronor, som går in på stödsparkontot – men då finns ett rejält lager flasketiketter kvar till kommande år. En annan sorts vinst är att den resurs äpplena utgjorde slapp förfaras. En tredje är de ökade möjligheter det ger att mer pengar cirkulerar inom bygden, genom att betalningen går till föreningen istället för till något av de stora läskedrycksbolagen. En fjärde är den stärkta gemenskapskänsla som alla som deltog i arbetet fick. En femte vinst är ett påbörjat samarbete med föreningen Rut, som är ett Lokalt resurscentrum för kvinnor på landsbygd i Trönö och Norrala[11], finansierat av NUTEK. Där planeras nya projekt för lokalproducerad mat och bland annat ett produktionskök.

Det lyckade resultatet har också gjort att föreningen nu jobbar för fullt på att inregistrera ett par egna varumärken som alla ortens företagare ska kunna märka sina produkter med.

En ”bygdemärkning” för en ort som inte längre skäms för sig.[12]

 

Fallstudie 2: Lärjeåns Trädgårdar[13]

De var två unga, entusiastiska trädgårdsmästare. De kom direkt från examen och fick börja med att montera ner ett växthus och frakta med sig från Stockholm. De hade ett startkapital på 80 000 kronor och dessutom 200 000 kronor i bidrag det första året. Med hjälp av detta skulle de skapa en biodynamisk[14] handelsträdgård med kafé av en bit dålig, obrukad mark med en lada på.

Så här fem år senare kan man konstatera att Daniel Hörberg Björklund och Anna Sahlberg har lyckats. Idag är Lärjeåns trädgårdar i Göteborgsförorten Angered ett omtyckt utflyktsmål med trevlig stämning och utmärkt fika. De två trädgårdsmästarna och kaféföreståndaren Sandra Ottosson har jobbat till mycket låga löner och dessutom en massa obetald övertid, och på så sätt byggt upp ett kapital, både i form av jordens kvalitet och i form av en kundkrets och goodwill som kommer även stadsdelen Angered till del.

På ett annat sätt kan man säga att de har misslyckats – verksamheten går ännu inte runt ekonomiskt, man drar inte in intäkter som täcker kostnaderna. För att täcka mellanskillnaden har man fått arbeta hårt med att få fram pengar på en mängd olika sätt.

När Daniel och Anna först kom, möttes de av en mycket styv lerjord, som saknade maskar och mikroliv, och fick börja med att väcka jorden till liv. De plöjde och spred kogödsel, de arbetade upp och spred kompost. Idag har jorden betydligt högre mullhalt, även om den ännu inte ger några rekordskördar.

I början hade de inte tillräckligt kundunderlag utan fick åka in till Göteborgs centrum och sälja produkterna.

– Nu säljer grönsakerna slut istället, i plantboden och kaféet, säger Daniel.

Idag finns en stabil kundkrets med särskilt många besökare på helgerna. Till höst- och julmarknaderna kommer över 2 000 personer. Den totala försäljningen är uppe i 1 miljon kronor per år.

På två hektar, ungefär tjugo villaträdgårdars yta, odlas i olika skiften grönsaker och snittblommor, man håller bin och höns, har en örtagård och en nyplanterad äppelträdgård. I plantboden säljs örter, sommarblommor, perenner och grönsaksplantor, liksom trädgårdstillbehör och fröer. Kaféet erbjuder ekologiskt kaffe och te, hembakt kaffebröd, smörgåsar och soppa på det som nyss skördats. Den som bara vill strosa runt hittar plats för sitt medhavda fika.

De första åren tog de anställda ut vad de kunde i lön, vilket blev ungefär 10 000 kronor i månaden före skatt, och bara under mars-september. Senare kunde man höja till 13 000 kronor. Arbetet under vintern var obetalt, liksom alla övertidstimmar. Daniel förnekar inte att det var väldigt knapert emellanåt, men vill hellre tala om hur spännande det varit att få bygga upp något helt från grunden, och hur den starka pionjärandan gav mycket kraft. Daniel sitter fortfarande med i stiftelsens styrelse, men han och Anna har slutat arbeta på Lärjeåns trädgårdar för att istället ha möjlighet att bilda familj.

Idén bakom trädgården växte fram under en arkitektutbildning på Rudolf Steinerseminariet i Järna 1981, där grundtanken var trädgårdar i storstädernas förorter som ett sätt att övervinna vårt främlingskap inför en plats, och vårt främlingskap inför varandra. Detta blev 1983 till en mycket omtalad konstutställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm, Trädgård till nöje och nytta, som året därpå visades på kulturhuset Blå stället i Angered.

Utställningen väckte stort gensvar och de första försöken att få igång en trädgård i Angered startade omedelbart. Visionen har hela tiden varit en öppen trädgård, en stadspark, där njutning är lika viktig som möten mellan människor, där handelsträdgården omges av kolonilotter och där många kan delta i skapandet av landskapet, i den levande processen att odla sin egen mat. Meningsfullhet och delaktighet skulle prioriteras före ett snävt ekonomiskt-materiellt tänkesätt.[15]

Flera olika försök att få igång odling på platsen, bland annat med kolonilotter, fick läggas ner efter kort tid, mycket på grund av den dåliga kvaliteten på jorden. I slutet av 1990-talet flyttade stadsdelsnämnden dit en trälada från Göteborgs hamn. Stödföreningen hade då redan funnits i fjorton år, med ett hundratal medlemmar och hade fått in 80 000 kronor i gåvor. Bland initiativtagarna fanns trädgårdsmästare från andra kända biodynamiska trädgårdar, som Rosendal i Stockholm och Läckö slott. På Göteborgs kommun fanns flera anställda som brann för idén och kommunen hade bekostat ett enkelt kök, toalett och omklädningsrum i ladan. Så Daniel och Anna hade ett starkt stöd i ryggen och ett nätverk att hämta kunskapskapital ifrån. De fyra första åren ställde Konsumentföreningen Väst upp med 200 000 kronor i bidrag per år.

 

Intäkterna räcker inte

Om Lärjeåns trädgårdar hade valt att finansiera sig genom vanliga banklån, skulle de säkerligen inte existera idag. Det har inte funnits något överskott att betala vare sig amorteringar eller räntor med. Att få ihop kapital genom aktier har inte heller varit aktuellt – projektet är samhällsnyttigt och man har därför valt att vara en stiftelse i stället för ett aktiebolag. Så trots att de verkar ha gjort allt rätt, går verksamheten inte ihop ekonomiskt. Idag är kundtillströmningen god, man har en prissättning som avspeglar den höga kvaliteten på produkterna och kostnaderna för löner och materiel går knappast att pressa lägre.

Vid en kundenkät som gjordes förra sommaren, var en av de tydligaste åsikterna att fikat var utmärkt, men att priserna var höga. En kopp kaffe kostar 17 kronor. Kaféet har nu börjat med några erbjudanden till ett lägre pris – man kan få sopplunch med smörgås för femtio kronor till exempel. Men riktigt billigt, sådär som på McDonald’s, kan det aldrig bli.

– Det går inte, det är fullständigt omöjligt av många olika skäl. Vi använder enbart högkvalitativa råvaror, vi gör allting för hand, allt tillagas samma dag, vi har ingen serieproduktion, säger Leif Nilsson, ledamot i styrelsen.

Leif anser att vi alla måste vakna och inse att kvalitet kostar.

– Det vi ska jämföra oss med är de finaste kaféerna inne i kulturstadsdelen Haga, inte med någon snabbmatsrestaurang.

Frågan är hur viktigt det är att verksamheten går runt.

– Visst kommer vi säkert att få upp intäkterna genom att sälja mer plantor och andra produkter. Att vara ekonomiskt självbärande är ett mål, men jag vet inte hur realistiskt det egentligen är, säger Mats Ahlberg, ordförande i stiftelsen och själv trädgårdsmästare.

Han förklarar att handelsträdgården samtidigt ska fungera som en stadspark, vilket betyder att det ska vara en park- och visningsträdgård. Men eftersom det inte går att ta betalt av folk som kommer för att vandra i och beundra en vacker trädgård, ligger det på stadens ansvar att hitta olika stödmöjligheter som gör det hela ekonomiskt möjligt. Och det har staden verkligen försökt.

Kommunen har presterat ett antal ansökningar om EU-bidrag, som hittills inte gett någon utdelning alls. För trädgårdsmästarna har finansieringsfrågan varit en berg-och-dalbana av förhoppningar och besvikelser. Just nu ligger en EU-ansökan inne på 2,5 miljoner för att dra in kommunalt vatten, bygga ett avloppssystem och en undervisningslokal. Dessutom söker kommunala bolag och förvaltningar två miljoner kronor för att vinterbona ladan.

Att skaffa sig företagssponsorer är ett sätt att dra in pengar, som man haft lite varierande erfarenheter av. Lärjeåns trädgårdar sponsras av ett byggföretag som har byggt nya hus i ett område i närheten. I gengäld har trädgården hållit träffar för husköparna med visning av trädgården och gett nyblivna husägare råd om växtodling. Här stämde trädgårdens mål om att bedriva pedagogisk verksamhet överens med vad företaget önskade i motprestation. Ett annat företag som man förhandlat om sponsorkontrakt med, visade sig däremot kräva alltför stora motprestationer i förhållande till summan de ville bidra med.

 

Lokal mötesplats

Ambitionen har hela tiden varit att bli en lokal samlingspunkt med plats för positiva möten mellan människor. Detta är särskilt viktigt i en förort som blivit ett genomgångsområde, som de som lyckas etablera sig i samhället väljer att flytta ifrån. En stor del av besökarna kommer från andra delar av Göteborg och får på så sätt en positiv bild av en utsatt förort. Men många kommer också från Angered med omnejd. Konserter med etnomusik i trädgården har hjälpt till att locka lokala besökare.

Till de stora höst- och julmarknaderna kommer numera flera tusen besökare, som förutom trädgårdens eget sortiment handlar av ett trettiotal lokala hantverkare från Göteborgsregionen.

Den pedagogiska inriktningen ger också lokala kontaktytor. Lärjeåns trädgårdar tar i år emot tre skolklasser/förskolegrupper från stadsdelen, som får 40 timmars handledning i skolträdgården, utspritt under en hel säsong. Barnen får själva planera, odla och skörda på odlingslotten som däremellan tittas till av trädgårdens personal. För detta projekt har man ett avtal med stadsdelsnämnden, som betalar kostnaden för personal och material.

Man startar också ett projekt för kursdeltagare i svenska för invandrare. Under handledning ska en grupp arbeta med en koloniträdgård där kunskaper om grödor från respektive hemländer ska användas och utvecklas. Det blir en möjlighet att träna svenska och samtidigt en kontakt med Lärjeåns trädgårdar som arbetsplats. Förhoppningen är att deltagarna ska bli budbärare bland sina grannar och ge inspiration till människor som vill odla själva. Finansieringen kommer bland annat från landstinget och ABF.

Men stämningen i det dagliga arbetet i trädgården och glädjen personalen känner lockar också människor som av någon anledning inte orkar med dagens pressade arbetsliv.

– Det dyker hela tiden upp folk som frågar om de får vara med och hjälpa till, säger Daniel Hörberg Björklund.

Från början hade Lärjeåns trädgårdar inte nischat in sig på detta, utan bara haft inställningen att alla ska få vara med och jobba och må bra. Men man har fått så fina resultat i form av enskilda som hittat tillbaka till ett mer aktivt liv, att man nu har gått vidare och skrivit avtal med arbetsförmedlingen och försäkringskassan om att ta emot fyra stycken långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna. Även om den här sortens avtal kommer att ge ett tillskott i budgeten, så är det ingen universallösning.

– Det är en balansgång. Vi ska fortfarande vara en handelsträdgård i grunden, som fungerar på marknadens villkor. Det är ett äkta sammanhang där arbetet är meningsfullt och behöver göras, och det är vad vi alla som människor behöver. Inte sysselsättning bara för att få tiden att gå, säger Daniel Hörberg Björklund.

 

Vännernas engagemang och sparande

Lärjeåns trädgårdar har en vänförening som hela tiden varit viktig. Dels genom medlemmarnas engagemang, dels genom den årsavgift de betalar. 100 kronor per person ger varje år cirka 20 000 kronor. På trädgårdsmästarnas förslag skänktes pengar förra året till utemöbler, bänkar, bord och parasoll. I år blir det en degblandare och en rotfruktshack.

 

Finansieringsmetoder för Lärjeåns trädgårdar

·        Startkapital genom insamling av gåvor, 80 000 kronor, redan innan projektet kom igång.

·        Bidrag: ett driftsbidrag på 200 000 kronor per år i fyra år under uppbyggnadsskedet från Konsumentföreningen Väst. Mindre bidrag och stipendier från andra håll.

·        Intäkter från försäljning av grönsaker, plantor, blommor och kaféverksamhet.

·        En vänförening som bidrar med sina årsavgifter, 100 kronor per person, hittills cirka 20 000 kronor per år.

·        Garantifond hos Ekobanken, fungerar som en checkkredit, just nu på 63 000 kronor, som kan utnyttjas vid behov. Säkerheten utgörs av pengar på konton som enskilda har pantsatt till förmån för trädgården.

·        Direkt lån till låg ränta från närstående organisation.

·        Kommunala bostadsbolag och kommunen har bidragit med arbete och material.

·        Företagssponsorer, just nu ett byggföretag och ett återvinningsföretag.

·        Anställda eldsjälar, som i startskedet jobbar till mycket låga löner och med mycket obetald övertid, lägger flera år av sina liv på projektet.

·        Ideellt arbete: konsulter ställer upp gratis, vänföreningens medlemmar och andra intresserade jobbar ideellt på marknadsdagarna.

·        Försäljning av tjänster: pedagogisk verksamhet för barn, svenska för invandrare med tema odling, rehabilitering av långtidsarbetslösa och -sjukskrivna.

 

 

 

Medlemmarna i vänföreningen skickar ut informationsmaterial och tar egna initiativ i trädgården. Några kommer och håller kurser till exempel om mjölksyrning eller läkeörter. Några bidrar med råd för driften utifrån sina specialkunskaper. Många kommer och jobbar ideellt vid de större marknadsdagarna. Alla har rabatt på avgifterna om de går någon av trädgårdens kurser.

Förra året var det första utan det årliga bidraget på 200 000 kronor från Konsumentföreningen Väst, och man fick inte förrän i absolut sista stund in de pengar som behövdes för att få ekonomin att gå ihop. Det gjorde att man hade problem med likviditeten – det fanns inte tillräckligt med pengar i kassan alla tider på året, även om det kom in pengar längre fram. Ett vanligt företag har en checkkredit i en bank att använda vid sådana tillfällen. Det är inget som Lärjeåns trädgårdar kan ha, eftersom trädgården och byggnaderna ligger på mark man arrenderar och de kan därför inte användas som säkerhet för krediter.

Istället har Lärjeåns Trädgårdar använt Ekobankens[16] möjlighet att bilda en garantifond[17]. Vänföreningen har samlat ett antal personer och organisationer som har öppnat konton i Ekobanken där man pantsatt pengar som säkerhet för Lärjeåns kredit, just nu 63 000 kronor. De pengarna är bundna under lånets löptid. Därefter kan spararna ta ut sina pengar igen om allt går enligt planerna. Spararna avstår från ränta på sina pengar, vilket gör att Lärjeåns trädgårdar får en lägre ränta på sin kredit. Dessutom har en annan antroposofisk organisation, som är angelägen om att projektet ska kunna utvecklas, lämnat ett lån till låg ränta direkt till Lärjeåns trädgårdar.

En dröm finns om att bygga ett eget bageri med en vedeldad stenugn. Kanske kunde man använda en del av spillvärmen till växthuset. För detta skulle en annan av Ekobankens former för riktat sparande, en lånegemenskap[18], kunna bli en del av finansieringen.

– Jag brukar säga att om vi kunde omvandla all vår goodwill till kronor så skulle vi vara miljonärer, säger Daniel.

Arbetet med att göra just det fortsätter i Lärjeåns trädgårdar.[19]

 

Fallstudie 3: Fjällbete

Mycket jordbruksmark på fjällsluttningarna i Åredalen har övergivits av bönderna och gräsmarkerna växer igen. På 1930-talet brukades dubbelt så mycket mark i Åredalen som idag, och man höll 5000 fler husdjur än idag. Men med hittills 180 får har Fjällbete i Åredalen ekonomisk förening börjat vända den utvecklingen. De producerar ekologiskt lammkött samtidigt som de bidrar till att hålla skidbackar och landskap öppna, tillverkar och säljer hantverksprodukter skinn och ull.

Ett projekt som startades av LRF i Åre-Undersåker ledde till att tre lantbruksföretag startade samarbetsföretaget Fjällbete. Man ville få fram ekologiskt och lokalt producerad mat på ett så resurseffektivt sätt som möjligt, och även öppna samarbeten mellan matproducenter och andra företagare, särskilt inom turismen.

Idag, efter två år, har man kommit en bra bit på väg. Lammköttet står på menyn på fyra turistanläggningar hittills och säljs i två butiker. Det kostar lite mer, men restauranggästerna får inte bara en matbit, utan också en historia: om hur fåren betat i skidbacken de just har åkt i, om vad fåren betyder för bygden, historiskt och idag.

Både invånarna själva och turisterna erbjuds nu lokal, ekologiskt producerad, mat av hög kvalitet, ett vackrare landskap med betande djur och meningsfulla upplevelser.

Idag har Fjällbete 26 medlemmar, det är bönder, samer, Ica-handlare, restauranger och vanliga konsumenter. I en egen butik i Undersåker säljer man hantverksprodukter och man har ett nära samarbete med skolan i Undersåker. Barnen bekantar sig med fåren och lär sig samtidigt om en av bygdens basnäringar. Genom samarbete med andra små familjejordbruk vill man profilera bygden som ett ekoturistmål, och ge turister både natur-, hantverks- och kulturhistoriska upplevelser.

År 2004 fick Fjällbete kommunens miljöpris för att de ”producerar ekologiskt fårkött samtidigt som de bidrar till att hålla skidbackar och landskap öppna”. Juryn skriver också: ”Föreningen har utgått från en ideologi om att utveckla den egna bygden på ett hållbart sätt men inte stannat vid teorin utan gått från ord till handling.”

 

Lokalt sparande

I början av 2005 har Fjällbete lån på sammanlagt 430 000 kronor hos JAK Medlemsbank och 320 000 hos ett kommersiellt finansinstitut, Wasa kredit. Nya investeringar är det första stora fårhuset, eftersom gotlandsfåren inte kan gå ute om vintern i Åre, samt en traktor och en fodervagn.

Hittills har Fjällbete tio stödsparare som sammanlagt har sparat 286 000 kronor. Fast bakom den siffran döljer sig en stödsparare som är i särklass störst – det är ICA-handlaren i Åre, som är en av de affärer som säljer lammköttet. ICA Åre har satt in 250 000 kronor i stödsparande.

Fjällbete har satt ett mål att om två år ha fått 300 personer att börja rikta sitt sparande/placerande till förmån för bygdens eget näringsliv. Från Fjällbete vill man gärna tacka och uppmuntra sina stödsparare, men spararnas identitet är skyddade av banksekretessen (om inte banken åtar sig att kontakta spararna personligen och fråga om de går med på att lämna sitt namn till projektledningen).

Eftersom stödsparandet är nytt och än så länge rätt okänt, försöker Fjällbete marknadsföra det genom att visa fram exempel på stödsparare som målgruppen har förtroende för, som intygar att det är "rätt" att stödspara. Detta görs till exempel under den årliga ”Fårfesten” som projektet anordnar. Under festen uppmanas stödsparare att ställa sig upp och berätta om sitt stöd.

Fjällbete i Åredalen ekonomisk förening har haft en stark medlemsutveckling, från 5 till 26 medlemmar på två år. Varje medlem har satt in 10 000 kronor i insats, och en del har skjutit till mer pengar än så. Jörgen Andersson, en av initiativtagarna, har noterat att ”det förefaller enklare att få människor att riskera 10 000 kronor i form av medlemsinsats än att få någon att stödspara med 100 riskfria kronor”. Trots att det alltså borde vara tvärtom, eftersom stödsparandet är både obundet och riskfritt, i motsats till insatskapitalet. En förklaring är troligen att stödsparandet som verktyg är nytt och okänt. När stödsparandet blir mer känt tror Jörgen Andersson att det kommer att fungera som det första steget i den förtroendeskapande process där människor så småningom vågar släppa till riskkapital.

Fjällbete har också öppnat möjligheten för intresserade att ge lån direkt, utan någon mellanhand. Villkoren för avkastning och återbetalning bestäms då i låneavtalet för varje enskild långivare. Då är det meningen att långivaren ska kunna välja mellan att få avkastningen, räntan, i form av pengar eller i varor, tjänster eller upplevelser.[20]

Det här är resultatet av en lång, pågående process. I Åre startade man med ett förberedelseprojekt "Pengar i bygden" (2002-2003) och först det senaste året har man kommit så långt att det finns praktiska exempel, däribland Fjällbete. Men man behöver mer tid och arbete för att mobilisera bredare sparande än vad som är fallet idag.

Genom att samarbeta med flera lokala projekt, föreningar och företag i paraplyprojektet ÅreArenan har man ambitionen att utveckla en servicefunktion inte bara för att förmedla riskfritt lokalt sparande till lån för lokala projekt, utan också som riskkapitalförmedlare. Man vill bygga upp en "kvalitetssäkrad" kontaktförmedling mellan dem som har riskvilliga sparpengar och dem som har idéer och kan göra något med pengarna.

Tanken är att de idébärare som kommer till ÅreArenan ska kunna utsättas för en bedömning av en grupp personer som tillsammans förmår betygsätta sannolikheten av att ett projekt kan bära sig. Ju fler sådana godkännanden som sedan visar sig riktiga, desto större sannolikhet att en person vågar satsa pengar där mäklaren föreslår. Inom ÅreArenan tänker man sig gruppen stödsparare som en målgrupp, som kanske kan våga ta klivet över från enbart riskfritt stödsparande till de riskkapitalerbjudanden som respektive projekt/företag erbjuder.

För riskkapitalet skulle ÅreArenan kunna tillhandahålla en öppen redovisning av hur de olika projekten lyckas i förhållande till sina utfästelser. Dessutom skulle ÅreArenan öppet kunna redovisa de avtal som upprättas mellan investerare och idéförverkligare – detta till skillnad från stödsparandet, där spararna skyddas av den lagstadgade banksekretessen.

 

Många sorters avkastning

För ett lokalt företag som placerar sitt sparande lokalt:

-         När ICA Åre sätter in 250 000 kronor i stödsparande till Fjällbete så ger det ingen sparränta, däremot kan det ge ICA Åre en betydande monetär avkastning och det på kort sikt. Pengarna kommer in via den goodwill som företaget kan vinna, i och med att kunderna känner till och uppskattar den verksamhet Fjällbete bedriver och gärna lägger sina inköp i en butik som lämnar viktigt stöd till Fjällbete. Icke-lokala aktörer, som en ICA-butik i Östersund, kan knappast göra om det konststycket på grund av att Östersund ligger för långt bort från Åredalen. Där finns troligen inte tillräckligt många kunder som skulle känna till och uppskatta projektet Fjällbete så mycket att de ändrade sina inköpsvanor. Goodwill ger större utdelning i lokala sammanhang eftersom det är lättare att få sin insats känd lokalt, en typisk smådriftsfördel[21].

-         ICA Åre kan tack vare sitt stödsparande också få tillgång till nya produkter för försäljning som ger större marginal. Genom att kunderna känner sig stolta över att deras butik gynnar lokal kravmärkt potatisodling accepterar de det relativt höga priset som i sin tur gör det möjligt för butiken att ta ut en större avans.

-         På lite längre sikt kan ICA Åre dessutom göra större vinster genom att aktivt se till så att resmålet Åredalen profilerar sig lite mer ekoturistiskt, och därmed anpassar sig till framtidens marknad.

 

För privatpersoner som placerar lokalt:

-         En privatperson som stödsparar kan också vinna i goodwill i lokalsamhället, något som i sin tur på förunderliga vägar kan ge pengar i plånboken, om hon eller han själv väljer att göra sitt stödsparande känt. Projektet Fjällbete underlättar för detta genom att varje år arrangera en fest där stödsparare uppmanas berätta om sitt stödsparande.

 

För alla lokalt bosatta, oavsett om de har placerat lokalt eller ej:

-         Om Fjällbete leder till ett uppsving i den lokala ekonomin, till exempel tack vare ökad turism, så kommer det på lite längre sikt alla lokala företag till godo i form av ökat kundunderlag.

-         I nästa steg kan de lokala företagens ökade omsättning leda till nya arbetstillfällen på orten, och på så sätt komma att gynna fler.

-         En blomstrande lokal ekonomi ger mer välfärd åt alla som tillhör den – detta kallas multiplikatoreffekter av samhällsekonomer. Om man lyckades mäta vilka effekter projektet gav i hela den lokala ekonomin, så skulle man kunna uppskatta hur mycket avkastning varje enskild sparare får på just sitt sparbelopp.

-         En lokal placerare skulle kunna göra en kalkyl på det monetära värdet av att ha en levande hembygd att åldras i, men denna nytta skulle även andra kunna tillgodogöra sig.

 

Fallstudie 4: Fattiga riddare

Föreningen Fattiga riddare bildades i Göteborg år 2003 av Kerstin Gemborg, en kvinna som hamnat i en svår skuldsituation efter det att hennes make hade blivit sjuk och dragit på dem skulder. Som änka försökte hon först dra ner på utgifterna, men insåg att skulderna var så stora att hon aldrig skulle bli skuldfri på det sättet. Hon gjorde som man ska och kontaktade fordringsägarna, men fick inget gehör hos dem. Hon beviljades så småningom skuldsanering enligt skuldsaneringslagen, men då hade hennes egen hälsa hunnit ta mycket stryk. Hon lever nu på existensminimum fram till 2006, då skulderna enligt lagen skrivs av. Då har det gått 18 år sedan makens död.

En dag fick Kerstin Gemborg nog. Hon skulle börja arbetspröva men kunde inte få fram de 400 kronorna till månadskortet för att ta sig till arbetsplatsen. Då blev hon så arg att hon satte in en annons i tidningen och fick ett 40-tal svar. Efter hennes första, modiga, steg var alltså också andra beredda att bryta de känslor av skuld, skam och mindervärde man får som överskuldsatt.

Budskapet är att vem som helst utan att ha gjort något ”fel” kan hamna i den här situationen – oftast beroende på sjukdom, skilsmässa eller arbetslöshet. De regelverk som finns i samhället idag går ut på att med straffavgifter och extra pålagor försöka få den överskuldsatte att vilja betala. Men det fungerar inte när problemet inte är att den skuldsatte inte vill, utan att hon eller han inte kan betala. Och då blir de extra avgifterna bara ytterligare hinder i vägen för en lösning.

Föreningen skriver att många ”genom upplysningsföretagens betalningsanmärkningar och samhällets föråldrade regelverk är dömda till livstids existensminimum”. De vill alltså göra rätt för sig, vilket också många studier visat.

Föreningen har idag 450 medlemmar och lokalavdelningar i Helsingborg, Borås, Hudiksvall och Stockholm. I föreningen vill man ge varandra stöd, dela erfarenheter, hjälpa till med myndighetskontakter och göra problemen synliga för att på så sätt påverka samhället.

 

”Rika räddare”

Föreningen har också öppnat ett stödsparkonto i JAK Medlemsbank och söker organisationer och privatpersoner som vill bli vad de kallar ”Rika Räddare”. Stödsparandet kommer att göra det möjligt för JAK Medlemsbank att ge saneringslån till föreningsmedlemmar på rekommendation av föreningens styrelse.

I förstone låter det inte som någon bra målgrupp för en bank att låna ut till – människor som redan har misslyckats med sin ekonomi. Men det är fel. En stor grupp överskuldsatta betalar av på sina skulder varje månad men kommer aldrig någon vart eftersom de bara betalar på räntan.

”De är intressanta för mig som långivare eftersom de ju har visat att de kan betala” som JAK Medlemsbanks bankchef Magnus Frank säger till tidningen Grus & Guld[22].

Från Fattiga riddares webbsida[23]: ”Vi är många som vill göra rätt för oss och betala våra skulder men räntor och avgifter liksom samhällets syn på vår kreditvärdighet hindrar oss att ordna upp vår ekonomi.” Så här presenterar föreningen själv fördelarna med stödsparandet:

-                 vi kommer ur vår skuldfälla,

-                 du har kvar dina sparpengar och

-                 samhället minskar sina utgifter.

I januari 2005 är stödsparandet fortfarande nytt och det står bara inne sammanlagt 30 000 kronor på sex olika stödsparares konton.

Dessutom har en del JAK-medlemmar läst om projektet och skänkt ”sparpoäng”[24]. Därför har handläggningen kunnat påbörjas för det första lånet (över hälften av alla med skulder hos kronofogden har skulder under 100 000 kronor).

En bank kan alltså välja att bortse från tidigare betalningsanmärkningar, vilket JAK Medlemsbank kommer att göra i de här fallen. Men betalningsförmåga måste de blivande låntagarna kunna visa, och det kan många, enligt bankchefen.

De måste även ställa någon säkerhet – en fastighet att belåna eller borgen. För att lösa det kommer det att krävas nytänkande. De som levt på existensminimum länge och kanske på socialbidrag tidvis, har inga tillgångar att belåna. Då måste någon gå i borgen.

En lösning är att försöka hitta någon släkting eller liknande till den skuldsatte, alltså privata borgensmän. Detta kan fungera i något fall, men kan inte ses som en hållbar lösning på detta samhällsproblem.

 

Överskuldsättning som samhällsproblem

Överskuldsättningen är ett samhällsproblem. De regler vi har idag är inte anpassade efter hushåll som vill göra rätt för sig, utan låser fast dem i en ännu djupare skuldsituation, med en mängd andra problem som följd. Detta skulle det vara samhällsekonomiskt lönsamt att ändra på.

Konsulten Dan Jering, som tidigare arbetat både inom kommunal konsumentrådgivning och hos Kronofogdemyndigheten, har på Konsumentverkets uppdrag[25] beskrivit möjligheterna till skuldsaneringslån genom stödsparande i JAK Medlemsbank. Han anser att offentliga medel skulle kunna anslås både för stödsparandet och för att ställa borgen för skuldsaneringslånen. Han menar att en sådan modell troligen skulle vara självfinansierande genom de besparingar samhället skulle göra, på bland annat sjukvård, försäkringskassa och socialtjänst.

Dan Jering föreslår kommunal eller statlig borgen, eller en stiftelse som lämnar garantier för skuldsaneringslån efter modell Garanti-Stiftelsen i Finland.

En annan modell är kreditgarantiföreningarna. Dessa har bildats för att lösa småföretagares behov av kreditgarantier, men skulle troligen kunna användas även för detta syfte. Till skillnad från privata borgensmän, som behöver gå i borgen till 100 procent av skulden, behöver en kreditgarantiförenings eget kapital bara motsvara en del av den totala utlåning som man ställer säkerhet för. I bästa fall krävs inte mer än en tiondel i eget kapital.

Dan Jering föreslår att Konsumentverket tar initiativ till en kreditgarantiförening i samarbete med exempelvis Socialstyrelsen och Kommunförbundet. Alternativt att det görs av ett antal kommuner som vill samverka.

Han föreslår också att en ny typ av stödsparare går in, nämligen sådana fonder som har som syfte att hjälpa fattiga medborgare. De har av tradition sitt kapital placerat så att det ger ränta och annan avkastning, för att sedan dela ut räntan till behövande. Dan Jering föreslår istället dessa fonder att överväga möjligheten att flytta sitt kapital till ett stödsparkonto i JAK Medlemsbank. Då uteblir räntan medan deras målgrupp kan få hjälp genom att få möjlighet att låna.

 

 


Brister i den nuvarande finansiella infrastrukturen

Infrastruktur är allt som, när det är tillgängligt för alla, gör att samhället fungerar; vägar, järnvägar, el- och telenät, vatten och avlopp, utbildningssystem, finansiellt system. I den finansiella infrastrukturen ingår diverse system för att hantera pengar, som bankomater, kontokort och girobetalningssystem. Där ingår också institutioner för att kanalisera sparande till låntagare och entreprenörer, såsom banker, finans- och investmentbolag samt börser och andra handelsplatser för värdepapper.

En kraftig förändring av den finansiella infrastrukturen kulminerade under 90-talet. Resultatet av denna förändring, som kommer att fortgå under lång tid, är att hushåll likaväl som små företag, små kommuner och samhällsprojekt, framför allt på landsbygden, har växande problem med att skaffa finansiering. Man kan tala om ett ”finansiellt utanförskap”.[26] Detta problem är inte avgränsat till Sverige eller ens Europa. Det är ett globalt problem och det är mer uppmärksammat i vissa andra länder än hos oss.

Dessa ekonomiska enheter, hushåll, småföretag, kommuner och verksamheterna i den sociala ekonomin, utgör basen i ekonomin. Gemensamt för dem är att deras anskaffning av tillgångar inte sker som ett jämnt flöde utan kommer klumpvis. En ung familj skaffar ett hus, en snickare skaffar en ny bil, en förening skaffar och utrustar en möteslokal. Denna anskaffning måste finansieras och det är då som det visar sig hur väl den finansiella infrastrukturen fungerar.

Normalt brukar man använda eget kapital och komplettera från främmande källor. De som skjuter till det som blir verksamhetens egna kapital blir delägare på vinst och förlust. När det inte går att skaffa tillräckligt med eget kapital måste man gå till de främmande källorna. Hit hör de som lånar ut pengar, framförallt bankerna.

Banker får inte skjuta till pengar på vinst och förlust eftersom lagstiftaren har beslutat att banksystemet skall vara till för allmänhetens behov av helt säker förvaring av pengar. Därför får banker inte ta några risker. För att få lämna lån måste banken se till att två kriterier är uppfyllda. Det första är att låntagaren måste visa att han har förmåga att återbetala lånet. Det andra är att banken måste få en säkerhet för lånet som gör det möjligt för banken att likvidera säkerheten om så krävs för att få in sina fordringar på låntagaren.

Den som sparar pengar kan välja om han vill göra pengarna tillgängliga för andra via banksystemet som riskfria lån eller via börser och värdepappersfonder andra kanaler som riskkapital. Sedan minskar möjligheterna betydligt. Om man vill göra sitt sparande tillgängligt för specifika aktiviteter i den egna lokala ekonomin eller aktiviteter som fyller vissa etiska eller ekologiska krav är valmöjligheterna nära noll. Lika illa är det för små verksamheter som vill skaffa eget kapital.

Utvecklingen inom kapitalmarknaden har varit enorm under de senaste två till tre decennierna, men för småsparare och småverksamheter (företag, ideella och offentliga) med intresse för den egna lokala ekonomin eller för etiska och ekologiskt, socialt och ekonomiskt uthålliga finansiella former har situationen försämrats.

Vi börjar med att titta på banksektorn (som inte får ta risker) och går sedan över till de krympande lokala ekonomierna. Till slut tittar vi närmare på riskkapitalsektorn.

 

 

Förr var banksystemet allmännyttigt och lokalt

För knappt tvåhundra år sedan började det allmännyttiga svenska banksystemet byggas upp lokalt. Det var små lokala sparkassor och sparbanker som hade till uppgift att samla in det lokala sparandet och se till att det investerades i lokala verksamheter för gemensam nytta. Hundra år senare började även kooperativa sparkassor och föreningsbanker växa fram. Resultatet blev ett finmaskigt nätverk av små banker med stor närhet till alla som efterfrågade finansiella tjänster. Under nittiotalet fusionerades dock större delen av dessa allmännyttiga och medlemsnyttiga småbanker och gjordes om till en av landets fyra kommersiella storbanker. Därmed försvinner det allmännyttiga och lokala och ersätts med centralisering och aktieägarnas egennyttiga intresse av en hög avkastning på investerat kapital.[27],[28]

 

Idag är banksystemet kommersiellt, storskaligt och globalt

Nästan alla kvarvarande banker är storskaliga verktyg, tillhörande ett system som passar storföretagens behov av kapital. Det som småföretag och hushåll möter idag är något helt annat än fungerar inte alls så som det våra förfäder byggde upp. Det tillfredsställer till exempel inte längre behoven för den som lever och verkar på landsbygden. Allmänheten har fortfarande ett behov av sparkonton och lån till exempelvis husköp, och den har inget annat val än att vända sig till de banker som finns. Det innebär ofta en storbank, som undviker att låna ut i områden där fastighetspriserna sjunker. Banken tjänar bättre på att låna ut till dyra fastigheter i storstäderna eftersom lånen i genomsnitt är större där och risken mindre genom att fastighetspriserna brukar stiga.

Dagens svenska banker kan indelas i två kategorier. Den ena är ideell och allmännyttig eller medlemsnyttig. Den andra är kommersiell och egennyttig. Sparbanker och medlemsbanker hör till den första kategorin medan bankaktiebolagen hör till den andra. Skillnaden mellan dessa tre banktyper framgår av deras stiftelseurkund, stadgar respektive bolagsordning. De fristående sparbankerna är stiftelser med samhällsnytta som ändamål. Medlemsbankerna har medlemsnytta och samhällsnytta som ändamål. Sparbanker och medlemsbanker blir därför en naturlig del av den lokala ekonomin. Bankaktiebolagen ägs av aktieägare och om det inte står något annat i bolagsordningen så drivs de i syfte att bereda vinst åt aktieägarna. De fyra svenska storbankerna har inte tagit in något om sitt ändamål i sina bolagsordningar. I princip har de därmed inte rätt att ta kostnader för till exempel särskilda lokalekonomiska, etiska eller ekologiska åtgärder om det leder till minskad vinst åt ägarna. Eftersom dessa bankers aktier handlas på börsen kommer förändringar i förväntad vinst att påverka börskursen. Rivaliteten mellan de stora bankerna och konkurrensen från nischbankerna tvingar bankaktiebolagen att fokusera på aktieägarnas intresse och därmed blir skillnaden gentemot den andra bankkategorin tydlig.

I Sverige liksom i Europa är trenden att de stora bankernas ledningar vill expandera och bredda utbudet. Detta trots att stora banker i allmänhet inte är lönsammare än små.[29] Ju större bank desto större blir bankledningens makt i förhållande till ägarnas. Det finns också en tendens till att lLedningarnas ersättningar ökar i stora företagföretag som växer.

Bankaktiebolagen blir därmed en del av det egennyttiga/kommersiella finansiella systemet. Medan sparbanker och medlemsbanker cirkulerar pengar i de lokala ekonomierna, fungerar bankaktiebolagen som en kanal för sparande mellan den lokala och den globala ekonomin. De fångar upp lokalt kapital och slussar det till stora, i ökande utsträckning globala, företag där avkastningen på investerat kapital för tillfället är högst. Denna kanal är en viktig orsak till att de flesta lokala ekonomier läcker kapital till den globala ekonomin.

 

 

Dagens svenska bankmarknad

 

1. Kommersiella banker – drivs för att främja ägarnas ekonomiska intressen:

·        Bankaktiebolag (21 svenska och utländska samt 11 filialer till utländska bolag). Är en kapitalassociation som skapats för att bereda vinst åt sina ägare. En viss mängd kronor ger en röst. Hit hör de fyra storbankerna och nischbankerna.

 

2. Ideella banker – drivs för att främja medlemmars eller allmänhetens intressen:

·        Medlemsbanker (2 svenska). Är en personassociation som skapats av personer som går samman för att samverka. ”En medlemsbank är en ekonomisk förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att driva bankverksamhet i vilken medlemmarna deltar genom att använda bankens tjänster som insättare eller på annat sätt”[30]. Ett medlemskap ger en röst.

·        Sparbanker (76 svenska varav 5 har inlett en fusion). ”En penninginrättning, som utan rätt för dess stiftare eller andra att njuta del i den vinst som kan uppkomma i rörelsen, har till ändamål att befordra sparsamhet genom att i enlighet med de bestämmelser, som i denna lag meddelas, bedriva in- och utlåning av penningar och i samband därmed stående verksamhet.”[31] Det är vanligt att kunderna utser hälften av styrelsen och kommunen resten.

 

 

 

Många lokala ekonomier läcker kapital

Den nya strukturen på kapitalmarknaden, det vill säga banksystemet och de stora företagen tillsammans med försäkringsbolagen, börserna och fondbolagen, är den främsta orsaken till vissa gruppers minskande tillgång till kapital.

Dels strävar både storbanker och nischbanker efter att hitta lönsamma marknadssegment och undvika dem som drar ner den genomsnittliga avkastningen på i banken investerat kapital. Dels reagerar banker på ekonomiska chocker med att minska sin utlåning till små företag och istället vända sig till större och mer lönsamma företag.

En annan process som minskar den lokala tillgången till finansiella tjänster är det som kallas disintermediering. Begreppet står för den process där en ökande andel av sparande och finansiering går direkt till de finansiella marknaderna istället för via bankernas traditionella in- och utlåning. 1960 hade de svenska hushållen 70 procent av sina totala finansiella tillgångar placerade på bankkonton. År 2003 hade denna andel minskat till 20 procent. Idag sparar man betydligt mer i fonder och tilläggspensionsförsäkringar. Dessutom har pensionssystemet gjorts om så att en större andel placeras i värdepapper.

Resultatet av dessa förändringar är att pengarna i betydligt större utsträckning kanaliseras till de globaliserade finansiella marknaderna som basen i ekonomin, hushåll och små verksamheter (företag, föreningar och kommuner), inte har tillgång till. Det skulle inte behöva vara så. Situationen skulle genast förändras om konsumenten började agera medvetet när det gäller att placera sitt sparande – liksom många redan börjat göra när det gäller inköp. Den som vill ha ett levande jordbruk i sin hembygd köper närodlat, den som vill ha en levande lokal ekonomi väljer att ha sitt sparande ”närplacerat”.

 

Småsparare får för dåligt beslutsunderlag

Småspararna är beslutsfattare. Genom att placera sitt sparkapital påverkar den vanlige småspararen samhällsutvecklingen. Beslutet att spara och finansiera något särskilt kan komma i köket när två makar diskuterar vilken fond de skall spara i. Deras val kan göra att pengar hamnar i ett multinationellt företag som tillverkar bilar men kanske också avverkar regnskog som en biverksamhet.

Därhemma i köket är man så långt från de direkta miljöeffekterna av både biltillverkning och regnskogsavverkning att man oftast inte ens reflekterar över de sociala och miljömässiga effekterna av beslutet att välja den ena eller andra fonden.

Det är naturligt att människor själva vill bestämma över sina besparingar. Men den information som vi har vant oss vid att få av de olika finansinstituten är inte tillräcklig. Den visar visserligen vilken avkastning vi får, eller kan hoppas få, vid en viss placering av sparpengarna. Den talar också om vilken risk vi tar att förlora våra pengar, detta regleras i lag.

Men ofta sägs inget alls om vilket eller vilka ändamål som får tillgång till våra pengar under tiden vi har dem placerade – och det finns inte heller något sådant krav på information från lagstiftaren. De finansinstitut som blir först med sådan information av hög kvalitet kan antagligen räkna med att vinna konkurrensfördelar.

 

Minskad skala ger ett bättre beslutsunderlag

Tillit mellan människor är nödvändigt för att ett samhälle ska kunna ha en utvecklad ekonomi. Denna tillit minskar när avstånden mellan människor ökar. Avstånd ska här tolkas i mycket vid bemärkelse. Avståndet mellan människor är inte bara det geografiska avståndet utan också sådana avstånd som man upplever när klyftorna ökar med avseende på inkomst och förmögenhet, det vill säga makt.

Människans moderna samhällen är varken socialt eller ekologiskt hållbarauthålliga. Det beror mer på skalan på institutioner och företag än på människornas antal på jorden. Stora företag får en annan karaktär än småföretag. Små företag är ofta brödfödeföretag där ägaren söker en försörjning och ett visst sätt att leva snarare än maximal monetär tillväxt på eget kapital. Så är det aldrig hos stora företag.

Om målet är en stabil välfärd så måste vår ekonomi ha en bra grund att stå på. De lokala ekonomierna baseras på hushållens ekonomi och den globala ekonomin baseras på de lokala ekonomierna. För att de skall vara stabila krävs också att de är demokratiska, ekologiskt uthålliga och socialt rättvisa.

I och med centraliserings- och globaliseringsprocesserna och jakten på stordriftsfördelar blir den enskilda människan och hushållen alltmer maktlösa och fjärmas samtidigt från återverkningarna av sina beslut.

För att återfå makten måste vi starta lokaliseringsprocesser. Med lokaliseringsprocess menar vi en aktiv strävan efter att tillämpa och utveckla lokala ekonomier. Detta blir en motrörelse till globaliseringsprocessen.

En alltmer utvecklad lokal ekonomi ger olika sorters fördelar. En är att konsekvenserna av hushållens val av finansiella placeringar blir synliga för var och en. Det är en direkt effekt av att skalan minskar, att finansieringsmetoderna är småskaliga. När den lokale lanthandlaren använder det lån eller tillskott av riskkapital han fått tack vare sparandet i den lokala fonden, kan de lokala spararna inte undgå att se det med egna ögon. Spararna kommer automatiskt att ta mer välinformerade beslut.

 

Storskalig finansiell infrastruktur utestänger små företag och föreningar

Trots att många föreningar och företag har sin kassa på ett konto hos en bank kan de alltså inte få lån till projekt som är angelägna för bygden. Denna exkludering, utestängning, sker bland annat genom:

·        att företaget inte får lån på grund av att banken ”i stan” har bristfällig lokal kunskap

·        att företaget är beläget i ett område där banken inte tar full säkerhet i fastigheten

·        att företaget är beläget i ett område där banken inte accepterar kommunal borgen

·        att lånebeloppet är lågt och därmed en olönsam affär för banken

·        att kreditgivaren inte förstår sig på företag inom social ekonomi

·        att kvinnor, ungdomar och invandrare har svårare att få lån

 

Eftersom bankerna alltså på många håll i landet inte vill låna ut, är det ett akut problem att skaffa fram riskkapital. Småföretagare som behöver kapital för nysatsningar, men som inte kan, törs eller bör inteckna mer av sina tillgångar (ofta sina egna bostäder eller gårdar) har ofta inte någon möjlighet att få tag på riskkapital.

 

Statligt stöd för riskkapital

Den ”vanliga” riskkapitalmarknaden består av många olika aktörer; fondkommissionärer, börser, marknadsplatser samt ett stort antal riskkapitalbolag och privatpersoner (så kallade företagsänglar) som är intresserade av att ingå olika typer av ägaravtal.[32] Det är dock endast stora företag eller små företag med potential att växa mycket snabbt som har en chans på denna marknad.

De som satsar kommersiellt riskkapital är inte så intresserade av riktigt små företag, inte heller av företag inom den sociala ekonomin eller av landsbygdens företagare. Problemet har uppmärksammats och statliga stödfunktioner finns för vissa kategorier. NUTEK har ansvar för att utveckla riskkapitalmarknadens funktioner till förmån för fler och växande småföretag.

 

Detta görs genom exempelvis[33]:

·        utredningar och rapporter om riskkapital och ägande

·        kartläggning av affärsänglar

·        projektet STAFETT som ska underlätta ett breddat ägande i mindre företag

·        en riskkapitaldatabas

·        ett externt bollplank, Riskkapitalrådet, har regelbundna möten för att bistå NUTEK med råd och erfarenhet.

·        såddfinansiering (både lån och riskkapital) för företag upp till 250 anställda. NUTEK och ALMI erbjuder i samarbete med Industrifonden företagsfinansiering (upp till max 50 procent av finansieringsbehovet) i tidiga utvecklingsstadier av tekniska produktidéer som bedöms ha stor utvecklingspotential.

Men även här söker man företag där man kan gå in med kapital under en begränsad period och sedan sälja sina andelar med förtjänst. Det är mycket svårt att få tag på icke-lokalt riskkapital för ett företag som aldrig kommer att börsnoteras, för ett företag som inte ens siktar på att växa sig stort, utan som ”bara” ska bli försörjning och skapa lokal nytta i sin bygd.

 

”Vanliga” värdepappersfonder är icke-lokala

Fonder som köper aktier eller andra värdepapper, som obligationer, på börsen är mycket vanliga i Sverige idag. Det finns flera skäl till det, men ser man på dessa fonder ur ett lokalekonomiskt perspektiv är det inte så säkert att de skälen framstår som så starka längre.

Med ett lokalekonomiskt synsätt kan resonemanget se ut så här:

Börsnoterade företag är stora. Om fonden placerar i sådana företag så undandrar man värdefullt riskkapital från de lokala ekonomiernas vanligaste aktörer, de små företagen. De företag som ger ut obligationer, för vilka det finns en andrahandsmarknad, är också stora.

De lagfästa reglerna om riskspridning bygger på idén om att en global kapitalmarknad är så stor att hela marknaden inte kan sjunka samtidigt. Men då har man inte tänkt på den situation som nu växer fram där vi har ett penningsystem där pengar huvudsakligen består av räntebärande skulder och där tillgångarna är värdepapper vars värde är beroende av en fortsatt tillväxt, eftersom skulderna måste kunna betalas med ränta.

Detta har kunnat fortgå under hela 1900-talet tack vare dels den energipuls som exploateringen av det fossila bränslelagret har möjliggjort, dels de finansiella obalanser som skapats genom USA:s budgetunderskott och handelsbalansunderskott i kombination med kinesers och japaners beredvillighet att spara i USA:s statsskuldsväxlar. När vi nu passerar pulsens maximum och gapet mellan efterfrågan och utbud växer, kommer stigande energipriser att få bubblan att spricka. Det finns också risk för att den långsamma höjning av räntan som USA:s centralbank nu genomför för att kompensera för det vikande intresset att spara i deras statsskuldsväxlar leder till minskade disponibla inkomster för de kraftigt skuldsatta amerikanska hushållen. De har varit en viktig del av den amerikanska ekonomins motor men stigande räntor och energikostnader kan tvinga dem att sänka sin konsumtion. En annan viktig del är den amerikanska militärapparaten. En stor del av budgetunderskotten används för att finansiera militära insatser över hela världen. Allt fler tvivlar dock på att USA kommer att kunna fortsätta med sina stora underskott.

I detta perspektiv är den globala kapitalmarknaden inte alls en säker placering eller i vart fall en mycket riskabel marknad. Istället framstår lokala och reala investeringar som mycket säkra.


Investeringar är det som förändrar världen – vilken värld vill vi ha?

Investeringar är det som avgör hur vår framtid kommer att se ut[34]. Vad vi väljer att satsa på, och vad vi väljer bort. Vad vi tycker är värt att ta en risk för, och vad vi avstår ifrån.

Alla investeringar ger konsekvenser på kort och på lång sikt. En del konsekvenser tycker vi om, som till exempel att vi själva kan få det bättre. Andra tycker vi inte om, som till exempel att våra barnbarn kanske får sämre förutsättningar att överleva.

För att jag ska kunna göra en investering, krävs att jag själv eller någon annan har sparat. För att andras sparande ska kunna användas, måste det göras tillgängligt för mig. Antingen genom att spararen kommer direkt till mig med sina sparpengar, eller, vanligare, att sparandet placeras[35] i någon av den mängd olika sparformer som finns, så att en finansinstitution kan slussa det vidare till dem som vill göra investeringar. Den sparare som låter bli att försöka styra sina placeringar överlåter i praktiken makten till den som slussar vidare sparandet, till exempel banken eller fondbolaget, som får ökat utrymme att agera efter sina värderingar.

Kruxet med att placera pengar är att vi nästan aldrig har någon bra överblick över sannolika konsekvenser av våra val av sparformer.

Finessen med att styra sina placeringar, till exempel för en lokal ekonomisk utveckling, till den lokala ekonomin är att överblicken förbättras och vi får möjlighet att ta medvetna beslut.

 

Varför sparar folk?

Sparforskarna Richard Wahlund och Jonas Gunnarsson vid Handelshögskolan i Stockholm publicerade 1994 en undersökninghar publicerat undersökningar år 1994[36] och 1999[37] av bland annat människors motiv för att spara. Svaren viktades för att motsvara ett representativt urval av den svenska befolkningen, och de svarande rangordnade de givna motiven för att spara så här:

 

 

Hushållens rangordning av motiv för att spara

 

1.      Kassa- och transak­tionsmotiv – man vill kunna flytta pengar smidigt, betala räkningar och ha dem lättillgängliga utan att ha dem just i plånboken

1.      Buffertmotiv – om det skulle hända något oväntat

2.      Kassa- och transak­tionsmotiv – man vill kunna flytta pengar smidigt, betala räkningar och ha dem lättillgängliga utan att ha dem just i plånboken

3.      Målsparande – sparande för något större inköp

4.      Avkastningsmotiv – högsta möjliga ränta

5.      För säkert förvar

6.      Arvsmotiv – man vill kunna lämna något till de som kommer efter

 

 

Men de båda forskarna säger i en kommentar att det verkar som om hushållen besvarat frågorna i den här undersökningen mer utifrån någon allmän åsikt om sparande än utifrån vad som de facto varit viktigt när det gäller deras eget sparande.

 

Hur sparar folk i verkligheten?

Samma forskare[38] tittade nämligen också på hur de tillfrågade hushållen i verkligheten gjorde – vilka sparformer de faktiskt använde. Och det stämde inte riktigt överens med vad de själva angett i svaren som viktigaste sparmotiv (se stycket ovan). Istället fann de sex grupper med olika finansiella strategier:

 

Så här sparar hushållen:

·        dag för dag-sparare (kallas även residualsparare) – de som sparar det som råkar bli över (största gruppen, 45 % av de tillfrågade)

·        amorte­rings­­sparare (kallas även kontraktsparare) – sparar genom att betala av på sina lån (näst största grupp, 22 %)

·        trygga sin framtid-sparare – här ingår t ex pensionssparande och sparande med låg risk (14 %)

·        riskspridare – många olika former av finansiellt sparande, större belopp, mindre andel på bankkonton (9 %)

·        försiktig­hets­pla­cerare – också många former av finansiellt sparande och större belopp, men lägre risker än föregående (3 %)

·        en restgrupp med udda strate­gier – stora summor, ”udda” sparformer såsom pengar på konto hos fond­kom­­missionär, kapitalförsäkring, unit linked (pensionsförsäkring), vissa typer av obli­ga­tioner och optioner (6 %)

 

Hushållens verkliga finansiella beteenden beror både på vad hushållen har för preferenser, alltså vad de tycker, men också på vilket utbud av banktjänster som finns, den marknadsföring som görs och hur tillgängliga finansinstitutens produkter är.

 

Men bryr sig folk om vad deras sparande används till?

Svaret är ja. Väldigt många bryr sig om vad sparandet gynnar för något. Detta enligt en intervjuundersökning gjord av SIFO på uppdrag av Folksam år 2002[39]. Frågorna gällde valet av fondsparande och då ansåg svenskarna att både miljö, mänskliga rättigheter och ”etik och moral” är viktigare än att få maximal värdeökning på sina pengar. Detta alltså trots att den helt övervägande delen av medierapporteringen om fondsparande handlar om avkastningen.

SIFO tillfrågade 1001 personer i Sverige om vad man tycker är viktigt vid valet av fondsparande. De tillfrågade fick fyra frågor där man skulle gradera från 1 till 5 vad man ansåg mycket viktigt. Av de tillfrågade ansåg

-         60 procent att mänskliga rättigheter är mycket viktigt,

-         42 procent att miljö är mycket viktigt,

-         40 procent att etik och moral är mycket viktigt och

-         34 procent att maximal värdeökning är mycket viktigt.

Undersökningen visade att kvinnor är något mer intresserade av värdeökning än män. Av kvinnorna förordar 36 procent maximal värdeökning, medan 32 procent av männen gör detsamma.

 

Agerar folk efter sina egna värderingar?

De flesta är väldigt ointresserade av sparande över huvud taget, enligt sparforskaren Jonas Gunnarsson vid Handelshögskolan i Stockholm.

Med högt ställda etiska krav på placeringarna, måste man också konstatera att det är väldigt ont om alternativ på den svenska finansmarknaden. När alternativ saknas är det svårt att mäta en eventuell efterfrågan.

När det gäller arbetsinsatser agerar svenskarna närmare dessa värderingar. Det finns en trend mot ökade frivilliginsatser – av den sort som registreras och går att mäta. I den mån lokalt sparande inte ger avkastning direkt i pengar, kan det sägas vara en finansiell motsvarighet till organiserat ideellt arbete.

 

Kommer företag, organisationer, privatpersoner och hushåll att börja agera efter sina värderingar?

När det gäller företag har man inte kommit så långt i Sverige ännu. I tidskriften Dagens Miljö[40] säger managementkonsulten Göran Wiklund på Banbrytarna att den miljötrend som fortfarande saknas hos företagsledningarna är ett företagsansvar när det gäller just hur företagens pengar hanteras – idag låter man storbankerna ta hand om dem utan att fråga efter hur.

Wiklund menar att företag som vill verka i en hållbar riktning kommer att upptäcka denna brist och att det finns två möjligheter att svara upp mot denna kommande efterfrågan – antingen kan de existerande bankerna bli mer transparenta, så att företagen lättare kan styra sina likvida medel dit de anser att pengarna gör bäst nytta. Eller så startas nya banker som har sådana öppna system. Wiklund nämner Ekobanken och JAK Medlemsbank som redan existerande alternativ.

Wiklunds resonemang gäller företagens möjligheter att styra mot en mer miljömässigt hållbar framtid, men detta sammanfaller helt eller till stora delar med det som krävs för livskraftiga lokala ekonomier.

När det gäller hushåll ser vi redan en förändring. I takt med att konsumenternas medvetenhet ökar om vilken påverkanskraft deras val av konsumtionsvaror har, kommer småsparare börja efterfråga nya sorters ”sparprodukter” hos finansinstituten. Till exempel sådana där sparandet placeras i investeringar för en livskraftig lokal och social ekonomi, snarare än att styras utan hänsyn till exempelvis sociala och ekologiska effekter.

Bland de svenska stora finansinstitutens så kallade etiska alternativ finns idag ingen sådan möjlighet.

 

De mer framsynta ”vanliga” finansinstitutens svar

Det finns idag ett 70-tal svenskregistrerade kommersiella fonder som kallas ”etiska”. De förvaltar tillsammans 1,8 procent av det totala svenska fondsparandet. Om premiepensionssystemets fond för icke-väljarna, Premiesparfonden, räknas med, innebär det att ytterligare tre procent förvaltas under etiketten ”etiskt”.[41]

Men dessa fonder placerar nästan enbart på andrahandsmarknaden (det vill säga i second-hand-aktier som köps och säljs på börsen) vilket visserligen bidrar till att börsen går bra, men inte ger något tillskott i form av riskkapital till företagen och inte heller någon direkt, förutsägbar effekt på de företag vars aktier man handlar med.[42]

Vill man följa utvecklingen inom detta område kan man söka information på engelska om ”triple bottom line investing” – investeringar som görs med hänsyn till både finansiella, sociala och ekologiska värden, eller ”SRI, Socially Responsible Investments”. På svenska finns en del material och länkar hos organisationen SWESIF[43].

 

En ny finansiell infrastruktur som stärker de lokala ekonomierna

Vi hävdar att det behövs en ny finansiell infrastruktur som inte hindrar lokaliseringsprocesser, utan tvärtom stärker småskalighet, tillgodoser små låntagares, småsparares och småföretags behov. För att få en finansiell infrastruktur som stärker småskalighet behöver vi återskapa:

·        en banksektor med ett mindre avstånd mellan låntagare och kreditbeviljare;

·        en finansiell struktur som gör det möjligt för spararna att styra sitt sparande, inte bara till globalt verksamma storföretag, utan också till lokala småföretag. Förutom banker kan den till exempel bestå av ömsesidiga försäkringsföreningar eller bo- och pensionssparföreningar;

·        en riskkapitalmarknad för små- och medelstora företag. Den kan till exempel bestå av ett nätverk av lokala riskkapitalfonder eller ”affärsänglar” som placerar såväl i lokala företag och andra lokala fonder som i större företag.

 

En lokal kapitalmarknad som kan hantera och investera det lokala kapitalet lokalt, det var precis vad våra förfäder åstadkom under de gångna två seklen, när de små sparkassorna, andelskassorna, sparbankerna, understödsföreningarna, besparingsskogarna och sockenbolagen startades. Det ser ut som om vi behöver göra om delar av det jobbet idag. (Se vidare kapitel 6.)

Med hjälp av finansinstitut som drivs så att de drar nytta av ”smådriftsfördelar”[44] skulle småföretagaren på landsbygden kunna få en positiv lånehandläggning. Säkerheten kunde lösas till exempel genom lokala samarbeten i kreditgarantiföreningar[45].

För att göra det enkelt för alla som vill se sina tillgångar investerade på ett medvetet sätt, behövs även lättillgängliga sparformer. Några banker erbjuder redan konton där man kan styra sitt sparande (se bilaga 1 och 2). Genom att småsparare flyttar sitt sparande till öronmärkt sparande i en bank blir det möjligt för dem att bestämma exakt vad som ska gynnas av sparandet utan att sparkapitalet riskeras och banken kan lämna krediter till exempelvis bygdens egna projekt och företag.

Förutom skapandet av en lokal kapitalmarknad, är det av största vikt att även på andra sätt medverka till en lokal kapitalbildning som omfattar både finansiellt, socialt och kunskapskapital. Det kan vara genom att man som konsument väljer lokalt producerade varor och tjänster eller att man medverkar till att bygga upp en gemensam service som gagnar både hushåll och företag. Innebörden av detta är uppenbar för alla som bor i någon av de 210 av landets 289 kommuner som har en krympande befolkning och kan se hur den lokala ekonomin och sociala strukturen bryts ned.

I kapitel 5 finns exempel på hur människor idag styr sitt sparande till lokala ändamål genom olika sorters lokala fonder.

 

Men kan en sådan småskalig kapitalmarknad löna sig?

Kan det verkligen gå ihop ekonomiskt? Är inte avkastningen i den lokala ekonomin lägre? Nej, avkastningen kan till och med bli högre, det beror helt och hållet på vad man lyckas få syn på. För den lokalt verksamme kan avkastningen av det lokalt placerade kapitalet bli ojämförligt större än av det globalt placerade kapitalet. (Se nedan om platsbunden avkastning.)

Dessutom är det så att om man låter bli att bortse från sådant som inte går att köpa för pengar (känslan av tillhörighet, frihet, trivsel, barn, miljö, framtidstro, rötter) så tillkommer nya aspekter på placeringsbeslutet. (Se nedan om icke-monetär avkastning.)

Det går att uttrycka samma sak annorlunda; rent krasst är det så att den monetära avkastning som en framgångsrik placering på de globala finansmarknaderna kan ge – en viss summa pengar i plånboken – aldrig blir så stor att småspararen med de pengarna kan köpa sig en närbelägen butik där det är smidigt att handla vardagsvarorna, en äldreomsorg av hög kvalitet eller en fungerande och rent av blomstrande lokal ekonomi där man själv och människorna runt omkring en kan förtjäna sitt levebröd. De summor som skulle krävas för detta är så höga att det är en ren omöjlighet.

Men hushållen är inte ensamma i den här situationen. Stora organisationer med höga etiska målsättningar som Röda korset och Svenska kyrkan placerar fortfarande sina pengar globalt-finansiellt för att sedan använda den monetära avkastningen till att göra nytta lokalt här hemma eller lokalt ute i världen. Organisationerna försvarar sina val med att nyttan de kan göra tack vare avkastningen är större än de negativa effekter ett visst val av placeringar ger. Men det finns ingen anledning att acceptera dessa argument utan vidare. Organisationerna bör avkrävas redovisningar svart på vitt, där alternativa placeringar jämförs, ur ett brett samhällsekonomiskt perspektiv, med vad som skulle kunna åstadkommas i den sociala eller lokala ekonomin där det finns mycket att göra men finansiering idag saknas.

Det finns redan organisationer som för ett annorlunda resonemang. Exempelvis har solidaritetsorganisationen Afrikagrupperna tackat nej till samarbete med ett fondbolag som skulle ha gett organisationen del i fondavkastningen mot att fondbolaget kunde använda organisationen i sin marknadsföring.

Fackförbundet Metall tog konsekvenserna av att de genom sina placeringar av medlemmarnas pengar via fonder spädde på vinstkraven som de kortsiktiga ägarna ställde, något som paradoxalt nog kunde bidra till att beröva deras egna medlemmar jobb. Som motvikt bildade Metall 1998 riskkapitalbolaget Metallica, där man avsatte 200 miljoner kronor för att placeras som riskkapital i mindre, onoterade företag som man bedömer kan ”skapa arbetstillfällen och bidra till en positiv spiral av ökad sysselsättning, näringslivsutveckling, välfärd och konsumtion”. Detta samtidigt som placeringarna också ska ge monetär avkastning.[46]

Platsbunden avkastning

Här ska vi lansera ett nytt begrepp,Med platsbunden avkastning syftar vi , för att beskriva en speciell sorts avkastning. Det handlar om en avkastning som är hög för den som befinner sig nära, men som avtar med geografiskt och mentalt avstånd.

En investering som ger platsbunden avkastning har ett värde enbart för den lokale investeraren, eller har ett större värde för den lokale investeraren än för andra. Räknar man med även den platsbundna avkastningen går det ofta att rent ekonomiskt motivera investeringar även på landsbygden och i småföretag.

Platsbunden avkastning kan nämligen vara både monetär och icke-monetär (i form av pengar, respektive i form av annat än pengar).

Den platsbundna avkastningen har ett större värde för den lokale investeraren på grund av den goodwill investeraren vinner, när fler i lokalsamhället än investeraren gynnas av projektet. Detta måste inte vara geografiskt begränsat, men sannolikheten för att den lokale investeraren i sin tur ska gynnas av andra som uppskattade dennes insatser är större ju mer investeraren har att göra med den uppskattande gruppen människor.

Om verksamheten har utformats för att ge platsbunden avkastning, som alltså stannar kvar på ort och ställe, är det inte samma sak som att avkastningen nödvändigtvis är låg i pengar räknat. Så har lantbruksföretaget Fjällbete i Åre mycket medvetet gjort, vilket beskrivs i fallstudie 3.

Skillnaden mellan den lokala, kommersiellt intresserade placeraren och en tänkt storskalig kommersiell placerare ligger i deras förutsättningar att utnyttja den platsbundna avkastningen.

Den lokale, småskalige, men kommersielle kapitalplaceraren kan räkna med avkastning bland de pengar som ”skvätter omkring” i den lokala ekonomin tack vare att projektet kan genomföras. Då blir lokala placeringar intressanta även om de inte ger ränta på pengarna.

Eftersom de flesta av dagens finansinstitut drivs i aktiebolagsform, avstår de automatiskt från investeringar i lokal ekonomi som ger platsbunden avkastning. Normalfallet i aktiebolag (om inget särskilt skrivs in i bolagsordningen) är att verksamheten bedrivs enbart i syfte att bereda (monetär) vinst åt ägarna. Ett sådant bolag kan enbart motivera investeringar som ökar värdet på aktierna genom utdelningar eller värdestegring. Detta gäller de kommersiella fondbolagen, de fyra stora svenska aktiebolagsbankerna, nästan alla försäkringsbolag, investmentbolag och riskkapitalbolag.

Man kan förstås tänka sig att dessa stora finansinstitut ändrade i sina bolagsordningar, men tills det sker får vi söka bland dem som redan idag arbetar med andra mål än maximal vinst till aktieägarna. Det kan vara kommuner, föreningar, småföretag, organisationer, församlingar, stiftelser, fonder, riskkapitalbolag och aktiebolag som infört specialvillkor i sina bolagsordningar. Dessutom finns alla privatpersoner som kan tänkas få upp ögonen för nya valmöjligheter för det egna sparandet.

 

Icke-monetärt värde

Nu kommer vi till det som inte går att värdera i pengar, så kallad icke-monetärt värde. Hit hör sådant som:

·        det goda samvete som tillkommer den som drar sitt strå till stacken

·        känslan av samhörighet, att vara del i en helhet, något som är mycket viktigt för människans mentala välbefinnande

·        glädjen i att se positiva förändringar i den egna hembygden

·        och en mängd andra.

Icke-monetärt värde kan vara platsbunden eller obunden till plats.

Men det är förstås inte lätt att ta med de här icke-monetära aspekterna i beräkningen när man sitter med en snäv hushålls-, förenings- eller småföretagarbudget. Och det är alltså inte heller nödvändigt. Som vi visar i föregående stycke, kan de som bor eller är verksamma lokalt räkna hem monetär avkastning i många fall.

 

 

Vilka ska då dessa sparare vara?

Som framgår av styckena ovan, finns det vinster av olika slag att hämta. Vi behöver alltså inte alls söka efter idealister. Det finns i själva verket en mängd olika skäl till att människor har ett intresse av att noggrannare styra hur deras sparpengar används medan de själva inte behöver dem.

 

Vi är alla sparare

Till dig som tänker sluta läsa nu, för att du ändå aldrig har några pengar över, och tycker att detta inte rör dig: Vi är alla sparare, antingen vi vet om det eller ej. Du har till exempel pengar sparade i:

·        ditt försäkringsbolag, som placerar tills de behöver betala ut pengarna vid skador,

·        ditt fackförbund, som har samlat en strejkkassa som placeras på något sätt tills den behövs,

·        ditt pastorat, som har ett kapital som de väljer placeringar för,

·        din förening, som har en summa pengar i kassan, kanske på ett bankkonto,

·        din kommun, som tar in skattepengar som placeras tills de används.

Varje krona som du låter bli att ta aktiv ställning till hur den ska användas, är en krona som någon annan tillåts prioritera med bland möjliga investeringar, för din och allas vår framtid.

 

Ställ alltså högre krav på dina placeringsrådgivare!

Det sätt som anses normalt för att styra vart penningplaceringar ska gå, är att låta dem gå till den som kan utlova högst avkastning i pengar räknat. Det är fortfarande ganska troligt att du när du kontaktar ditt försäkringsbolag, fackförbund, pastorat, förening och kommun kommer att få svaret att pengarna förvaltas för att ge maximal avkastning. Punkt. Men det finns ingen anledning att låta sig nöja med det svaret. Det är ett alldeles för snävt synsätt. Så fortsätt fråga. Fråga efter den gällande placeringspolicyn och begär exempel på hur den tillämpats. Fråga vilken annan avkastning än den som kan räknas i pengar som investeringarna ger. Fråga efter både positiva och negativa effekter av investeringarna, till exempel miljöeffekter, sociala effekter eller vad du nu är intresserad av. Väg sedan samman monetär och annan avkastning för att avgöra vad som motsvarar dina egna värderingar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Lokala fonder

Nationalekonomer följer noga utvecklingen av investeringarna i Sverige och slår larm ifall de sjunker under vissa nivåer[47]. Om en stor andel av svenskarnas sparpengar investeras utomlands, blir det där jobben skapas och där levnadsstandarden höjs.

Här vill vi argumentera för att samma resonemang kan tillämpas på by- eller bygdenivå. Och inte bara det. Det är till och med så att ekonomiskt robusta och socialt och ekologiskt hållbara uthålliga ekonomier helt enkelt inte är möjliga utan den lokala kapitalbildningens principer. Om Sverige ska få en hållbar uthållig ekonomi, står och faller med  beror på omfattning och kvaliteten på den lokala kapitalbildningen runt om i landet. Den beror i sin tur på det lokala intelligenta kapitalet dvs det lokala sociala och kunskapskapitalet.

 Men kapitalbildningen på den lokala nivån måste gå till på ett lite annorlunda sätt, eftersom har försvagats eller upphört på många platser. den Den lokala nivån idag saknar idag den förmedlande länken för finansiellt kapital – på de allra flesta ställen finns det ingenstans att vända sig med sina sparpengar för att enkelt få dem investerade i den lokala ekonomin.

Därför föreslår vi att alla som är intresserade av lokalsamhällenas framtid skapar lokala fonder. Vi talar då om fonder i den breda betydelsen ”egendom eller kapital som reserverats för något bestämt syfte”. Fonden kan ta emot gåvor, lokalt sparande av olika sorter, ideella arbetsinsatser eller vad som helst som kan användas för det syfte man valt. För att få fonden hållbar uthållig på sikt behöver man regler för hur avkastningen av fondens kapital (det vill säga både pengar och annat) får användas.

När man låter fondkapitalet användas i den egna lokala ekonomin har man en lokal fond. Om kapitalet kommer tillbaka till fonden så att fonden vidmakthålls och kan göra nya placeringar, har vi en roterande[48] fond. Fonder som lånar ut sitt kapital får tillbaka det genom att lånen amorteras medan fonder som skjuter till riskkapital, t ex genom köp av en riktad nyemmission från företaget, får tillbaka sitt kapital på det sätt som avtalas mellan fonden och företaget. avkastningen av kapitalet – till exempel tillväxt på skogsmarken som avsatts – gå tillbaka till fonden, då har man ett lokalt arbetande kapital. Det kan användas för att bygga en bostad. Hyresintäkterna från bostaden kan gå tillbaka till fonden, som då får tillräckligt med resurser för att kunna bygga ett hus till – och man har en fond som kan ge stor lokal nytta!

 

Lokala fonder – vad är det?

Det går utmärkt att skapa lokala fonder för att stimulera utvecklingen i den lokala ekonomin. En fond är vad man gör den till. All egendom, eller kapital, som ägaren reserverar för ett speciellt syfte är en fond. En fond kan vara informell, som tiokronorna man bestämmer sig för att samla i en tom PET-flaska för att få ihop till årets semesterkassa.

En formell verklig fond är på samma sätt kapital som har avsatts för ett speciellt ändamål, i någon slags sammanslutning, med ett annat ord association – det kan vara ett bolag, en förening eller en stiftelse. Associationen äger fortfarande medlen man avsätter i fonden men de som har betalat in pengarna kan har en fordran på fonden om det inte var fråga om en gåva. Fonden kan använda sitt kapital inom ramen för sitt ändamål och enligt de regler som har satts upp för fondenoch kan alltså använda dem efter eget gottfinnande.

I exemplet med PET-flaskan, är det familjen flaskan som är associationen och familjen som har fordringar på den. Tiokronorna tillhör fortfarande familjen men har reserverats, öronmärkts, för ett speciellt ändamål. Skulle det bli kris kan man ta ett gemensamt beslut att klippa itu PET-flaskan och använda pengarna till något annat. I en verklig fond kan dess styrelse eller stämmaPå samma sätt kan bolaget eller föreningen bestämma sig för att upplösa fonden, och då fördela tillgångarna efter fondens stadgar.

I fonden lägger man sedan kapital. Det kan vara pengar (finansiellt kapital) eller någon annan sorts tillgångar, som timmerstockar eller vattenkraftverk (realt kapital).

Ett exempel på lokal fond är en minnesfond som fylls på med gåvor för att hedra någon som dött. Den kan sedan stödja den lokala bystugan, ungdomarna i bygden eller något annat lokalt angeläget ändamål. En lokal fond i större skala är när hushåll i ett område går till en lokal bank eller sparkassa och öppnar konto för sitt sparande, och den lokala banken sedan lånar ut pengarna i samma område.

En fond kan vara lösningen när det finns viktiga projekt som inte blir av på grund av att det inte går att hitta en konventionell finansiering, trots att det finns många som är intresserade av att bidra på något sätt.

 

Hur kommer kapitalet till fonden?

Det finns olika sätt att bygga upp fondens kapital. Fonden kan byggas upp med internt genererade överskott (om fonden tidigare haft någon verksamhet som gått med vinst, och man har sparat den vinsten i fonden), med gåvor eller lån från andra, eller med riskkapital som man får in från andra genom att sälja andelar i fonden.

En fond som inte vill administrera lån direkt från privatpersoner, eller som har svårt att få privatpersoner att våga riskera att låna ut pengar direkt till fonden, kan istället be privatpersoner att spara i en bank som förbinder sig att låna ut motsvarande summa till fonden (se nedan om riskfritt lokalt sparande).

Det är associationen de (familjen, föreningen, företaget) som startart fonden som i fondens stadgar bestämmer vem eller vilka som ska fatta beslut om hur fondens tillgångar ska användas.

 

Vem ska ta risken?

När ett projekt startas, vet ingen om det kommer att lyckas. Ändå lägger många ner tid, energi, arbete och kanske pengar och annat på att få det att lyckas. Risken är att man förlorar det man satsat. Men det finns olika sätt att fördela den här risken.

När det gäller lån mot säkerhet, slipper långivaren ta någon risk. Avtalet om lån innefattar då ersättning till långivaren (t ex administrativ kostnad, eventuell ränta) samt säkerhet som långivaren kan ta ifall låntagaren inte betalar tillbaka kapitalet och den avtalade ersättningen.

Beroende på vilka risker fonden är beredd att ta och vilka sorters avkastning fonden förväntar sig, kan den välja en eller flera av följande metoder för att använda fondens kapital:

 

·        Fonden lämnar gåvor

Det finns lokala fonder som fylls på med minnesgåvor för att hedra någon som dött. Dessa kan stödja den lokala bystugan, eller ungdomarna i bygden eller något annat lokalt angeläget ändamål. Idrottsföreningar som tar emot gåvor kan ha interna fonder för att täcka framtida utgifter i verksamheterna eller för idrottsstipendier.

Fördelar: Projektet slipper betala tillbaka. Projekt som är viktiga men inte går runt ekonomiskt får en chans.

Nackdelar: Fonden får inte tillbaka kapitalet, därför krävs en stabil källa för nytt gåvokapital för att fonden inte ska självdö. Projekt som inte bär sig ekonomiskt kanske inte borde komma igång.

Gåvofonder är ofta stipendiefonder, forskningsfonder, understödsfonder.

Avkastning: icke-monetär, tillfredsställelsen att kunna bidra till det ändamål man valt.

 

 

 

·        Fonden ger lån

Oavsett om fonden skjuter till kapital i form av lån eller riskkapital så är avsikten att kapitalet ska komma tillbaka till fonden. Lånekapital återvänder till fonden i takt med att lånen amorteras. Väljer fonden att ta ut administrationsavgift på lånen, kan fonden avlöna någon för att göra jobbet. Väljer fonden att ta ut ränta på lånet, ökas fondens kapital dessutom genom räntebetalningarna.

Fördelar: Fonden får tillbaka pengarna i takt med att projektet amorterar lånet. Fonden kan sedan ge nya lån till nya projekt. Om fonden ger lån mot säkerhet, slipper fonden ta någon risk. Om fonden lånar ut realt kapital fungerar det på samma sätt.

Nackdelar: Projektet måste både gå runt och få ett överskott för att klara amorteringarna. Bara projekt som har något att ställa som säkerhet kan få lån.

Avkastning till fonden: monetär, i form av låneränta.

 

·        Fonden skjuter till riskkapital

Fördelar: Projektet slipper återbetalningskrav. Om riskkapitalet används för att köpa ägarandelar i projektet måste projektet lämna ifrån sig en del av makten till fonden – detta kan vara en fördel för projektet, ifall fonden har sådan kunskap som projektet behöver, men däremot en nackdel för projektet om fondens åsikter om hur projektet ska drivas är dåligt underbyggda.

Nackdelar: Fonden måste ha eller skaffa sig den kompetens som krävs för att ta rätt beslut i projektens styrelser (detta kan även ses som en fördel). Om fonden får svårt att sälja vidare ägarandelarna binds kanske fondens kapital längre tid än önskvärt i projektet. Därför bör fonden, i samband med köp av andelar i projekten, avtala om hur återköp eller vidareförsäljning av andelarna skall gå till. Det kan ske till exempel genom att projektägaren använder en del av sitt överskott för att lösa fondens andelar.

Avkastning till fonden: monetär, del i eventuell vinst, enligt avtal man skriver. Dessutom eventuell värdeökning på andelarna.

 

Om fonden ska upphöra

Fonden ingår i en association (familjen med semesterkassan, en förening, ett företag) och associationen kan bestämma sig för att upplösa sin fond. (Det behöver inte betyda att associationen upphör – man kan sluta spara till semestern, utan att bryta upp familjen.)

När fonden ska upplösas, ska alla tillgångar, finansiella och reala, delas upp. De som har bidragit med lånat kapital till fonden, står först i tur att få tillbaka sina pengar. Det som återstår delas sedan mellan dem som bidragit med riskkapital (andelsägarna) i förhållande till storleken på deras ägarandelar. Skillnaden mellan lån och riskkapital är alltså en skillnad i risktagande. Den som är beredd att riskera sitt privata sparande för fondens ändamål köper en andel i fonden, den som inte är beredd att ta en sådan risk, lämnar ett lån till fonden.

 

Checklista: Passar lokalt sparande som finansiering för vår idé?

Först måste de lokala initiativtagarna (hädanefter kallade "projektet", trots att det i själva verket kan röra sig om en förening, familj, företag eller annan verksamhet) sätta sig ner och undersöka om lokalt sparande är ett lämpligt sätt att lösa behovet av pengar:

·        Vilken sorts finansiering behöver vi? Räcker det med ideellt arbete? Banklån? Rena gåvor? Någon som bidrar med riskkapital i någon form?

·        Är vi beredda att gå ut och be om lokalt sparande till förmån för vårt projekt?

·        För banklån: har projektet möjlighet att klara att betala amorteringarna på ett lån? Hur? Hur ska vi ordna en säkerhet för lånet? Fastigheter? Borgen? Pantsatta konton? Det finns två banker som förmedlar lokalt sparande. Stämmer vårt projekt in på JAK Medlemsbanks kriterier för stödsparprojekt[49]? Stämmer det in på Ekobankens kriterier[50]? Eller kan vi kontakta någon annan bank?

·        För riskkapital: har vi vänner eller bekanta som vi kan be bidra med riskvilliga pengar? Vad kan vi locka med i utbyte? Ägande och inflytande i projektet? Fortlöpande information om hur projektet utvecklas? Annat? Kan vi erbjuda oss att lösa in deras andelar om de behöver pengarna? Hjälpa till att sälja dem vidare? Är vi tillräckligt kaxiga för att bjuda in utomstående som bara vill delta en kortare tid och sedan sälja med förtjänst? Då kan vi söka i något nätverk för företagsänglar eller kontakta en riskkapitalmäklare. Om vi t.ex. bor i Trångsviken eller Orsa finns ett lokalt riskkapitalbolag vi kan kontakta.

 

Faktorer för framgång

Enligt erfarenheterna från de fyra inledande fallstudierna lyckas man bäst med att få fram lokalt sparande om projektet är:

·        Litet. Stora projekt fungerar inte, och mellanstorlek kan vara riktigt problematiskt – för stort för att kunna utnyttja smådriftsfördelar[51] och för litet för att kunna utnyttja stordriftsfördelar.

·        Konkret. Det är lättare att begripa att man behöver få fram kapital till bygdens butik än till en lokal fond som skall stödja framtida kommersiell verksamhet i allmänhet. Det konkreta går inte att avfärda, det måste var och en förhålla sig till. Det abstrakta kan man däremot lämna därhän.

·        Överblickbart. Det räcker inte att det är litet och konkret. Om projektet saknar begripliga strukturer så blir det inte överblickbart. Det som är överblickbart är lätt att förklara och beskriva så att andra förstår och kan ta ställning till om de vill medverka.

 

 

 

Riskfritt lokalt sparande – kan ge lokala lån

Att folk sparar ger ingen utveckling av ekonomin i sig, pengar i byrålådan gör ingen nytta medan de ligger där. Det som gör att sparande kan användas till investeringar, ekonomiska satsningar för framtiden, är när sparandet kanaliseras så att det kan placeras i form av lån eller riskkapital som kan användas för att skapa ekonomisk nytta.

Vid banksparande har spararen idag normalt sett ingen kontroll över vad sparandet lånas ut till för ändamål. Men det finns inget som hindrar en bank från att erbjuda spararna möjlighet att rikta sitt sparande så att det blir tillgängligt för lokala aktiviteter. Denna tjänst erbjuds för närvarande endast av de två svenska medlemsbankerna, Ekobanken[52] och JAK Medlemsbank[53] (se faktarutor nedan samt bilaga 1 och 2). Men det går alltså utmärkt att kontakta valfri bank och föreslå en liknande överenskommelse med den.

Detta sparande är intressant för:

·        den som vill spara pengar riskfritt och samtidigt bestämma över vilket ändamål kapitalet ska lånas ut till.

·        den som har ett ändamål som behöver lånefinansiering, och som är beredd att be om stöd för det.

Finessen med att sätta in sina sparpengar på ett konto i en bank istället för att låna ut dem direkt till projektet ifråga, är att pengarna på bankkontot omfattas av den statliga insättningsgarantin. Den garanterar spararens pengar upp till 250 000 kronor per kund och bank, oavsett vad som händer projektet eller banken ifråga.

Fyra exempel på projekt som valt att låna med hjälp av lokalt sparande via bank finns i fallstudierna 1-4.

 

 

JAK MEDLEMSBANK

·        28 00030 000 medlemmar

·        summan av in- och utlåning: ca 1 4001 500 miljoner kronor.

·        bankkontor i Skövde och Orsa

·        alla sparar utan att få ränta och lånar utan att betala ränta (banken tar en administrativ avgift för lån, samma för alla).

·        lånar främst ut till medlemmarna som privatpersoner

·        erbjuder alla, såväl medlemmar och som icke-medlemmar, att öppna stödsparkonton för lokala ändamål.

·        vill förändra ekonomin för ett socialt rättvist och ekologiskt hållbart samhälle, anser att räntesystemet är orättvist eftersom det omfördelar pengar från de som har lite till de som har mycket, vill att ekonomin underordnas kraven på ekologisk uthållighet.

 

 

EKOBANKEN MEDLEMSBANK

·        2 400 medlemmar

·        summan av in- och utlåning: ca 290 miljoner kronor.

·        bankkontor i Järna

·        erbjuder flera sorters sparkonton, både med och utan ränta. Erbjuder lån till olika räntenivåer beroende på säkerhet.

·        lånar främst ut till verksamheter som är idéburna, tillhör den sociala ekonomin eller har ekologiska mål.

·        erbjuder medlemmar flera olika sätt att spara lokalt och gå samman om att få fram säkerheter.

vill skapa en mötesplats för människor som vill se ett mer transparent och ansvarstagande sätt att hantera pengar, ser pengar som ett socialt medium   som ska underlätta människors samarbete, vill främja människors möjlighet att ta fria initiativ som berikar samhället i form av ett bredare utbud av bland annat vårdformer, pedagogiska metoder och konstnärliga uttryck.

Riskvilligt lokalt sparande – kan ge lokalt riskkapital

Det finns två sätt att finansiera ett företag. Antingen genom lån, eller genom eget kapital (det är eget kapital som även kallas riskkapital). Riskkapitalet kan antingen komma direkt från ägaren själv eller skjutas till av andra, som då oftast vill ha del i eventuell vinst men även accepterar att ta en del av förlusten om verksamheten går dåligt.

Den som har sparpengar och är villig att riskera dem kan välja mellan att göra det direkt eller indirekt.

Man kan placera sitt riskvilliga sparande direkt, genom att:

·        gå direkt till ett företag med sina pengar och köpa en andel av bolaget eller bli medlem i föreningen och betala en medlemsinsats eller förlagsinsats (bli en företagsängel)

·        få råd och hjälp av någon (riskkapitalmäklare) att gå direkt till ett företag med sina pengar

·        gå samman i ett nätverk med andra och utbyta erfarenheter om hur man går direkt till företag med sina pengar (nätverk av ”företagsänglar”).

 

Man kan placera sitt riskvilliga sparande indirekt, genom att:

·        köpa andelar i en (värdepappers-)fond som förvaltas av ett fondbolag. Fonden i sin tur placerar i flera olika företag (så kallad portfölj med värdepapper)

·        köpa aktier i ett (investment-, riskkapital-)bolag som i sin tur placerar pengar i flera olika företag.

Den som bidrar med riskkapital direkt, har stor möjlighet att överblicka konsekvenserna av sina placeringar. Direkta metoder har den fördelen att de ger en direkt relation mellan den som ställer kapitalet till förfogande och den som skall använda det, och utnyttjar därmed en smådriftsfördel, det lokala förtroendet.

Det kan däremot vara svårt att begränsa och sprida sina risker, och svårt att sälja sitt innehav om sparpengarna plötsligt skulle behövas till något annat. Direkt riskkapital är ett ganska vanligt sätt att finansiera lokal verksamhet. Vi har två exempel på detta; i fallstudie 3 om Fjällbete som är ett kooperativt företag och fallstudie 5 om Grafikens hus som har ett innovativt sätt att ta in aktiekapital i form av både pengar och realt kapital, i det här fallet konstverk.

 

Fallstudie 5: Grafikens hus

Fyrahundra konstnärer har skjutit till riskkapital och är delägare i aktiebolaget Grafikens Hus. Men de har inte köpt vanliga aktier, utan bidragit med egna konstverk som är grunden i den grafiksamling man kan se i Grafikens hus i Mariefred i Sörmland.

 Grafikens hus startades för att samla allt om grafisk konst på ett ställe: verkstäder för tryckning av grafiska blad, utställningslokaler, samlingar, bibliotek och utbyte av erfarenheter. För att förverkliga detta behövdes 18 miljoner kronor. Man behövde få fram fyra miljoner i eget kapital. Initiativtagarna var en blandad samling affärsmän som satt och spånade tillsammans med konstnärerna och kom fram till en egen modell för B-aktierna.

De gissade att folk kunde vara villiga att betala femtusen kronor per aktie. Då behövdes 800 aktier. Den grafiska konsten innebär just att mångfaldiga genom att trycka på papper. Det kan göras med olika tekniker som litografi, etsning, kopparstick eller träsnitt. Nu använde man sig av denna konst för att tillverka aktier.

Konstnären Philip von Schantz skänkte 800 originallitografier, vilka utgör själva aktiebreven. Den som köper ett sådant får alltså ett konstverk som har ett värde i sig, samtidigt som det är en aktie i företaget och ger rösträtt. Stiftelsen som startat det hela äger alla röststarka A-aktier, medan B-aktierna alltså sålts till allmänheten.

Snart ville även konstnärerna vara aktieägare, men de hade inte pengar att köpa aktier för.

Då beslöt man att erbjuda 400 konstnärer att betala med sina konstverk, tre grafiska blad per person. Kravet var att verken skulle vara värderade till minst tusen kronor. Aktierna som konstnärerna på så vis köpte kallade man K-aktier, ”K” som i konstnär. De 1200 grafiska bladen som konstnärerna betalat med utgör idag grunden i grafiksamlingen och används i utställningsverksamheten.

När man betalar aktier med något annat än pengar kallas det apportemission och det finns regler för hur det ska gå till. På Patent- och registreringsverket var man först lite tveksamma till aktiens namn. Men det fanns inget i lagen som hindrade att man hoppar direkt från ”B” till ”K”, så K-aktierna är registrerade enligt alla konstens regler.

Modellen skulle antagligen kunna användas även av andra. Där en verksamhet är i behov av vissa saker. Där de som producerar dessa saker själva skulle vilja vara delägare i verksamheten. Då kan verksamheten ge ut ett särskilt aktieslag, aktier som betalas med annat än pengar.

Grafikens hus har aldrig haft någon utdelning på aktierna. Men de grafiska bladen stiger ju i värde. Och eftersom en B-aktie dessutom ger gratis inträde så får aktieägaren en viss utdelning vid varje besök.[54]

 

Den som istället bidrar med riskkapital indirekt, har lättare att sprida riskerna och att ta ut sina pengar, men det är betydligt svårare att hitta någon mellanhand som placerar lokalt. Vi har bara hittat två – det ena är Trångsviksbolaget (fallstudie 6), det andra är Orsa företagsutveckling AB (fallstudie 7). Årearenan (fallstudie 3) har ambitionen att utvecklas dit.

 

Fallstudie 6: Trångsviken

I jämtländska Trångsviken med 600 invånare och 60 företag, stod den nya bygdegården färdig 1992. Den rymmer 14 verksamheter på 2000 kvadratmeters yta och har kostat 27 miljoner, inklusive bybornas ideella insatser.

Varenda bybo är medlem i den ideella bygdegårdsföreningen, men för att driva så här stora projekt på många miljoner, var det inte tillräckligt stabilt med en ideell förening. Idén om att bilda ett bolag kom upp, det skulle också underlätta vid bankkontakter.

Förutom att stå som projektägare fungerar Trångsviksbolaget som riskkapitalbolag för det lilla samhället. 2002 var bolaget delägare i tre småföretag.

– Solida företag kan alltid få banklån. Men för entreprenörer och nya företag kan det behövas andra lösningar, säger Per Åsling som är vd i Trångsviksbolaget och annars driver jordbruk på sin släktgård inte långt från byn.

Ibland räcker det att bara visa upp sina finansiella muskler. När bageriets gamle ägare ville dra sig tillbaka var en av bagarna intresserad av att ta över.

– Vi hjälpte till med rådgivning och kalkyler och när han sedan fick problem med de sista 200 000 kronorna av finansieringen, så sa vi att vi kunde gå in med dem. Men då vände banken som först sagt nej, och sa att trodde Trångsviksbolaget på detta så skulle de ställa upp med lån.

Trångsviksbolagets styrelse har ett brett nätverk och kan genom mentorskap hjälpa företagare i byn. Halva styrelsen är rekryterad utifrån, erfarna företagare som delar med sig av sin kunskap och sina kontakter.

När Trångsviksbolaget startades år 2000 gick bygdegårdsföreningen in som största aktieägare med en halv miljon kronor, vilket gör att alla bybor indirekt finns med som delägare.

Resten av aktierna köptes av företag, föreningar och privatpersoner, för sammanlagt 1 miljon kronor. Varje aktie kostade 100 kronor och först hade man tänkt ha en minsta aktiepost på tusen kronor. Men när folk tyckte att en tusenlapp var väl mycket, togs gränsen bort.

Erik Paulsson valde att gå in och köpa aktier både genom sitt företag och som privatperson, men han ser det egentligen inte som en penningplacering.

– Man går ju in med pengar man kan avvara, det är lite som att vara medlem i en idrottsförening, säger Erik Paulsson.

Och utdelning tycker han att han redan får.

– Hur skulle det vara om vi inte hade bygdegården, då skulle det vara helt dött här. Tack vare det här kanske vi får behålla servicen på byn, vi har post och bank. Det är också en utdelning även om det inte är i pengar, säger han.

Skulle det inte kunna bli känsligt om man som företagare är med och stöttar ett konkurrerande företag?

– Tanken är att vi ska stödja och hjälpa andra igång, men här i byn finns inte två företag i en och samma bransch, så konkurrenter är vi inte, säger Erik Paulsson.

Erik ägde byns enda livsmedelsbutik och när han ville sälja 2002, fanns det en köpare.

– Men det går inte att få en butik att gå runt om man som ny ägare ska betala lån på fastigheten också. Det är svårt nog ändå att konkurrera med lågprisbutikerna, säger Erik.

Lösningen blev att Trångsviksbolaget gick in och köpte fastigheten så att den nye ägaren kunde hyra och byn slapp förlora sin butik.

 

Så startar man ett Trångsviksbolag

De här råden ger Trångsviksbolagets vd Per Åsling till den som vill starta något liknande:

• Folk på orten måste vara villiga att jobba ideellt, minst ett par med riktigt bra personliga nätverk.

• Bygg en samsyn, se till att jobba åt samma håll och backa upp varandra. Alla är förstås inte drivande, men ingen ska sätta hälarna i marken och vara emot. Valspråket är: ”Allting går. Och det finns pengar!”

• Bilda ett aktiebolag. Vid förhandlingar med banker, så kan det både finansiellt och förtroendemässigt vara bra att vara ett bolag. Trångsviken tog hjälp av LRF Konsult.

• Se till att aktiebolaget får ett brett ägande, ”gör en Telia”, det vill säga sälj aktier till så många som möjligt. Det ger bolaget demokratisk legitimitet i förhandlingar med kommun och myndigheter, och man hamnar inte bara i den traditionella företagarföreningens roll.

• Kapitalet ska inte vara alltför litet. I Trångsviken tyckte de att de tog till när de satte 1,5 miljoner i aktiekapital. Efter bara ett par år hade ambitionerna höjts och man genomförde en nyemission (det vill säga gav ut fler aktier och fick på så sätt in mer kapital). Aktiekapitalet har en dubbel funktion – både att använda direkt, men också för att positionera gentemot andra finansiärer och myndigheter.

• Avkastning får aktieägarna i form av service som blir kvar i byn, nya arbetstillfällen och inflyttning. Avkastning i rena pengar är förstås också möjlig, men inget man räknar med på kort sikt.[55]

 

Fallstudie 7: Orsa företagsutveckling AB

Några lokala företagare i Orsa i Dalarna tröttnade på att det inte fanns riskkapital att få för ortens småföretag. 1992 startade de Orsa företagsutveckling AB, OFAB. Var och en satsade då 25 000 kronor. Idag har OFAB 20 företagare som delägare och ett aktiekapital på 600 000 kronor. De bidrar både med kapital och rådgivning för att skapa varaktiga arbetstillfällen i kommunen, både i nya och befintliga småföretag. OFAB använder kapitalet för att gå in som ägare, det vill säga köpa aktier, om det behövs riskkapital i ett bolag.

– Sedan kan företagaren successivt köpa tillbaka sitt bolag allteftersom ekonomin tillåter, berättar Bengt Lundberg, OFAB:s ordförande.

Men det har hänt att de förlorat pengar.

– Vi tappade 250 000 kronor på en affär. Då gjorde vi en nyemission och delägarna gick in med mer pengar.

Man har hittills inte haft någon utdelning på OFAB-aktierna, alla vinster har gått in i verksamheten. Rådgivningen sker ideellt på kvällar och helger. OFAB har räddat kvar eller skapat 14 arbetstillfällen i kommunen, till en kostnad av 70 000 kronor per arbetstillfälle.

– När vi berättade det, sa de på länsstyrelsen att det var omöjligt. Där räknar man med att varje jobb kostar en miljon, säger Bengt.

Men för OFAB är det möjligt. Ortens eget investmentbolag drivs utan administrationskostnader och med stor lokalkännedom, långsiktigt engagemang och med individen, företagaren, i centrum.[56]

 

 

Ett sätt att komma runt problemen med riskspridning och lättillgänglighet för lokalt riskkapital kunde vara att skapa en helt ny sorts lokala värdepapper. Dem skulle sedan lokala värdepappersfonder kunna handla med på speciella lokala handelsplatser, lokala börser. Problemet med detta är att det kräver ett omfattande utvecklingsarbete och troligen vissa ändringar i lagstiftning.

Ett annat sätt är att införa några av de traditionellt muslimska finansieringsformer, där spararen med riskvilligt kapital kan dela risken med entreprenören utan att bli delägare i verksamheten. Idag finns inga finansiella mellanhänder som erbjuder dessa tjänster i Sverige.

 

 

Varning för second hand-aktier!

 

Second hand-aktier ger inget tillskott av riskkapital. Om man köper redan existerande aktier direkt från den tidigare aktieägaren eller på en andrahandsmarknad (börs eller annan handelsplats) så har man inte lämnat något tillskott av riskkapital till företaget ifråga. Second hand-affärer med företagets aktier påverkar företaget endast i den mån den nye ägaren vill använda sin makt som ägare för att påverka företaget. I annat fall är det en för företaget ointressant transaktion. Via börser säljs även nyemitterade aktier ibland – de är nyutgivna av företaget. Köp av sådana ger ett direkt tillskott av riskkapital till företaget.

 

 

 

Exempel på lokala fonder

·        Besparingsskogarna är ett exempel på lokal fond med ett icke-finansiellt kapital. På 1860–70-talet när skogen privatiserades, avsattes en del skog som besparingsskog. Denna skog bildade lokala fonder, bestående av ett kapital i form av skogsmark. Det speciella med besparingsskogen är att användandet av avkastningen är hårt reglerat. Avkastningen får inte delas ut, utan endast användas för allmän samhällelig nytta. Och det har fungerat utomordentligt på sina håll. I Orsa kommun i Dalarna, betalades ända fram till 1930-talet alla kommunala kostnader med avkastningen från besparingsskogen!

·        Lokalt sparande samlas upp via en bank och lånas sedan ut till ortens utvecklingsprojekt i form av banklån mot sedvanlig kreditprövning och säkerhet. Se fallstudie 1, Trönöbygden och fallstudie 3, Fjällbete. Detta lokala sparande är riskfritt och obundet.

·        Föreningen Fattiga riddare, fallstudie 4. Lokalt, riskfritt sparande samlas upp via en bank och lånas sedan ut till enskilda föreningsmedlemmar som är i behov av skuldsanering. Här kan spararna finnas var som helst geografiskt, närheten finns istället i intressegemenskapen. Även här är sparandet obundet.

·        Lokalt sparande samlas upp via en bank på låsta konton och pantsätts som säkerhet för krediten till ett lokalt projekt. Se fallstudie 2, Lärjeåns trädgårdar.

·        Trångviksbolaget, fallstudie 6. Lokalt riskvilligt sparande samlas in direkt av det lokala utvecklingsbolaget genom att man ger ut aktier. Det lokala utvecklingsbolaget gör sedan prioriteringarna.

·        Den globalt sett absolut vanligaste formen av lokal fond är de informella ROSCAs, Rotating Savings and Credit Associations (roterande spar- och låneföreningar, på svenska oftast "sparklubbar"). ROSCAs är informella sparlånecirklar där alla som deltar sparar och lånar på samma villkor, oftast utan ränta. I typfallet lägger alla samma summa per månad, och potten tillfaller sedan deltagarna i tur och ordning. De används ofta för att finansiera hushålls kapitalvaruinköp. Detta är en sparlåneform som återfinns över större delen av jorden och finns väl beskriven i antropologisk litteratur. I Sverige har den troligen blivit mindre vanlig de senaste 50 åren, men i svenska småstäder lever den fortfarande kvar under olika lokala benämningar.[57] Dessutom tar inflyttare förstås med sig sparformen hit. I länder där försäkringsbolag inte finns tillgängliga för alla, används ROSCA-fonder även som liv- eller olycksfallsförsäkring. Då görs den vanliga, strikta turordningen i en ROSCA om, och man enas istället om att fördela potten efter behov.

·        ROSCAs (se ovan) används även för småföretagsfinansiering. I Sverige är det troligen vanligast bland invandrargrupper som har små möjligheter att få kommersiella lån – eller som helt enkelt räknar på det och finner att det är mer förmånligt för dem att delta i/arrangera en ROSCA. ROSCAs suger alltså upp en del sparande och omvandlar till krediter, utan någon mellanhand och utan att detta registreras i någon statistik. Eftersom ROSCAs är informella (vilket inte innebär att de är olagliga!) går det antagligen inte att hitta exempel på partnerskap med svenska formella institutioner. Däremot är det fullt möjligt att enskilda småföretagare kombinerar t ex banklån med ROSCA-krediter.

 

 

 

 

Exempel på återinvestering av vinst.

När man skriver in i bolagsordningen eller stadgarna att ingen vinst får delas ut till ägarna, utan istället återinvesteras i verksamheten utgör dessa vinstmedel en fond för det egna bolaget, och ibland även för orten. Två exempel är:

·        Hassela Gotland AB bildades 1995 och ägs i lika poster av 30 av de anställda. Bolaget bedriver öppen- och/eller institutionsvård för barn, ungdomar och vuxna samt kamratstödsverksamhet i skolor. Dessutom producerar man varor och tjänster i bland annat eget bageri, snickeri och gym som en del i behandlingsverksamheten. Bolagets vinst ska enligt bolagsordningen ”investeras i verksamheter som kommer Klintehamn till gagn, allt för att hålla samhället vid liv och skapa både utveckling, framtidstro och nya arbetstillfällen”, samtidigt som verksamheterna ska vara utbildningsplatser för de placerade ungdomarna. På de tio år som gått har man gått med vinst nio år. Efter skatt har sammanlagt cirka tio miljoner kronor återinvesterats i verksamheten. Från att ha börjat med tre anställda är man idag 110 stycken och har en omsättning på cirka 100 miljoner kronor.[58]

·        En modell för företagande med samhällsnytta som mål har hämtats från Skottland (Community Business), och drivs som aktiebolag där vinsten enbart får återinvesteras i verksamheten. På www.gemenskapsforetag.nu finns det konsultföretag som har specialiserat sig på denna modell och kallar den Gemenskapsföretag. Det finns bland annat ett ungdomshus, en före detta kommunal musikskola, ett äldreboende och en vårdcentral som drivs som gemenskapsföretag.

 

 

Exempel på förbetalning av varor

Förbetalning av varor blir en lokal fond som går att använda som startkapital eller istället för checkkredit. Tre exempel:

·        Mackmyra Svensk Whisky AB ordnar en del av sin finansiering genom att låta kunderna betala för whiskyn innan den är färdiglagrad. Denna förbetalning utgör en fond som bolaget kan använda. Man kan som köpare sedan påverka sitt eget fat med whisky genom att välja recept, fat, lagringsmiljö och lagringstid. Whiskytillverkaren ser också till att kunderna-placerarna bjuds in till provsmakningar och liknande under tiden fram till leveransen.[59]

·        Lanthandeln Skattunge handel i Dalarna har ett system med medlemskonton där varje medlem en gång i månaden kan betala det man tror att man kommer att köpa för. Förbetalningen registreras på medlemmens nummer i kassaapparaten och plussas på med fyra procent. Sedan registreras inköpen vartefter, och kontoställningen minskas för varje köp. Detta innebär att man som medlem i praktiken betalar i förväg, men att man får en bonus på fyra procent för detta. Butiken har på så sätt alltid en god likviditet. Samma system använder flera stora butikskedjor med sina kundkort – men det går alltså lika bra att få fördelarna i liten skala och utan investeringar i teknik.

·        Kalle Karlsson fick höra bandet Dan Viktor på en spelning och ville gärna hjälpa till att ge bandet en chans att ge ut en cd-skiva. Han tänkte att folk kunde förköpa skivan, innan den var gjord. Det räckte att 600 personer betalade ett förköpspris på 65 kronor. Idén döptes till Ljudfront Musik, och gruppen Dan Viktors första cd-skiva blev mycket riktigt klar år 2000.

·         

Exempel på gemensamt handlande

Kollektivt ekonomiskt agerande i form av gemensamma inköp eller avtal, gemensam förvaltning av lokala angelägenheter. Exempel:

·        Ett antal hushåll och småföretag i Trönö lät elleverantörer lämna offerter, och till slut valde 70 elabonnenter en ny leverantör, som gav dem ett lågt pris samtidigt som det var ett företag i samma del av Sverige, så att pengarna stannade så lokalt det var möjligt (fallstudie 1).

·        Tidningen Råd & Rön[60] ringde runt till stora och små försäljare av trädgårdsmaskiner, vitvaror, hemelektronik och tv-spel och fann att det ofta går att få åtminstone 10 procents rabatt även på varor med små vinstmarginaler, om man köper minst fem av varje.

·        Tidningen Vi i Villa[61] beskriver hur grannfamiljer fått priserna sänkta med 10–15 procent när de gick ihop om att köpa nya tak, värmesystem, byggmateriel eller entreprenadarbeten.

·        Vill man inte köpa samma saker som sina grannar kan man söka inköpskompisar på internet, till exempel på www.koparnasmarknad.se.

 

 

Exempel på lokal bank

En lokal bank kan vara en lokal fond:

·        Ett exempel är den lokala sparkassan Gustafs kassaförening u p a, i Dalarna. Den tar emot sparande och lämnar förmånliga lån, men är inte öppen för allmänheten, utan bara för dem med anknytning till Gustafs. År 1999 hade kassaföreningen 3 500 medlemmar, ett sparande på 159 miljoner kronor och en utlåning på 136 miljoner kronor. Det allra mesta lånades ut med fastigheter som säkerhet. Det året uppgav man att man inte haft en enda krona i kreditförlust sedan starten för 130 år sedan.

 

Effekterna av lokalt sparande för den lokala ekonomin

Ingen av de båda banker som specialiserat sig på lokalt sparande, JAK Medlemsbank och Ekobanken, har gjort utvärderingar av det lokala sparandet, men båda är intresserade av att utvärderingar kommer till stånd.

JAK Medlemsbank är fortfarande i en uppbyggnadsfas med sitt stödsparande. Det man hittills kan säga är att det verkar fungera bättre för små projekt än för stora att få ihop stödsparande. JAK Medlemsbanks erfarenhet är att dessa lån är lättare för projekten att klara av, än vanliga banklån eftersom de är billigare. Kreditförlusterna är mycket små. En annan erfarenhet är att ett omfattande lokalt stöd ytterligare ökar sannolikheten för att stödsparprojektens lån sköts.[62]

Erfarenheterna från de projekt som anlitar JAK Medlemsbank är inte helt lätta att överföra, eftersom reglerna för stödsparandet vuxit fram till sin nuvarande form under de fyra åren sedan det första projektet fick ett lån. Så länge som stödsparandet räknades som ett pilotprojekt inom JAK Medlemsbank fick till exempel några projekt sina lån utbetalda utan att man hade hunnit samla ihop ett stödsparande för motsvarande summa. Några av dessa tidiga projekt har än idag inte kommit upp till målet för stödsparandet (vilket kommer att leda till att projekten tvingas spara i efterhand i JAK Medlemsbank, när deras amorteringar redan är slutförda).

Hos Ekobanken ökar det riktade sparandet och sparandet i garantifonder, men detta ger inte lika stora summor att fördela i dagens lågränteläge. Samtidigt är utlåningsräntorna lägre, vilket gör att lånekunderna har ett bättre utgångsläge än vad som annars hade varit fallet.[63]

På Ekobanken skulle man vilja se de långsiktiga effekterna av lokalt sparande kartlagda. Vad är exempelvis effekten av att en stor grupp människor avstår från den finansiella avkastningen och istället låter den gå in som stöd till projekt inom ett visst ämnesområde eller ett geografiskt område? Vad händer om vi sluter kretsloppen och låter pengarna stanna i bygden och verka för ett visst ändamål? Kan man se effekter på nyföretagandet och arbetslösheten inom en bygd?

För att kunna utveckla relevanta mätmetoder för insatser som görs för att utveckla den lokala ekonomin behövs dels en teori om hur den lokala ekonomin fungerar internt, dels hur den fungerar i sina kopplingar med den omgivande (globala) ekonomin. Då först är det möjligt att formulera mål och strategier för utvecklingsarbetet och i ett senare skede hitta metoder för att jämföra utfallet med målen.

En undersökningsmodell skulle kunna se ut som följer:

1.      Nivå ett handlar om hur många kronor som stannar i bygden via "nettoräntan" – alltså genom att de lokala projekten får en lägre räntekostnad. Samtidigt får de lokala spararna visserligen en lägre ränteinkomst, men de förlorar inte lika mycket som projektet/låntagaren vinner. Lätt att räkna ut.

2.      Nivå två handlar om det lokala sparandets möjligheter att öka efterfrågan på lokala produkter genom att fler idéer om lokal produktion får finansiering och kan produceras och marknadsföras. Den äppelmust man i höstas tillverkade i Trönö (se fallstudie 1) minskade rimligtvis den traktens hushålls inköp av andra liknande drycker, producerade på annat håll, inom eller utom landet. Svårare att mäta.

3.      Nivå tre handlar om effekterna av effektivare samarbete på lokal nivå. Jättesvårt att räkna ut.

4.      Nivå fyra handlar om de långsiktiga effekterna på den lokala ekonomin som kan förväntas av växande "empowerment". Ordentligt svårt att räkna ut.

Sammantaget kan vi se lokalt sparande som en pusselbit i en process där den lokala ekonomin sannolikt kan utvecklas till något som är, säg, tio gånger så effektivt som idag.

Några möjliga mätmetoder eller mätverktyg skulle kunna vara:

·        Med hjälp av ”Lokalekonomisk analys” före och efter projektstart skulle man kunna mäta en ökad cirkulation av pengar inom lokalsamhället, man skulle också kunna mäta hur stor denna förändring är.[64]

·        New Economics Foundation i London har tagit fram en variant av lokalekonomisk analys. Deras senaste version är ”Local Multiplier 3”, och kampanjen kring detta heter ”Plugging the Leaks”, att täta läckorna.[65]

·        Inom ramen för utveckling av Social redovisning jobbar flera grupper i Sverige just nu med att samla och prova mätmetoder. Här skulle man kunna samarbeta om att hitta sätt att räkna på effekter i lokala ekonomier.[66]

·        Mätmetoder anpassade för mikrofinansprojekt i fattiga länder finns det ganska gott om.[67]

Som man bäddar får man ligga

Vill man ha en livskraftig lokal ekonomi där man bor, så behöver man inte förlita sig på bidragsansökningar. Genom sju utvalda fallstudier visar vi hur människor lokalt på olika platser i Sverige samlar kapital för den lokala, inklusive den sociala, ekonomins utveckling. Fallstudierna är verksamheter med olika innehåll: en bygdeutvecklingsförening, ett kooperativt lantbruksföretag som kombinerar fårskötsel, turism och hantverk, en förening för överskuldsatta, en handelsträdgård med social och pedagogisk inriktning, ett riskkapitalbolag för en enda by, ett företagarsamarbete i en småstad och en konstutställningsverksamhet. Gemensamt är att lokalt kapital används för lokala investeringar. Exemplen visar både hur man kan samla lokalt sparande via en bank (riskfritt för spararen), hur man lokalt kan skaffa säkerhet för lån, hur man kan samla lokalt riskvilligt kapital (både i form av pengar och realt kapital) som direkt placeras i lokala företag, och lokalt riskvilligt kapital som först placeras i ett lokalt riskkapitalbolag för vidare placering i lokala företag.

Den här rapporten kan också läsas som en guide för den sparare som ställer krav på hur hon eller han vill se sitt sparande använt. För faktum är att svenskarna gärna ser att sparandet gynnar sådant de själva värderar högt. En sådan sak kan vara en levande lokal ekonomi där man bor. Idag kan inget av de vanliga finansinstitutens erbjudanden uppfylla ett sådant krav.

Detta betyder inte att man måste avstå från avkastning på sparpengarna. Det går att få en indirekt avkastning i pengar på lokalt sparande, om man själv bor på orten. Genom att investeringen leder till mer ekonomisk verksamhet där man bor, så kan lokala placeringar bli mycket lönsamma. Vi kallar detta ”platsbunden avkastning”. Men de storskaliga, kommersiella placeringsinstituten saknar den närhet som krävs för att kunna tillgodogöra sig denna platsbundna avkastning. Det är ett av skälen till att de avstår från att låna ut eller placera riskkapital lokalt.

För den som vill att det egna sparandet ska användas till investeringar i den lokala ekonomin, är det inte så lätt idag att hitta någon mellanhand som åtar sig att göra det. I väntan på att finansinstituten ändrar sig eller att nya kommer till, är vår rekommendation att starta lokala fonder på så många platser som möjligt. Vi talar då om fonder i en bred betydelse, där man tar in kapital på olika sätt och använder till det som behöver göras. En lokal fond kan både ge gåvor, låna ut pengar och bidra med riskkapital. De lokala fonderna behöver anpassas efter lokala förutsättningar och vara organiserade på olika sätt, det kan handla om allt ifrån en lokal bank till ett stycke skog.

Idag finns ett sjuttiotal fristående sparbanker kvar, samt två svenska medlemsbanker som har specialiserat sig på finansiering av lokal ekonomi, JAK Medlemsbank och Ekobanken. De två sistnämnda erbjuder konton där sparare kan öronmärka sitt sparande till lokala ändamål. På så sätt tar spararen ingen risk och en låntagare som annars kanske inte hade kunnat finansiera sig alls, får ett banklån.

Riskkapital finns idag för tillväxtbranscher, men saknas för många andra kategorier. De statliga stödinsatser som görs, når inte heller företag som inte har ambition att växa eller börsnoteras. Några av rapportens fallstudier beskriver former för lokalt riskkapital.

De lokala finansieringsmetoder som växer fram i Sverige idag, är reaktioner på ett glapp i den finansiella infrastrukturen. Många hushåll, småföretag och föreningar har blivit utestängda från möjligheten att ta banklån. Detta beror både på den snabba och genomgripande omstruktureringen av det svenska banksystemet och på utarmningen av de lokala ekonomierna, som en följd av näringslivets strukturomvandling och globalisering.

De storskaliga finansinstituten ger småspararna för dåligt beslutsunderlag och för dålig överblick över vad deras val får för konsekvenser. Därför är medvetenheten hos bankkunderna än så länge låg, kunderna har nätt och jämnt börjat efterfråga nya placeringsmöjligheter.

Vi rekommenderar (se bilaga 3) en satsning på att bygga ut den finansiella infrastrukturen. Sverige behöver lokala banker! Svenskarna behöver också möjligheter att placera pensionssparande i lokala/reala fonder. Effekterna av de lokala fonder vi beskrivit behöver mätas och utvärderas. Med en kommun som deltagare skulle lokalt sparande kunna utvecklas ännu längre. Att tillämpa ett lokalt betalsystem, till exempel i en del av en kommun, borde också prövas. Det lokalekonomiska perspektivet är fruktbart och vi föreslår slutligen både en utbildningssatsning för lokala nyckelpersoner och en mediekampanj för att öppna för en bredare debatt och ökad medvetenhet.

 


Referenser

 

Litteratur och småtryck

 

Bäckström, Urban, The Dynamics of Globalization. Ur Retail Banking and Economic Growth – Local Banking in a Global Context. A report from The Second Workshop of the Göran Collert Research Foundation. September 22-23, 2004.

 

Folksam kapitalförvaltning, Etiska fonder, Första kvartalet 2004, Rapport 2004:2.

 

Folksam, Mänskliga rättigheter viktigast när svensken ska fondspara, pressmeddelande, 2002-03-07.

 

Jering, Dan, PM – modell för saneringslån, 2004. (på uppdrag av Konsumentverket, enligt ett av förslagen i Konsumentverket: PM 2003:04 Överskuldsättning– omfattning, orsaker och förslag till åtgärder)

 

Johannisson, Bengt: ”Den lokala ekonomins kraftkällor”, ur Lokal ekonomi för hållbar tillväxt, NUTEK, 2004.

 

Klingborg, Arne, Trädgård till nöje och nytta, Kosmos förlag, 1990.

 

Lag (1995:1570) om medlemsbanker. 1 kap. Inledande bestämmelser 2§.

 

Lag (1955:416) om sparbanker. Inledande bestämmelser 1§.

 

Lokal ekonomi för hållbar tillväxt, NUTEK, 2004.

 

Metodboken, Glesbygdsuniversitetet, finns att beställa på www.vastmanland.coop/lokalekonomisk. Sök även på förkortningen ”LEA” på www.scb.se.

 

Nationalencyklopedin.

 

Petersson, Tom, Tillväxt, kriser och koncentration. Det svenska banksystemet, 1820–2005, avd för finans- och företagshistorisk forskning, Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet.

 

Silver, Lars, Fristående sparbanker – På en mission för lokal utveckling.

 

Skillius, Åsa, Etiska fonder Kategorier, metoder och finansiell utveckling, Folksam, 2002.

Smådriftsfördelar – en bortglömd faktor i kampen mot ohälsan, Företagarnas riksorganisation, 2003.

 

Wahlund och Gunnarsson, Hushållens finansiella strategier – Några resultat från en empirisk studie i ekonomisk psykologi och hushållens finansiella beteenden, Stockholm School of Economics, 1994.

 

 


Tidningsartiklar

Backström, Karin, Fattiga riddare reser sig tillsammans, Grus & Guld, nr 3/2004, ss 16-18.

Elva heta trender, Dagens Miljö, nr 9/04, s 24.

 

Petersen, Leif, ”Investera överskottet i Sverige”, intervju med vice riksbankschef Villy

Bergström, SvD näringsliv, 19 januari, 2005, s 12.

 

Lövfors, Maria, K som i konstnärsaktie, Grus & Guld nr 4/2002, s 9.

Lövfors, Maria, Orsaföretagare stöttar varandra, Grus & Guld nr 5/2002, s 7.

Lövfors, Maria, Sparklubbar ger lån till vänner, tidningen Räntefri nr 3/96.

Lövfors, Maria, Trångsviken – när odjuret kom till byn, Grus & Guld nr 5/2002, ss 4-7.

 

Karlsson, Sven Olov, Spara mera – handla flera, Råd & Rön nr 5/2003, ss 8-10.

 

Silver, Lars, Bankforskare kritiserar Konkurrensverket och Konsumentverket "Tar ensidigt parti för nischbankerna", DN Debatt 3 augusti, 2002.

 

Vi i Villa nr 4/2001.

 

Källor på internet

www.arearenan.nu – Bygdekonto/Pengar i bygden – Fjällbete

www.bygde.net

www.ekobanken.se

www.fattigariddare.org

www.gemenskapsforetag.nu

www.jak.se

www.kgf.nu

www.larjean.org

www.lokalekonomi.nu

www.mackmyra.se

www.metallica.st

www.microfinancegateway.org

www.neweconomics.org

www.nutek.se

www.rutinfo.info

www.slup.se – arbetsgrupper – social redovisning

www.swesif.org

www.vencap.se

 

Personlig kommunikation

Mats Ahlberg, ordförande i stiftelsen Lärjeåns trädgårdar, juni 2005.

Mats Barre, Hassela Gotland, februari 2005.

Daniel Hörberg Björklund fd trädgårdsmästare, nu styrelseledamot i stiftelsen Lärjeåns trädgårdar.

Hans Karlsson, Metallica, december 2004.

Sten-Inge Kedbäck, JAK Medlemsbanks vd, januari 2005

Bo Lundstein, ordförande i Trönöbygden ekonomisk förening, januari 2005.

Kristoffer Lüthi, Ekobanken, februari 2005.

Leif Nilsson, organisationskonsult och styrelseledamot i stiftelsen Lärjeåns trädgårdar, juni 2005.


Bilaga 1: JAK Medlemsbank

JAK Medlemsbanks stödsparande

För att kunna dra nytta av JAK Medlemsbanks stödsparande krävs att projektet vill finansiera sig genom ett JAK-lån och uppfyller det som krävs vid en sådan låneansökan. Ifall projektet beviljas status som "stödsparprojekt" kan spararna vara vem som helst som sätter in pengar på konto i JAK, utan krav på medlemskap. Liksom alla sparare i JAK Medlemsbank avstår de då från ränta på pengarna, men kan ta ut sina pengar igen när som helst.

Eftersom spararna inte kräver någon ränta och JAK Medlemsbank inte drivs med vinstmaximering som mål så kan projektet eller verksamheten få ett lån[68] till självkostnadspris, enligt de regler som gäller alla JAK Medlemsbanks medlemmar.

Fördelen med stödsparande är att projektet får en betydligt lägre månadsbetalning, eftersom det slipper avsätta ett eget sparande samtidigt med amorteringarna, något som annars krävs av alla låntagare i JAK Medlemsbank.

Stödsparande har introducerats och utvecklats av JAK Medlemsbank under de senaste fyra åren. Idag använder 27 svenska projekt, verksamheter eller företag stödsparandet via JAK Medlemsbank och ett par hundra sparare har hittills valt att öronmärka totalt 1,8 miljoner kronor i sparande för de här projektens utlåningsbehov. (Se även fallstudierna 1-3.)

Sju av projekten är så nya att de inte har hunnit få något stödsparande ännu. Av de resterande tjugo, har hälften bara en handfull stödsparare, de övriga har upp till ett femtiotal som mest.

Bland de 20 projekten med stödsparande varierar det totala sparandet per projekt från en dryg tusenlapp till en bit över 500 000 kronor per projekt.

 

Vägledning till JAK Medlemsbanks stödsparande – steg för steg

1. Den som vill stödspara för någon person eller organisation sätter in pengar på ett konto i JAK Medlemsbank. Den som stödsparar behöver inte vara medlem i banken, men det måste den som tar emot stödet. Pengarna som satts in tillhör stödspararen och är inte låsta.

2. JAK Medlemsbank fattar i varje enskilt fall beslut om tjänsten stödsparande skall erbjudas den mottagande personen eller organisationen.

3. Den som tar emot stödet kan låna pengar i JAK Medlemsbank upp till den summa som det samlade stödet utgör. Lån utöver denna summa hanteras som ett vanligt lån i JAK Medlemsbank, vilket betyder att låntagaren även måste fullgöra ett sparåtagande. Vid varje lån skall betalningsförmåga och säkerhet bedömas på sedvanligt sätt. Villkoren för ett enskilt lån sätts med hänsyn till den samlade stödsparvolymen för det ändamålet. Skulle stödsparandet minska blir det en fråga för stödmottagaren (låntagaren) och JAK Medlemsbank att justera lånevillkoren utifrån den faktiska situationen.

4. Medlemmar i JAK Medlemsbank kan stödja varandra genom överföring av sparpoäng[69]. Sådant stöd regleras inte av särskilda regler utan skall ses som enskilda överenskommelser mellan de medlemmar det gäller. Det handlar då egentligen inte om ett särskilt system för stödsparande utan om samverkan mellan medlemmar.

 

Lån med stödsparande i JAK Medlemsbank jämfört med vanliga JAK-lån

Ett projekt som vill ta JAK-lån men som inte uppfyller kriterierna för ett stödsparprojekt kan ändå be om hjälp med sparande för sitt lån. Då måste spararna bli medlemmar i JAK Medlemsbank för att kunna skänka sparpoäng[70] till projektet ifråga (medlemmar kan skänka en del av eller alla sina sparpoäng till vilken annan medlem som helst).

Det betyder att projekt som JAK inte godkänner som stödsparprojekt kan säga "vi kör ändå" – men måste då antingen nöja sig med ett vanligt JAK-lån eller invänta att intresserade JAK-medlemmar hunnit få ihop sparpoäng och skänkt dem i tillräcklig mängd till projektets JAK-konto.

Den som vill stödspara utan att själv vara JAK-medlem, kan alltså bara välja mellan de projekt som JAK godkänt som stödsparprojekt. En aktuell lista finns på www.jak.se – Lokal ekonomi – Bygdekonton[71].

JAK-medlemmar kan däremot välja att skänka alla eller delar av sina sparpoäng till vilken annan JAK-medlem som helst.

 


Bilaga 2: Ekobanken Medlemsbank

Ekobankens riktade sparande

Ekobanken[72] har också ett par hundra medlemmar som riktar sitt sparande. Både sparare och låntagare måste vara medlemmar i banken. Genom detta sparande kan allmännyttiga och idéburna verksamheter få billigare lån. De verksamheter som kan komma ifråga är sådana som på olika sätt bidrar till att skapa ett hållbart samhälle, ekologiskt, socialt och kulturellt och med en sund ekonomi och organisation.

Spararen avstår från sin sparränta och banken sänker projektets låneränta i efterskott, när man vet hur mycket ränta från sparande som uppstått under året. I praktiken innebär det att en del eller hela räntan som projektet redan betalat görs om till en extra amortering av lånet. Fördelningen av dessa ”ränterabatter” fastställs årligen av bankens styrelse.

Ekobanken erbjuder även möjlighet för de sparare som vill att i efterhand skänka räntan, trots att man från början hade ett konto med ränta. I slutet av 2004 var det exempelvis möjligt att skänka räntan efter skatt till de organisationer som arbetade med konsekvenserna av katastrofen i Sydasien.

Ekobanken håller på att införa en möjlighet för projekt att låna till en i förväg fastställd låg ränta, eller helt utan ränta. Därför bygger banken nu upp fonder som ska göra det möjligt att löpande hålla nere räntorna till allmännyttiga och idéburna projekt. I bankens bokslut för 2003 avsattes 50 000 kronor till en sådan fond och 2004 kommer cirka 10 000 kronor att fonderas.

 

Sparande för projekt med en viss inriktning

År 2004 kunde Ekobankens sparare välja att rikta sparandet till lån för projekt med någon av nedanstående inriktningar. Vilka projekt ränterabatten ska gå till bestäms av Ekobankens styrelse. Summorna gäller resultatet av 2004 års riktade sparande:

·        Ekologi: totalt 10 000 kronor i extraamorteringar fördelade till: Biodynamiska Föreningen, Biodynamiska Forskningsinstitutet och organisationen Sveriges Konsumenter i Samverkan.

·        Barn/ungdom: totalt 14 000 kronor fördelade till: Trosa waldorfskola, Svanskogs Resurscenters allaktivitetshus för ungdomar, skolsegelskutorna S/Y Ellen och S/V Constantia samt ett årligt ungdomsmöte i Kulturhuset i Ytterjärna.

·        Kultur/bildning: 2 000 kronor till Balders förlag, ett av de små förlagen som drivs av eldsjälar med ideella krafter.

·        Rättvis handel: 7 000 kronor till Associera AB i Göteborg som stödjer ekologisk kaffeodling och pedagogisk utveckling i Dominikanska Republiken. I slutet av 2004 fanns dessutom 569 000 kronor i pantsatt sparande på så kallade assoicationslånekonton som säkerhet för mikrokrediter till kaffeodlare i Dominikanska republiken, så att de ska slippa sälja sin skörd billigt i förtid till uppköpare. Dessa konton ger ingen sparränta men för varje pantsatt tusenlapp får spararen en rabattkupong på ett paket kaffe av märket ”Fyra årstider”.

·        Utveckling i Västra Götaland: 10 000 kronor till Waldorfskolan på Orust.

 

Sparande för enskilda namngivna projekt

Sparare kan också gynna ett visst namngivet projekt, det kallas inom Ekobanken för ”Riktade ränterabatter”.

Under 2004 riktade sparare ränterabatter specifikt till Johannaskolan i Örebro och Rudolf Steinerskolan i Norrköping, som tack vare det fick sina låneräntor sänkta.

 

Sparande som pantsätts för att även fungera som säkerhet

Ett annat alternativ är att placera sparpengarna i någon av Ekobankens ”garantifonder” där pengarna är pantsatta under hela lånets löptid, för att på så sätt kunna fungera som säkerhet för ett specifikt projekts lån. Enskilda sparare eller företag/föreningar som sparar i garantifonder ser alltså både till att projektet ifråga får en säkerhet för lånet, och att räntan på lånet sänks. I slutet av 2004 fanns det garantifonder för följande låntagare:

·        Arbetskooperativet LAFO som förädlar en hibiskus- och banandryck: 50 000 kronor

·        Lärjeåns Trädgårdar i Angered med biodynamisk trädgårdsodling, butik och café: 63 000 kronor (se fallstudie 4)

·        Associera Lantbruksrådgivning: 100 000 kronor

·        Waldorfskolornas Garantifond – fyra skolor har satt in sammanlagt 125 000 kronor för att ge varandra ömsesidig hjälp när lånebehov uppstår

·        Initiativ Närodlat: 100 000 kronor som säkerhet för lån till lokala odlare av ekologiska grönsaker

·        Biogasprojektet på Ytter Eneby gård: 108 000 kronor.

 

Sätt att ställa säkerhet

Ekobanken har tagit fram tre olika sätt att få fram säkerheter till ett projekt:

Borgenskrets. Ett projekt behöver låna i Ekobanken och har inga egna säkerheter att lämna. Alla som vill vara med och stödja projektet går i borgen för lånet. Var och ens borgen är begränsad till en mindre summa (maximalt två månadslöner).

Garantifond. Ett eller flera konton i Ekobanken pantsätts som säkerhet för lån till ett projekt. Exempel: Mikrokrediter för ekologiska kaffeodlare i Dominikanska Republiken.

Lånegemenskap. En grupp människor vill gemensamt få fram ett kapital, kanske för att sätta in som gåva eller eget kapital i ett projekt. Var och en lånar i Ekobanken till sin del och går samtidigt i borgen för de andra i gruppen med samma belopp som man själv lånat. På det sättet delar alla på ansvaret men ingen behöver ta på sig för mycket. Om någon i gruppen inte klarar av att betala sitt lån, fördelas det på de övriga i gruppen. Detta är en trygghet för banken men också för den som lånar.

 

Vägledning till Ekobankens riktade sparande – steg för steg

1. Kunden fyller i en kreditansökan som finns på webbsidan www.ekobanken.se. Projektet eller verksamheten måste vara medlem i Ekobanken.

2. När bankens personal tittar på kreditansökan börjar de med att se på vilket sätt projektet bidrar till en långsiktigt hållbar samhällsutveckling; ekologiskt, socialt och kulturellt (idémässigt).

3. Därefter tittar de på återbetalningsförmågan och säkerheten, och lägger oftast ner mycket energi på att få fram säkerheter. En viktig faktor kan då vara garantifonder (se stycket ovan).

4. Spararen sätter in pengar på ett öronmärkt konto. Ekobanken har lista med aktuella projekt och aktuella inriktningar att välja mellan på sin webbsida. Spararen har sitt sparande obundet (kan ta ut det när som helst) och avstår från den finansiella avkastningen vilket ger projektet motsvarande summa som en extra amortering. Spararen kan också välja att pantsätta sparpengarna som säkerhet för vissa projekts lån (och därmed riskera dem ifall projektet inte klarar sina amorteringar). Pengarna binds då under det aktuella lånets löptid.

 

Lån med riktat sparande i Ekobanken jämfört med vanliga Ekobankslån

Skillnaden är att en låntagare med riktat sparande får lägre ränta på sitt lån. Om det finns ett riktat sparande till förmån för ett visst område, till exempel rättvis handel eller lokal utveckling i Västra Götaland, kan Ekobanken lämna lån inom det specifika området till lägre ränta än vad som annars hade varit fallet. Det finns även möjlighet att få sin ränta sänkt i efterhand, eftersom det vid varje årsskifte finns tillgängliga medel från konton med stödvillkor.


Bilaga 3: Rekommendationer

·        Sverige behöver lokala banker

Det finns inte tillräckligt med lokala banker idag, och de som finns har inte tillgång till den finansiella infrastruktur som behövs. Bankomater och clearingsystem för banker är idag mycket dyrt för lokala banker att erbjuda sina kunder. Vi anser att det bör utvecklas bankverksamheter med inriktning på lokal ekonomi. En del av detta skulle kunna skapas genom att man ser det som en del av den infrastrukturella uppbyggnaden som kan finansieras med pengar från den regionala tillväxtpolitiken. Därmed skulle såväl befintliga banker som nya aktörer kunna medverka till arbetet.

·        Lokala premiepensionsfonder

Idag tvingas varje svensk inkomsttagare satsa sina premiepensionspengar i fonder som enbart placerar pengarna icke-lokalt. Vi föreslår en möjlighet för fonder som placerar lokalt i långsiktigt hållbara uthålliga tillgångar (kanske i stil med besparingsskogarna, se kapitel 5) att kvalificera sig för Premiepensionsmyndighetens urval.

Premiepensionsmyndigheten skulle då också ha i uppdrag att presentera de valbara fonderna även utifrån ur lokalekonomiskt perspektiv intressanta kriterier.

 

·        Mätmetoder och utvärderingar

Utveckla mätmetoder för effekterna av att lokalt sparande på olika sätt styrs till lokala investeringar. Vi behöver kunna mäta om gjorda insatser har fört oss närmare ett läge där vi lokalt har producerat mer välfärd med en uthållig insats av naturresurser utan att försämra andra lokala ekonomiers möjligheter till uthållig välfärd. Ett eller flera av de projekt som redan idag samlar lokalt sparande för lokal finansiering bör utvärderas.

 

·        Byt ut kommunalt bidrag mot kommunalt lokalt sparande

En kommun som istället för att bevilja ett bidrag, använder en del av sin likviditet till att avsätta ett tidsbegränsat sparande för projektet ifråga, skulle på så vis kunna ha möjlighet att använda pengarna igen, när tiden löpt ut. Om projektet samtidigt inbjuder allmänheten att spara till förmån för det lokala projektet, får kommunen ett kvitto på hur stort medborgarnas engagemang i projektet ifråga är. Ett sådant försök skulle kunna bli grunden för en lokal fond, genom att de mervärden som projektet alstrar sedan återanvänds lokalt.

 

·        Ett försök med ett lokalt betalsystem

Försöket skulle vara en uppförstoring av det system som lanthandeln i Skattungbyn i Orsa kommun använder. Folk får betala in vad de tror de kommer att köpa för under månaden. På alla förinbetalda pengar som de handlar för, får de fyra procents rabatt i butiken.

Man upprättar ett likadant system inom ett avgränsat område, exempelvis en del av en kommun. Alla som vill nyttja systemet får ett eget konto. Till det kan man göra inbetalningar av löner och betala fakturor. Varje butik och företag som är anslutet (förhoppningsvis alla som finns) drar pengar från kontot vid inköp. Man skulle dessutom kunna göra överföringar mellan konton möjliga, vilket innebär att man kan göra personliga affärer med hjälp av betalningssystemet. Är kommunen också ansluten kan man göra inbetalningar av skatt och kommunala avgifter med hjälp av betalningssystemet.

Om de som är ekonomiskt verksamma inom det aktuella området väljer att låta alla som betalar på detta sätt få någon form av bonus för det så har man en lokal “valuta“ som gynnar allt lokalt företagande.

Vad vi kan se krävs inga lag- eller regeländringar för detta. Det rör sig inte om elektroniska pengar eftersom de finns på individualiserade konton.[73]

 

·        En utbildningssatsning i lokal ekonomi

Utveckla en kursplan för att ge lokalekonomisk kompetens till människor som behöver kunna agera inom sin lokala ekonomi. Genom att tillföra olika typer av kompetens skulle exempelvis en jordbrukare kunna bli den lokala ekonomiska motorn i bygden, eller en revisor på en bokföringsbyrå, eller någon kommunal funktionär.

Utifrån en sådan utbildning skulle även embryot till en servicefunktion för dem som vill utveckla sina lokala ekonomier kunna utvecklas.

 

·        En mediekampanj

Med målet att ta sig ut i media med budskapet ”Sverige behöver lokala banker” samlas forskare, aktiva landsbygdsutvecklare, praktiker inom lokal finansiering och informatörer för att göra uttalanden, skriva pressmeddelanden etc.

Kampanjen skulle inte enbart ta upp frågan om banker, utan allt det som behövs för att återuppbygga en infrastruktur som fyller behoven av finansiella tjänster i de lokala ekonomierna: frågor om säkerheter för lån, tillgång till riskkapital, former för långsiktigt sparande i lokala/icke-globala och reala tillgångar, tillgång till betalningsmedel och enkla betalningssystem. Behoven är tydliga och den samhällsekonomiska nyttan av en sådan infrastruktur är stor.

 



[1] Avser bankinlåning minskat med inlåning företagare och individuellt pensionssparande,IPS. Hushållens totala finansiella tillgångar är betydligt större, 3 959 345 miljoner svenska kronor (se tabell sid. 4)

[2] Med utvecklingsprojekt menar vi både privata företag, offentliga verksamheter och lokala projekt alltifrån självorganiserade och självfinansierade aktiviteter till projekt inom t.ex. EUs strukturfonder med stor andel offentlig finansiering.

[3] Vi betraktar i detta sammanhang den ideella sektorn som ungefär detsamma som civilsamhället eller den sociala ekonomin.

[4] Ett näraliggande begrepp är platsburen. När man exploaterar lokala traditioner vid skapandet av en produkt som man bjuder ut  i ett större område så handlar det om ett platsburet värde. Dalahästen är ett gott exempel på detta. Den är värdefull om den är tillverkad i Dalarna men kan säljas i hela Sverige. Men det kan ju också vara så att de som bor på en viss plats har stor nytta av att ingå i det lokala nätverket. Detta värde är platsbundet eftersom det förutsätter att man bor på orten så att man kan träffas ofta.

[5] Lokal ekonomi för hållbar tillväxt, NUTEK, 2004.

[6] Att kalla mänskliga relationer och förmågor ”kapital” är problematiskt på flera sätt, men vi har ändå valt att göra det, och hänvisar till diskussionen i Bengt Johannisson ”Den lokala ekonomins kraftkällor”, Lokal ekonomi för hållbar tillväxt, NUTEK, 2004.

[7]  detta gjorde man fritt efter Glesbygdsuniversitetets Metodboken.

[8] Lån från JAK Medlemsbank – se vidare bilaga 1 samt faktaruta i kapitel 5.

[9] se www.bygde.net

[10] Se bilaga 1.

[11] se www.rutinfo.info

[12] Uppgifterna hämtade från personlig kommunikation med Bo Lundstein, ordförande i Trönöbygden ekonomisk förening, januari 2005.

[13] Personlig kommunikation med: Mats Ahlberg, ordförande i stiftelsen Lärjeåns trädgårdar, Daniel Hörberg Björklund fd trädgårdsmästare, nu styrelseledamot i stiftelsen, Leif Nilsson, styrelseledamot i stiftelsen. Juni 2005.

[14] biodynamisk odling= form av ekologisk odling, där man avstår från fabrikstillverkade, lättlösliga gödselmedel och kemiska bekämpningsmedel samt sätter särskild tilltro till "kosmiska inflytanden", bl.a. vid framställning av komposter, vartill s.k. biodynamiska preparat utnyttjas.  (Nationalencyklopedin)

[15] Klingborg, Arne, Trädgård till nöje och nytta, Kosmos förlag, 1990.

[16] Se vidare bilaga 2 samt faktaruta i kapitel 5.

[17] Se bilaga 2.

[18] Se bilaga 2.

[19] www.larjean.org

[20] Se även: www.arearenan.nu – Bygdekonto/Pengar i bygden – Fjällbete.

[21] Se t ex Smådriftsfördelar – en bortglömd faktor i kampen mot ohälsan, Företagarnas riksorganisation, 2003.

 

[22] Grus & Guld, nr 3/2004, sid 16-18.

[23] www.fattigariddare.org

[24] Sparpoäng får man när man sparar i JAK Medlemsbank, oftast en sparpoäng för varje krona som sparats en månad. Och man förbrukar dem när man lånar, en sparpoäng för varje krona som lånats en månad.

[25] PM – modell för saneringslån, av Dan Jering, 2004 (på uppdrag av Konsumentverket, enligt ett av förslagen i Konsumentverket: PM 2003:04 Överskuldsättning– omfattning, orsaker och förslag till åtgärder)

[26] Bankforskare kritiserar Konkurrensverket och Konsumentverket "Tar ensidigt parti för nischbankerna", Lars Silver, bankforskare vid företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet, DN Debatt 3 augusti 2002.

[27] Tillväxt, kriser och koncentration. Det svenska banksystemet, 1820–2005, Tom Petersson, Avd för finans- och företagshistorisk forskning, Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet.

[28] Fristående sparbanker – På en mission för lokal utveckling, Lars Silver.

 

[29] Urban Bäckström, The Dynamics of Globalization. Ur Retail Banking and Economic Growth – Local Banking in a Global Context. A report from The Second Workshop of the Göran Collert Research Foundation. September 22-23, 2004.

[30] Lag (1995:1570) om medlemsbanker. 1 kap. Inledande bestämmelser 2§.

[31] Lag (1955:416) om sparbanker. Inledande bestämmelser 1§.

[32] Detta enligt Svenska Riskkapitalföreningen, en obunden, ideell intresseförening för företag och personer inom den svenska riskkapitalbranschen. Deras definition av riskkapital (på engelska: venture capital) är: ”investeringar i onoterade företag med ett aktivt och tidsbegränsat ägarengagemang”. Se www.vencap.se.

[33] Se vidare på www.nutek.se

[34] investera = satsa (ekonomiskt värde) med grundad förhoppning om senare avkastning vanligen i produktiv nyttighet och så att pengarna binds en längre tid (ur Nationalencyklopedins ordbok)

[35] placera = satsa (pengar) i ngt som relativt säkert ger utdelning: ex: placera förmögenheten i aktier.

placering = investering (investeringsobjekt): ex: kapitalplacering (ur Nationalencyklopedins ordbok)

[36] Wahlund och Gunnarsson, Hushållens finansiella strategier – Några resultat från en empirisk studie i ekonomisk psykologi och hushållens finansiella beteenden, Stockholm School of EconomicsHandelshögskolan, 1994.

[37] Helena Flink, Jonas Gunnarsson och Richard Wahllund, Svenska hushållens sparande och skuldsättning --

ett konsumentbeteendeperspektiv, Handelshögskolan, augusti 1999.

[38] ibid.

[39] Mänskliga rättigheter viktigast när svensken ska fondspara, pressmeddelande, Folksam, 2002-03-07.

[40] Dagens Miljö nr 9/04

[41] Folksam kapitalförvaltning, Rapport 2004:2, Etiska fonder, Första kvartalet 2004.

[42] Etiska fonder Kategorier, metoder och finansiell utveckling, Åsa Skillius, Folksam, 2002.

[43] www.swesif.org

[44] Se t ex Smådriftsfördelar – en bortglömd faktor i kampen mot ohälsan, Företagarnas riksorganisation, 2003.

[45] www.kgf.nu

[46] www.metallica.st samt personlig kommunikation med Hans Karlsson, Metallica.

[47] Se t ex intervju med vice riksbankschef Villy Bergström, ”Investera överskottet i Sverige”, i SvD näringsliv 19 januari, 2005.

[48] Kallas även revolverande fond.

[49] Mer om JAK Medlemsbanks stödsparande finns i bilaga 1.

[50] Mer om möjligheterna att rikta sparande via Ekobanken i bilaga 2.

[51] Se t ex Smådriftsfördelar – en bortglömd faktor i kampen mot ohälsan, Företagarnas riksorganisation, 2003.

[52] www.ekobanken.se, mars 2005

[53] www.jak.se, mars 2005

[54] Texten är ett utdrag ur en artikel av Maria Lövfors, i Grus & Guld, K som i konstnärsaktie, nr 4/2002.

[55] Texten är ett utdrag ur ett reportage av Maria Lövfors i tidningen Grus & Guld, Trångsviken – när odjuret kom till byn, nr 5/2002.

[56] Texten är ett utdrag ur en artikel av Maria Lövfors, i Grus & Guld, Orsaföretagare stöttar varandra, nr 5/2002.

[57] Tidningen Räntefri nr 3/96, Lövfors, Maria, Sparklubbar ger lån till vänner.

[58] Personlig kommunikation med Mats Barre, Hassela Gotland, februari 2005.

[59] www.mackmyra.se

[60] Karlsson, Sven Olov, Spara mera – handla flera, Råd & Rön nr 5/2003, ss 8-10.

[61] Vi i Villa nr 4/01.

[62] Personlig kommunikation med JAK Medlemsbanks vd Sten-Inge Kedbäck, januari 2005.

[63] Personlig kommunikation med Kristoffer Lüthi, Ekobanken, februari 2005.

[64] Materialet finns att beställa på: www.vastmanland.coop/lokalekonomisk. Sök även på förkortningen ”LEA” på www.scb.se.

[65] Se www.neweconomics.org

[66] Se www.slup.se – arbetsgrupper – social redovisning.

[67] på www.microfinancegateway.org kan man till exempel söka på “Social Impact of Microfinance”

[68] JAK Medlemsbank är långivare. Den som tar lånet måste vara JAK-medlem. Andra låntagare i JAK Medlemsbank gör ett för- och/eller eftersparande, men skaffar stödsparprojektet stödsparare som gör hela sparinsatsen, behöver projektet enbart sköta sina amorteringar och betala administrationsavgiften.

[69] Sparpoäng får man när man sparar i JAK Medlemsbank, oftast en sparpoäng för varje krona som sparats en månad. Och man förbrukar dem när man lånar, en sparpoäng för varje krona som lånats en månad.

[70] se ovan

[71] Flera av JAK Medlemsbanks tidiga stödsparprojekt valde att kalla sitt stödsparande bygdekonto. Beteckningen är fri att använda för vem som helst för det egna stödspararkonceptet. För andra passade inte det namnet, vissa valde att avstå från att döpa sitt stödsparande, några hittade på helt egna namn.

[72] www.ekobanken.se samt personlig kommunikation Kristoffer Lüthi, februari 2005.

[73] I lagen om utgivning av elektroniska pengar definieras dessa som ”ett penningvärde som representerar en fordran på utgivaren och som, utan att finnas på ett individualiserat konto, är lagrat på ett elektroniskt medium och godkänns som betalningsmedel av andra företag än utgivaren”.