<<tillbaka

Kultursystemet på JAVA 1830

ESPANIOL "SISTEMO CULTURAL de JAVA en 1830"
THE CULTURSYSTEM ON JAVA - Timefactor-economy has been tested in a more simple form on JAVA, Indonesia - 1830...with very good result. Unfortunatly we dont yet have it in english, only in spanish and french. (and of course in swedish).

FRANCAISE "LE SYSTÈME CULTUREL à JAVA en 1830"
Pour information plus ample veuillez consulter l’ouvrage de Clifford Geertz “Le colonialisme et le développement de l’agriculture” ou bien l’ouvrage encore plus profond de J. S. Furnivall “Les Pays-Bas indiens”, Cambridge, 1939. id.
WIKIPEDIA - Économie « facteur temps

Tidfaktorekonomi har också prövats i förenklad form på Java
år 1830. När holländarna etablerat en koloni på Java var man
angelägen om att öka avkastningen. Först prövades en liberal
modell med jordränta. Syftet var bland annat att uppmuntra
bruket av pengar som betalningsmedel. Detta system med
en skatt på 40 procent lämnade dock bönderna i händerna på
penningutlånare och mellanhänder som lade beslag på vinsterna
.

Jordräntesystemet resulterade snart i en kast av mellanhänder, ett stort budget-
underskott, en "död" marknad samt fattigdom och kriminalitet. Vid det skedet
tillträdde van den Bosch som guvernör. Bosch insåg att katastrofen var konsekvensen
av att man applicerat en abstrakt spekulativ ekonomi på en "primitiv" lokal ekonomi.

Bosch får nu en "genialisk skatteteknisk ide". På Java fanns gott om arbetskraft och
jord, men inget kapital. Den geniala lösningen bestod i att mobilisera överskotts-
arbetskraften i kapitalskapande projekt. Detta åstadkoms genom ett arbetsskatte-
system, som baserades på en tidskatt om 66 dagar, alternativt att bönderna odlade
exportgrödor på 20 procent av sin mark. Bönderna var alltså tvungna att arbeta i
66 dagar på statliga plantager och projekt. Det innebar ett tvång.

Men skatt är också ett tvång och tvång leder till disciplin, vilket är varje civiliserat
samhälles grund. Den gamla makteliten motsatte sig reformerna. Den trodde inte att
det skulle fungera. Men Boschs så kallade kultursystem fungerade över all förväntan.
Redan efter ett år kunde budgeten balanseras och gamla skulder kunde betalas. På tio
år ökade exporten från 12,9 miljoner floriner till 74,2 miljoner. Trots sänkta skatter
så ökade statsinkomsterna. Man röjde skogar, byggde vägar och grävde bevattnings-
kanaler.

Bosch drog sig tillbaka 1834 och skrev ett PM för att förklara miraklet. Han menade
att det gamla systemet misslyckats därför att det saknades incitament, eftersom alla
vinster konfiskerades av mellanhänder. Med det nya kultursystemet sänktes skatterna
till hälften. Javaneserna fick själva behålla sitt överskott. En effektiv arbetsfördelning
genomfördes mellan odlare, skördare, transportörer och fabriksarbetare. Javaneserna
styrde sig själva och behovet av kolonial administration var minimalt. Hundratusentals
händer arbetade för regeringen på ett så effektivt sätt att javaneserna tjänade mer
trots konstant arbetsinsats. Van den Bosch summerade sina insatser efter fyra år med:
fred, budgetbalans, ökad odlingsareal, ökad export, ökad avkastning samt civilisation
i betydelsen disciplin.

Kultursystemets grund var till en början frivillighet, men i samband med Hollands
europeiska krig ökade pressen på Java. van den Bosch var tvungen att öka tvånget i
systemet för att försöka uppnå monopol över produktion och handel. Tillväxten var
fortfarande god. Inget kapital importerades utan allt kapital alstrades inom systemet.
Offentliga byggnader och en omfattande infrastruktur byggdes och Java förvandlades
till en mjölkko för Holland. Det enda syftet var export. Kolonin höll moderlandet under
armarna. De stora vinsterna lockade snart aktiebolagen och med dem bankerna till
Java. I mitten av 1800-talet var kultursystemet överspelat. Utsugningen tog åter fart.

(Läs vidare i Clifford Geertz Kolonialism och jordbruksutveckling eller mer djuplodande
i J S Furnivall Netherlands' India. 1939. Cambridge.)