EGNA FÖRETAGARE
Texten tagen ur:
Kalle Gustafssons egen bok Deus ex Machina



ARBETSGIVARE OCH EGNA FÖRETAGARE
Arbetsgivaren/företagsledaren har i normala fall inte förmånen att tillgodogöra sig skattefritt övertidsarbete, varför denne inte har någon nytta av att få övertidstimmar redovisade på sig. Hans kompensatoriska förmån är att han själv bestämmer storleken på sin timlön, vilken han också tidskattar för. Huruvida företagsledaren skall få betalt för övertid, som han sedan skattar för eller inte, beror på arbetets art och är en fråga som kan diskuteras.

En viktig anledning till att inte använda ett sådant system är att företagares övertidsarbete är ett fenomen som är associerat med det nuvarande ”systemet” och som leder till att många företagare stressar sig till sjukdomar och dör i förtid. Detta gäller speciellt småföretagare och egenföretagare. Ofta ådrar sig dessa företagsledare hjärtinfarkter, stroke, magsår eller andra stressjukdomar p.g.a. överansträngning, som en följd av dagens helt galna ekonomiska rövarspel och skatteutplundring.

Kombinationen rationalisering, omorganisation, nyinvesteringar, nyanställningar och den uteblivna övertidsersättningen avhåller förhoppningsvis företagaren från att bränna ut sig och gå en för tidig död till mötes. En levande företagare är till större glädje för samhället än en död. Till följd av de orimliga krav dagens system ställer på småföretagare och småbönder, tvingas dessa ofta arbeta långt mer än normalarbetstid, även med krav på statistik och byråkratiskt pappersarbete, helt i onödan. I lönndom fuskar också många företagsledare med ekonomin eftersom det ekonomiska slutresultatet inte ger den standard som motsvarar uppoffringen, den resultatförväntan som naturenligt är själva drivkraften till konstruktiv ambition och till företagande.

I tidskattesystemet blir förhållandena inom näringslivet omkastade. Genom den ökade självfinansieringsgraden, kan önskvärda arbetsavlastande investeringar från mänsklig till teknisk kapacitet göras, som tar över stora delar av företagarnas uppgifter. Företagaren kan då konsolidera sina företag och arbeta normal arbetstid, liksom övriga anställda i företagen och därutöver få höjd produktionskapacitet på köpet. De slipper också syssla med skatteindrivning och produktionshämmande skattebyråkrati, som de i dag utför gratis åt staten.

Företagare lever i dag oftast ett synnerligen ohälsosamt liv, som är oekonomiskt både för dem själva och samhället. Ett bättre ekonomiskt och socialt klimat för företagarna tillåter även dessa att få ett kvalitativt bättre och längre liv, vilket i sin tur gynnar företagen och samhället/staten. Arbetsbelastningen för företagarna blir lägre efter att tidskattesystemet konsoliderats, i takt med att byråkratin minskar. Planeringen blir mer översiktlig, uthållig och pålitlig. Därtill bidrar också ökad soliditet, eget riskkapital och sjunkande räntor.

Som kompensation för utebliven skattefri övertidsersättning för små och medelstora företagare har de andra fördelar, t.ex. fri avskrivningsrätt för lagliga investeringar och skattebefrielse för dessa efter fastställda regler. Företagaren kan i stor utsträckning själv bestämma sin lön och från företagets sparkassekonto ta ut det belopp han önskar. Han får naturligtvis betala skatt som alla andra vid uttaget, men så länge pengarna står kvar på kontot belastas de inte med någon skatt. Företaget som juridisk person betalar ingen skatt, utan är endast avsett att förse sina kunder med varor och/eller tjänster samt medarbetarna med utkomst.

Företagets uppgift (”moneymaker”) är att vara den som producerar kapital till löner och investeringar. Storföretag kan från början av tidskattesystemets införande, behöva särlagstiftning. Men då stora monopolföretag blir utsatta för stark konkurrens, (en effekt av det nya systemet), bryts konglomeratföretagen med tiden ned till mindre enheter och särlagstiftning blir snart överflödig.

FRIA FÖRETAGARE
Konstnärer, författare och andra s.k. fria företagare har som regel mycket ojämna inkomster i dagens ekonomi. I tidskattesystemet ändras detta förhållande på ett radikalt sätt, eftersom alla människor får ett överskott på sitt arbete och kommer att ge större utrymme i sin budget för kultur, än vad man har råd med i den gamla ekonomin. Hur beskattas då dessa fria företagare i en tidfaktorekonomi?

Alla inkomster måste passera sparkassans skattefria personkonto, ur vilket kulturarbetaren tar ut sina levnadsomkostnader och får tidskatta efter principen: det totala årsuttaget delat med normaltidsarbetet (1600 timmar). Då får man den timlön man unnat sig för året och årets fastställda skattetimlöner utgör tidskatt. Resten av inkomsterna som inte tas ut för levnadsomkostnader kvarstår skattefritt tills vidare. På det viset kan konstnärer sprida sina ojämna inkomster under flera år och en tillfälligt stor inkomst behöver inte beskattas till sitt fulla värde samma år (liknar i viss mån s.k. skogskonton).

Nu tycker väl några att konstnärers arbetstid ingalunda inskränker sig till 8 timmar om dagen. Det kan ju periodvis röra sig om många fler timmar. Men är inte detta en effekt av dagens ekonomi och vrånga skattesystem, som inte accepterar kulturarbetarnas arbetsordning, varvid dessa i förtvivlan över sina missgynnade förhållanden måste leva på svältgränsen och desperat söka kompensera sina som regel usla inkomster med extra arbetsinsatser? Med den ovan beskrivna modellen kan konstnärer och fria företagare lugna ner sig och kommer att kunna leva sina liv mer harmoniskt och inrikta sig på vad de är bäst på. Det är en skam för ett proklamerat demokratiskt samhälle, med plats för alla, att underkänna konstnärers och författares viktiga arbete och betydelse i ett kultursamhälle.