<<tillbaka

NÄR DU LÄSER DENNA TEXT…MINNS ATT DEN SKREVS FÖR 70 ÅR SEDAN. FÖRSTÅ OCKSÅ att detta var JAK- DANMARKS allra första tid och kan INTE jämföras med JAK i Sverige - som har utvecklats mycket sedan starten 1960.

PROFESSORERNAS BETÄNKANDE



Ur ”Boken om J.A.K. 1” Johannes Hohlenberg och K.E. Kristiansen. Utgiven av Samstyrelsen J.A.K. i kommission hos Povl Branner, Köpenhamn, 1935. Fotografiskt upptryck J.A.K. 1970. JAK Danmark

Detta kapitel handlar om de svårigheter Kristiansen och hans medarbetare
hade på 1930-talet, för att bygga upp ett ekonomiskt system för att främja medlemmarnas intressen av ekonomiskt frigörelse. Tyvärr finns bara en sammanfattning av några få kapitel översatta till svenska.


Ordförklaring:
”Gemenskapen”som hela tiden nämns
- syftar på den danska föreningen J.A.K.

KAPITEL VII

Shylock: Jag vill ha hans hjärta om han låter förskrivningen förfalla; för när han är borta från Venedig kan jag driva min handel som jag vill.
(Köpmannen i Venedig, akt 3, scen 1)

Beräkningarna gäller inte för J.A.K.! (rubriken syftar på att myndigheterna räknat på sitt sätt vilket inte gick att jämföra med hur det var tänkt från JAK/red.)

Resultatet av den undersökning som förebådades i Politikens ovan omtalade meddelande den 15 december förelåg den 31 januari i ett betänkande ställt till Handels- och Industridepartementet och undertecknat av de två professorerna Axel Nielsen och Kristian Sindballe*. Den följdes av en skrivelse från Försäkringsrådet innehållande en rad beräkningar som utförts av aktuarie Sigurd Kristensen.

Betänkandet innehåller en undersökning av utvecklingen av 8 danska finansieringsföretag däribland J.A.K. Den inleddes med en kort skildring av liknande företag i Tyskland och England som kan ha fungerat som förebild för de danska som därefter behandlas var och en för sig. Vi håller oss här till vad som sägs om J.A.K.

Efter en kortfattad redogörelse för lånereglerna som de är framställda i Finansieringsavdelningens stadgar, skriver man följande:

”I medföljande skrivelse från Försäkringsrådet finns en utförlig redogörelse för de närmare konsekvenser av de omtalade bestämmelserna. Huvudresultaten är följande: Den normala väntetiden (se om detta uttryck ovan under D.S.B.F.* i J.A.K. blir 15 ½ år och för låntagare som får ett sådant ”normallån” blir den effektiva räntan cirka
14 ½ % per år. Väntetiden i normala fall är alltså något längre än i D.S.B.F.; men den effektiva räntan är mycket hög. Delvis beror detta på den stora ränteförlusten som man lider under den långa väntetiden, men en särskilt stor betydelse har den mycket höga administrationsavgift som utkräves. Dessa avgifter uppgår som nämnt till 25 % av själva spar- och amorteringsbetalningarna medan de i D.S.B.F. genomgående belöper sig till knappt 10 % av dessa utgifter**."


* ) För fullständighetens skull kan vi tillfoga att den förste av dessa två herrar är medlem av Nationalbankens representantskap och den andre är direktör för Handelsbanks styrelse.
* ) D:S:B:F - Dansk Spare- og Byggeforening.
** ) Här bör noteras att i J.A.K. tillfaller hela överskottet de som betalar insatser eftersom det inte finns några aktieägare eller obligationsinnehavare som skall ha avkastning på sitt kapital. De nämnda 25 % kan därför inte jämföras med de 10 % i D.S.B.F. Av de 25 % kan man nämligen i J.A.K. bygga upp ett överskotts- och reservfondsbelopp som belöper sig till dessa 25 % minus de nödvändiga

Utjämningstillägg användes också i J.A.K. Vi tilldelning utan väntetid tillkommer 4 % av kontraktsbeloppet och tillägges lånet och betalas tillsammans med detta. Om väntetiden är längre så minskas tillägget och vid en väntetid överstigande 2 år bortfaller det helt. Ett så litet tillägg som i realiteten endast förlänger återbetalningstiden med endast ett par terminer, är praktiskt talat utan betydelse. Försäkringsrådets beräkningar visar också att den effektiva räntan är mycket högre vid lång än vi kort väntetid. Vid en väntetid på ett år är den således endast 2,6 % medan en väntetid på 10 år betyder 5,8 % och en väntetid på 15 år inte mindre än 12,8 % i effektiv ränta.

Bortsett från den stora olikheten i villkoren för de enskilda medlemmarna kan man säga att lån i J.A.K. under normala förhållanden kommer att vara mycket dyra och dessutom får man räkna med en lång väntetid. Med tanke på detta är det påfallande att tillgången på medlemmar i de få månader som föreningen har verkat har varit så stor som den faktiskt är. Detta är så mycket mer anmärkningsvärt eftersom en stor del av medlemmarna av allt att döma är lantbrukare som önskar lösa sina nuvarande bottenlån med räntefria lån från J.A.K.

Om dessa medlemmar skall vänta på lånet i ett antal år så måste de alltså under denna tid betala 2,25 % per år av det belopp de vill låna samtidigt med att de måste förränta och kanske avbetala de gamla bottenlån som de önskar lösa. Ofta kommer de dessutom att ha tvingats låna de 15 % som genast skall inbetalas så att de också måste betala ränta och amortera på detta belopp. I det sistnämnda fallet kommer den effektiva räntan till och med att vara ännu högre än den ovan angivna. I Försäkringsrådets redogörelse har man nämligen räknat med ett räntetapp på 3,5 % per år på de sparinsatser som skall göras i J.A.K. (Maxräntan för Bank- och sparbelopp på uppsägningskonton är f.n. 3,5 %). Om medlemmen har varit tvungen att låna de 15 % så har han som regel betalat en högre ränta än de 3,5 % för detta och det hela blir därför ännu dyrare för honom.”

Beräkningarna gäller inte för J.A.K.
Om man vill bedöma hållbarheten i dessa betraktelser så får man naturligtvis först undersöka om de förutsättningar som de har grundats på gäller för J.A.K. En vetenskapsman kom en gång fram till att den mänskliga hjärnsubstansen i loppet av
2 000 år kommer att bli lysande. Påståendet kan mycket väl vara riktigt. Men mannen hade bortsett från den omständigheten att en människa inte lever i 2 000 år. Och ett liknande fel har gjorts i detta fall. Den redogörelse från Försäkringsrådet, som de två professorerna grundar sina överväganden på, slutar med följande ord: ”Till sist vill vi understryka att alla framförda synpunkter endast gäller under förutsättning att lånekassans medlemmar inte presterar något bidrag utöver de stipulerade betalningar samt att man vid varje termins tilldelning tilldelar de medlemmar som har väntat längst (listsystemet). De härledda formlerna gäller inte för de lånekassor som tillåter bidragsprestationer utöver de stipulerade bidragen och som först tilldelar de medlemmar som har betalat de största bidragen (fördelningssystemet). Om en medlem i de två ovan behandlade lånekassorna minskar sin väntetid genom särskilda inbetalningar kommer den ränta som svarar mot den reducerade väntetiden inte att kunna bestämmas med vårt formelsystem.”

Men detta förbehåll finns det inte längre någon grund för alla de synpunkter som de två undertecknarna har baserat på dessa beräkningar. J.A.K.s Finansieringsavdelning inte bara tillåter utan arbetar kraftigt för att möjliggöra inbetalningar utöver de stipulerade. Resultatet är att 75 % av insättarna har betalat mer än det obligatoriska beloppet. Andelskassornas verksamhet går till stor del ut på detta, - den av Finansieringsavdelningen upprättade Sparbetalningsavdelningen likaledes och även Avräkningscentralen kommer, när verksamheten återupptas, kunna arbeta för samma sak. Dessutom arbetar man med fördelningstal på så sätt att inbetalningarnas storlek har betydelse för när man kan få lån. De beräkningar som visade att den normala väntetiden skulle bli 15 ½ år (som för övrigt enligt betänkandet först inträder efter 62 terminer), och av den effektiva räntan på 14 ½ % per år gäller alltså inte för J.A.K. Alla synpunkter som baseras på dem faller till marken.

Återstår då själva väntetiden. Den kan inte pratas bort. Men som tidigare påpekats: den är en följd av myndigheternas ingrepp, något ont som inte fanns med i J.A.K.s ursprungliga arbetsplan och som först kom fram då dess genomförande hindrades genom ingrepp från lagstiftaren. Från J.A.K.s sida betraktas den som något ont som man kommer att göra allt för att bekämpa. Men i sig själv, i den form som den lagstiftande makten har på tvingat den, är ingenting i jämförelse med den väntan utan slut varunder tusentals människor lever under det gamla systemet och som visar sig i en arbetslöshet och en hopplös väntan på de medel som skulle sätta dem i stånd att frigöra sig till ett människovärdigt liv.

När detta alltså är klart: att de uppställda beräkningarna enligt klara uttalanden från de som har gjort dem, inte gäller för J.A.K. så kan vi med större ro undersöka betänkandets enskildheter och se vad de i övrigt kan lära oss.

Grundtanken berörs inte
Först bör vi lägga märke till att själva grundtanken med J.A.K.s finansierings-verksamhet inte har berörts. Den kan uttryckas på följande vis:

Gemenskapen upprättar en gemensam finansieringskassa. Men eftersom det i lagen är förbjudet för kassan att självställa ut de nödvändiga omsättningsmedlen så måste den, om den ska tillämpa tanken om de räntefria lånen, först genom samarbete dra in de vanliga omsättningsmedlen till gemenskapskassan och därifrån låta dem gå ut till medlemmarna som räntefria lån. Förutsättningen för detta är att medlemmarna inte själv kräver ränta av gemensamhetskassan och att de betalar in ett visst belopp innan de kan bli uppförda på väntelistan som låneberättigade. (Man skulle för övrigt gott kunna stryka bestämmelsen om minimiinbetalning och enbart använda J.A.K.s beräkningsmodell för väntetiden: procentinbetalningen multiplicerad med antalet dagar).

I det gamla systemets penninginstitut krävs inget sparande av den som önskar ta ett lån och det finns ingen garanti för att folk kan få de pengar som de har behov av. I annat fall skulle något så moraliskt oerhört som kursförluster trots fullgjorda pantsäkerheter inte kunna tänkas. I dessa kassor är det räntan som drar in pengar medan det i J.A.K.s gemenskapskassa inte är räntan utan möjligheten att få ett räntefritt lån som gör att pengarna kommer in.

Möjligheten till räntefria lån är starkare än hoppet om räntor -
Vad professorerna inte förstod

Det finns nämligen i Finansieringskassans verksamhet ett moment som helt har undgått de två herrarnas uppmärksamhet. Den upprättades som ett led i strävandet att skaffa lantbruksbefolkningen de medel som de behövde utan att behöva låna dem dyrt av privatkapitalet. Den speciella form som det fick bestämdes av att det första försök som gjordes och som snabbt och säkert skulle ha fört till målet nämligen utgivandet av andelspengarna, var straffbart vilket man visste genom domarna i Vejle och Viborg. Därigenom blev uppgiften svårare men dock inte omöjlig. De som tog på sig uppgiften, därför att de ville uppnå målet och därför att de ville skapa medlen, var klara över att saken kräver uppoffringar liksom varje god sak som skall genomföras trots motstånd. Men på det viset kom ett irrationellt moment in i bilden och fick professorernas beräkningar att falla samman. Man se det i den förtrytelse som man i Professorsbetänkandet konstaterar att anslutningen av medlemmar, trots alla beräkningar, har varit så stor. Det betecknas som påfallande och anmärkningsvärdigt. Här har man nämligen gjort ett drag som motspelarna inte visste om och som kullkastade hela spelet. Insättarna var klara över att det fanns en möjlighet för några av dem att få sitt lån snabbare än andra och på så vis få en fördel. Men de gjorde detta offer i tillit till att det skulle jämna ut sig i det långa loppet och att Andelsselskabet skulle göra vad det kunde för att ingen skulle lida bestående skada. Även om detta riskmoment inte, som man förutsett i betänkandet, låter sig beräknas och inte på långa vägar kan bli så stort som det där har framställts, så var det inget tvivel om att det fanns. Det har man delvis kunnat råda bot på genom ett utjämningstillägg på 4 5 av lånebeloppet som de fick betala som mindre än ett halvt års väntetid men någon garanti för att ingen skulle få vänta längre än andra kunde inte lämnas. Men detta undgängliga offer till Gemenskapen tog man på sig.

Vi har här ett exempel på det fel som den kalla beräkningen alltid gör sig skyldig till när den möter det levande livet. Det är det som får Mephistopheles, som är en gammalråtta med tusentals år av erfarenhet att vara på sin vakt och inte vara för säker på segern trots att den till synes har vunnits: Doch leider hat man jetzt so viele Mittel,- Dem Teufel Seelen zu entziehen* De mindre erfarna anar naturligtvis inte det verkliga sammanhanget. För dem är offervilja endast dumhet. Den enda förklaring som känns naturlig för dem är att spararna inte själva är i stånd att bedöma förhållandena och därför måste ”skyddas”.

I Beaumarchais Figaros bröllop sägs om Figaro att han under en timme utvecklar mer intelligens än vad som behövs för att styra Spanien i tio år. Samma gäller för våran tid. Småföretagaren eller lantbrukaren som klarar sig trots alla svårigheter och hinder som regeringen och Finansmakten lägger i hans väg varje dag bevisar sig därigenom vara i besittning av betydligt mer intelligens än dessa två makter utvecklar för att hindra honom. Han behöver inte ha sina intressen tillvaratagna av regeringen och önskar det inte heller.

JAK:s egentliga kärna
Härmed närmar vi oss JAK:s egentliga kärna: Den objektiva tanken, den sanna tanken eller den rent vetenskapliga tanken.

Det finns en kraft i etern som gör att vi människor tänker. Många människor tänker inte ordentligt, oredigt och är ganska likgiltiga för om de hyser riktiga eller felaktiga tankar. De låter saker ske och resultatet är förfärande. Men tankens rike är det rike där sanningen bör vara kung. Våra möjligheter står i proportion till vår förmåga att tänka riktigt. Det finns något som man med rätta kan kalla den mästrande tanken, dvs den tanke som läser problemen och genomskådar dem. Tänk på ingenjören som projekterar stora broar. Han är ganska klar över att han måste tänka rätt medan han löser sin konstruktionsuppgift. Annars störtar bron samman.

Jag tror på den sanna tankens väldiga makt och JAK är beviset för att den tanke som kan lösa det ekonomiska problemet existerar och det är den tanken som vi ständigt försöker tillämpa. Vem vågar påstå att det ekonomiska problemet inte går att lösa? Men om det skall lösas så skall det ske genom att vi tänker rätt. På det ekonomiska området finns det rätt tänkande samtidigt som det finns förfärligt mycket fantasi. Det som anställda människor presterar på detta område, människor som vill bevara heder och anseende, är rent otroligt. När vi kommer in på det ekonomiska området färgas tänkandet av personliga önskningar och då har den sanna tanken flytt långt från den tänkande. Hos nationalekonomierna är den ekonomiska tänkandet bundet av den gamla mentaliteten dogmer som de yngre krafterna nu sliter modigt för att frigöra sig från. Innanför politik ges överhuvudtaget, när det gäller partipolitik, bara sär-intressen och partipolitiska intressen som är en slags sport som inget har med objektiv logiskt tänkande att göra.

Den sanna tanken är en stadigt verkande levande kraft som, omsatt i handling, leder till en riktig form för det egentliga innehållet. I handlingen bär tanken frukt. Den verkande tanken lägger sig aldrig till vila. Om vi har realiserat en bestämd tanke, t.ex. med hänsyn till ekonomi, så kommer förverkligandet att visa om vår tanke var sann. Och sann eller ej kommer snart att visa sig genom nya problem för den verkande och skapande tanken. Den sanna tanken kommer hela tiden att erkännas och vidga sig så att den därmed blir frigörande medan felaktiga tankar kommer att fostra nya osanningar och öka vårt beroende och dårskap intill självförgörelse.

Nya mål framför oss
…Och till det skall JAK och dess institutioner tjäna. De har skapats i syfte att befria oss från det kapitalistiska utbyte och den därmed följande ofrihet som, genom en frigörelse av omsättningsmedlet, som nu ser ut att vara möjligt, och att de vägar som rörelsen har slagit in på kan leda till målet. Hundratusentals människor har förstått det och är fast beslutna att genomföra det oavsett vilket motstånd man möter. Men när vi har nått det målet kommer ett nytt och större mål att resa sig framför oss, ungefär som för den som går i fjällen och ser ett nytt fjäll resa sig framför sig var gång han når toppen….